M’Cheyne Bible Reading Plan
Tabernaklet
26 Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på skall du göra dem. 2 Varje våd skall vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått. 3 Fem av våderna skall fogas samman med varandra och likaså skall de övriga fem våderna fogas samman med varandra. 4 Du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så skall du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 5 Femtio öglor skall du sätta på ena våden och femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra. 6 Och du skall göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.
7 Du skall göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder skall du göra. 8 Varje våd skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna skall ha samma mått. 9 Fem av våderna skall du foga samman för sig och de sex övriga våderna för sig. Den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet. 10 Du skall sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. 11 Du skall också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet. 12 Beträffande den överskjutande delen av tältets våder skall halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet. 13 Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder skall hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det. 14 Dessutom skall du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
15 Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt. 16 Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara. 17 Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet. 18 Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder, 19 och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. 20 På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor 21 med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. 22 På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor 23 och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor. 24 De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen. 25 Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.
26 Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida, 27 fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster. 28 Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra. 29 Brädorna skall du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna skall skjutas in, skall du göra av guld. Också tvärstängerna skall du överdra med guld. 30 Sätt sedan upp tabernaklet som det skall vara, så som det har visats för dig på berget.
31 Du skall göra en förlåt[a] av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den skall göras i konstvävnad med keruber på. 32 Du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna skall vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de skall stå på fyra fotstycken av silver. 33 Du skall hänga upp förlåten i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten. Förlåten skall för er skilja det heliga från det allra heligaste. 34 Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.
35 Bordet skall du ställa utanför förlåten på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida. 36 För ingången till tältet skall du göra ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 37 Till förhänget skall du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem skall vara av guld, och till stolparna skall du gjuta fem fotstycken av koppar.
Jesus botar en sjuk man vid Betesda
5 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.[a] 5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" 7 Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." 8 Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" 9 Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10 och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." 11 Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" 12 Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 15 Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. 17 Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.
Jesu förhållande till sin Fader
19 Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. 22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
31 Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. 36 Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41 Jag tar inte emot ära av människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. 44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? 45 Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. 47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"
Visheten bevarar från fördärv
2 Min son, om du tar emot mina ord
och gömmer mina bud inom dig,
2 så att du låter ditt öra ta vara på visheten
och böjer ditt hjärta till klokheten,
3 ja, om du ropar efter insikt
och höjer din röst för att kalla på klokheten,
4 om du söker efter den som efter silver
och letar efter den som efter en skatt,
5 då skall du förstå Herrens fruktan
och finna kunskapen om Gud.
6 Ty det är Herren som ger vishet,
från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Åt de redbara har han visa råd i förvar,
en sköld är han för dem som lever ostraffligt,
8 han beskyddar det rättas stigar,
sina frommas väg bevarar han.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet,
det godas alla vägar.
10 Ty vishet skall komma in i ditt hjärta
och kunskap bli ljuvlig för din själ,
11 eftertänksamhet skall bevara dig
och klokhet beskydda dig.
12 Visheten skall rädda dig från det ondas väg,
från män som talar det som är förvänt,
13 från dem som överger det rättas stigar
för att färdas på mörkrets vägar,
14 från dem som gläds åt att göra det onda
och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar,
15 från dem som går på krokiga stigar
och vandrar på villovägar.
16 Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru som talar hala ord,
17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän
och glömt sin Guds förbund.
18 Hennes hus sjunker ner i döden,
till skuggornas boning leder hennes stigar.
19 De som går in till henne vänder aldrig tillbaka,
de finner inte livets stigar.
20 Därför skall du vandra på de godas väg
och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
21 Ty de redbara skall bo i landet,
de ostraffliga får stanna kvar där.
22 Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet,
de trolösa ryckas bort därifrån.
Hälsning
1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.[a] 3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Galaternas avfall från evangelium
6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. 10 Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung
11 Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. 12 Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. 13 Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, 14 och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.
15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.
18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas,[b] och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. 21 Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. 22 Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. 23 De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota." 24 Och de prisade Gud för min skull.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln