M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästernas kläder
28 Du skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 2 Och du skall göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad. 3 Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig. 4 Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, turban och bälte. De skall göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron skall tjäna som präst åt mig. 5 Och de skall ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.
Efoden
6 Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 7 Den skall ha två axelstycken som skall fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar skall den fästas ihop. 8 Skärpet som skall sitta på efoden skall göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 9 Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner, 10 sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning. 11 Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld. 12 Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse. 13 Och du skall göra flätverk av guld 14 och två kedjor av rent guld. Du skall tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.
Bröstskölden
15 Du skall göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn skall du göra den. 16 Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 17 Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, 18 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon, 19 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist 20 och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld. 21 Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.
22 Till bröstskölden skall du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. 23 Du skall göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn. 24 Du skall fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn. 25 De båda snoddarnas andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken. 26 Du skall göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden. 27 Och du skall göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. 28 Bröstskölden skall knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.
29 Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför Herrens ansikte. 30 I domsskölden skall du lägga urim och tummim,[a] så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.
De övriga prästkläderna
31 Efodkåpan skall du göra helt och hållet i mörkblått. 32 Mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte skall slitas sönder. 33 Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om, 34 en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan. 35 Aron skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.
36 Du skall också göra en skinande platta av rent guld, och på den skall du ingravera som på ett sigill: Helgad åt Herren. 37 Du skall fästa den med ett mörkblått snöre och den skall sitta på turbanen, på framsidan av turbanen. 38 Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att Herren kan ta emot dem med glädje.
39 Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn, och du skall göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv. 40 Också åt Arons söner skall du göra livklädnader. Och du skall göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta skall du klä på din bror Aron och hans söner, 41 och du skall smörja dem och viga dem till präster[b] och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig. 42 Du skall göra benkläder av linne åt dem för att skyla deras kön. De skall räcka från höfterna ner på låren. 43 Aron och hans söner skall ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte ådrager sig skuld och drabbas av döden. Detta skall vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.
Jesus går upp till lövhyddohögtiden
7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2 Judarnas lövhyddohögtid[a] stod för dörren. 3 Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. 4 Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!" 5 Inte ens hans bröder trodde på honom. 6 Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. 7 Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp[b] till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne." 9 Så sade han och stannade kvar i Galileen.
10 När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11 Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" 12 Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket." 13 Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
14 När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. 15 Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?"[c] 16 Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18 Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom.
19 Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?" 20 Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" 21 Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna. 22 Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat. 23 Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat? 24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!"
Vem är Jesus?
25 Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte den mannen som de vill döda? 26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias? 27 Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." 28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte. 29 Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig." 30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?" 32 Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom. 33 Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." 35 Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"
37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."[d] 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
40 Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." 41 Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?"[e] 43 Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. 44 Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" 46 De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47 Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? 48 Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? 49 Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." 50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" 52 De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."
Jesus och äktenskapsbryterskan
53 [f] Sedan gick var och en hem till sitt,
Vishetens storhet
4 Lyssna, barn, till er fars förmaning,
tag vara på den, så att ni får förstånd.
2 Jag ger er god lärdom,
överge inte min undervisning.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en far,
varit späd och min mors ende son.
4 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Förvärva vishet, förvärva förstånd,
glöm ej vad min mun har talat
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten
och den kommer att bevara dig.
Älska den och den skall beskydda dig.
7 Visheten är det främsta.
Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
8 Håll den högt, så skall den upphöja dig.
Den ger dig ära, när du griper om den.
9 En skön krans skall den sätta på ditt huvud,
en ärekrona skall den räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 Hör, min son, tag emot mina ord,
så skall dina levnadsår bli många.
11 Jag undervisar dig om vishetens väg,
jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går skall inget hindra dina steg,
när du springer skall du inte falla.
13 Håll fast vid min förmaning, överge den inte,
bevara den, ty den är ditt liv.
14 Gå inte in på de ogudaktigas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av ifrån den och gå förbi.
16 Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
17 Ogudaktighet är det bröd de äter,
våld är det vin de dricker.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,
som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
19 Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de märker inte det som vållar deras fall.
20 Min son, tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham
3 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves,[a] ja, helt förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. [b] 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.
8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. [c] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. [d] 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. [e] 12 Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. [f] 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. [g] 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Lagen upphäver ej löftet
15 Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. 16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling [h] som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare,[i] så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.
19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.[j] 20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.[k]
21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare[l] fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
Abrahams barn är arvingar enligt löftet
26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln