M’Cheyne Bible Reading Plan

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ² De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget, ³ och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: ⁴ Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. ⁵ Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. ⁶ Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. ⁸ Allt folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: "Se, jag skall komma till dig i ett tjockt moln för att folket skall höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig." Mose framförde folkets svar till Herren. ¹⁰ Då sade Herren till Mose: "Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De skall hålla sig beredda till i övermorgon, ty då skall Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon. ¹² Du skall märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Tag er i akt för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget skall straffas med döden, ¹³ men ingen hand får röra vid honom, utan han skall stenas eller skjutas. Vare sig det är ett djur eller en människa, skall den det gäller inte få leva. När jubelhornet ljuder med utdragen ton får de stiga upp på berget."

¹⁴ Mose steg ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: "Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna."

¹⁶ På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. ¹⁷ Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. ¹⁸ Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. ¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp. ²¹ Och Herren sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö. ²² Även prästerna, som får komma inför Herren, skall helga sig, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." ²³ Mose svarade Herren: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det." ²⁴ Då sade Herren till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." ²⁵ Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.

Onda anslag mot Jesus

22 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk^[a] var nu nära. ² Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. ³ Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. ⁴ Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. ⁵ De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. ⁶ Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

Den sista påskalammsmåltiden förbereds

⁷ Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. ⁸ Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet." ⁹ De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?" ¹⁰ Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in ¹¹ och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹² Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där." ¹³ De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet.

Den första nattvarden

¹⁴ När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. ¹⁵ Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. ¹⁶ Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." ¹⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. ¹⁸ Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." ¹⁹ Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." ²⁰ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

²¹ Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. ²² Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd." ²³ Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.

Vem är den störste?

²⁴ Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. ²⁵ Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. ²⁶ Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. ²⁷ Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. ²⁸ Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, ²⁹ och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: ³⁰ Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹ Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. ³² Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." ³³ Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." ³⁴ Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

³⁵ Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." ³⁶ "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. ³⁷ Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. ^[b] Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." ³⁸ De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

³⁹ Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. ⁴⁰ När han kom till platsen,^[c] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." ⁴¹ Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ⁴² "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." ⁴³ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.^{[d] 44} Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. ⁴⁵ När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. ⁴⁶ Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

⁴⁷ Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. ⁴⁸ Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" ⁴⁹ När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" ⁵⁰ Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. ⁵¹ Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵² Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. ⁵³ Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

⁵⁴ Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. ⁵⁵ Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. ⁵⁶ En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." ⁵⁷ Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." ⁵⁸ Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." ⁵⁹ Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." ⁶⁰ Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. ⁶¹ Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför stora rådet

⁶³ De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. ⁶⁴ De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" ⁶⁵ Och på många andra sätt hånade de honom.

⁶⁶ När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd ⁶⁷ och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, ⁶⁸ och om jag frågar er, svarar ni inte. ⁶⁹ Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." ⁷⁰ Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."^{[e] 71} De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."

7 ¹ Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande^[a] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.

Apostelns glädje över korintiernas ånger

² Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. ³ Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss. ⁴ Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd. ⁵ När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro. ⁶ Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst, ⁷ och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.

⁸ Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. ⁹ Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. ¹⁰ Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ¹¹ Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. ¹² När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som hade gjort orätt eller med tanke på den som hade lidit orätt, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. ¹³ Därför har vi blivit tröstade.

Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. ¹⁴ Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant. ¹⁵ Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad. ¹⁶ Jag är glad att jag kan lita på er i allt.