M’Cheyne Bible Reading Plan
Brännoffret
1 Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt Herren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.
3 Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som välbehaglig inför Herrens ansikte. 4 Han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom. 5 Han skall slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 6 Sedan skall han flå brännoffersdjuret och stycka det, 7 och prästen Arons söner skall göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. 8 Sedan skall Arons söner, prästerna, lägga styckena, huvudet och fettet ovanpå veden som brinner på altaret. 9 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
10 Om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, av fåren eller getterna, skall han ta ett felfritt djur av hankön. 11 Han skall slakta det inför Herrens ansikte vid norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret. 12 Han skall stycka djuret i dess delar, tillsammans med huvudet och fettet, och prästen skall lägga dem ovanpå veden som brinner på altaret. 13 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
14 Och om han vill bära fram åt Herren ett brännoffer av fåglar, skall han ta sitt offer av turturduvor eller unga duvor. 15 Prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och bränna det på altaret. Blodet skall kramas ut på altarets sida. 16 Men krävan med dess orenhet skall han ta ut och kasta på askhögen vid östra sidan av altaret. 17 Han skall fläka upp fågeln vid vingarna, dock utan att slita loss dem, och prästen skall bränna den på altaret, ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Den tomma graven
20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. 2 Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. 4 De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. 6 Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där 7 och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. 8 Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. 9 Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
11 Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. 12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13 Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 16 Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 17 Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." 18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Jesus hos sina lärjungar
19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."
Den uppståndne och Thomas
24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,[a] hade inte varit med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 27 Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" 28 Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 29 Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."
30 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
17 Bättre en bit torrt bröd och ro
än ett hus fullt av festmat och kiv.
2 Klok tjänare får råda över odåga till son,
och dela arvet med bröderna.
3 Degeln prövar silvret och ugnen guldet,
Herren prövar hjärtan.
4 En ond människa lyssnar till onda tungor,
en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
5 Den som hånar den fattige smädar hans skapare,
den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
6 Barnbarn är de gamlas krona,
barnens stolthet är deras fäder.
7 Stora ord passar ej dåren,
än mindre lögnaktigt tal en furste.
8 Mutan är som en lyckosten i givarens ögon,
vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler synd främjar kärlek,
den som river upp en sak splittrar nära vänner.
10 En förebråelse tar mer på den förståndige
än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill blott ont,
en grym budbärare skall sändas mot honom.
12 Hellre möta en björn som mist sina ungar,
än en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont,
från hans hus skall olyckan inte vika.
14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka,
ge därför efter innan striden bryter ut.
15 Den som frikänner en brottsling
och den som fördömer en rättfärdig
är båda styggelser för Herren.
16 Vad hjälper pengar i dårens hand,
kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
17 En väns kärlek består alltid,
en broder föds för att hjälpa i nöd.
18 Utan förstånd är den som ger handslag
och går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar synd älskar strid,
den som gör sin port hög söker sin undergång.
20 Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka,
den som har en oärlig tunga faller i olycka.
21 Den som fått en odåga till son får bedrövelse,
en dåres far har ingen glädje.
22 Glatt hjärta ger god läkedom,
brutet mod suger märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka
för att vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten,
dårens blick går till jordens ände.
25 En dåraktig son är sin fars grämelse
och bitter sorg för den mor som fött honom.
26 Att bötfälla den oskyldige är illa nog,
men att slå ädla män strider mot all rätt.
27 Den som har vett spar sina ord,
en förståndig man håller huvudet kallt.
28 Också en dåre räknas som vis när han tiger,
och förståndig när han tillsluter sina läppar.
Förmaningar
4 Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade. 2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare,[a] ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.
4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.
Apostelns tack för gåvan
10 Det har glatt mig mycket i Herren att ni till slut har låtit er omtanke om mig blomma upp. Visst tänkte ni redan förut på mig, men då hade ni inte något tillfälle att visa det. 11 Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. 13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. 14 Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.
15 Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som satte sig i förbindelse med mig, så att räkenskap kunde föras över givet och mottaget. 16 Också när jag var i Tessalonika skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde. 17 Inte så att jag söker gåvan som sådan, utan vad jag söker är att ni skall få en riklig frukt av den gåva ni ger. 18 Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog sedan jag av Epafroditus har tagit emot gåvan, en ljuvlig doft, ett rätt offer, som Gud tar emot med glädje. 19 Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver. 20 Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Hälsningar
21 Hälsa alla heliga i Kristus Jesus. Bröderna hos mig hälsar till er. 22 Alla de heliga, särskilt de som hör till kejsarens hus, hälsar er. 23 Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln