M’Cheyne Bible Reading Plan
De tio budorden
20 Och Gud talade alla dessa ord:
2 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
12 Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13 Du skall inte mörda.
14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
15 Du skall inte stjäla.
16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
17 Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Folkets förskräckelse
18 Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd. 19 De sade till Mose: "Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö." 20 Men Mose sade till folket: "Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar." 21 Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.
Avgudar och altaren
22 Herren sade till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. 23 Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er. 24 Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet, skall jag komma till dig och välsigna dig. 25 Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Ty om du rör vid den med din mejsel, vanhelgar du stenen. 26 Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.
Jesus inför Pilatus
23 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." 3 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." 5 Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7 Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11 Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14 och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 16 Därför vill jag bestraffa[a] honom och sedan frige honom."[b] 18 Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - 20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 21 Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 23 Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. 24 Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. 25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
Jesus korsfästes
26 När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 31 Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[c] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."[d] Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[e] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." [f] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[g] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är denne som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 Spänn bältet om livet som en man,
jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
4 Var fanns du när jag lade jordens grund?
Svara, om du har så stort förstånd.
5 Vem har bestämt hennes mått - du vet!
Och vem spände mätsnöret över den?
6 Var fick hennes grundpelare sina fästen?
Vem lade hennes hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng
och alla Guds söner ropade av glädje?
8 Vem satte dörrar för havet
när det bröt fram ur moderlivet,
9 när gav jag moln åt det att klä sig i
och lät tjockt mörker bli dess linda,
10 när bestämde jag dess gräns
och satte bom och dörrar för det,
11 och sade: "Hit får du komma, men inte längre,
här skall dina stolta böljor lägga sig"?
12 Har du, sedan dina dagar började,
befallt dagen att gry
och anvisat morgonrodnaden en plats
13 där den kunde fatta jorden i dess hörn,
så att de ogudaktiga skakades bort från den?
14 Då ändrar jorden form som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 Då berövas de ogudaktiga sitt ljus,
och den arm som lyfts bryts av.
16 Har du stigit ner till havets källor
och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar uppenbarats för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du kunnat se ut över jordens vidder?
Låt mig veta, om du har insikt i allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och mörkret, var har det sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Ja, du vet, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förrådshus,
har du sett haglets förrådshus,
23 dessa som jag sparar till nödens tid,
till krigens och drabbningens dag?
24 Var går vägen dit där ljuset delar sig,
där östanvinden breder ut sig över jorden?
25 Vem har öppnat en ränna åt regnflödet
och banat väg för åskans blixt,
26 för att sända regn över folktomma trakter,
över öknar där ingen människa finns,
27 för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växtkraft åt gräsets brodd?
28 Har regnet någon fader,
och vem födde daggens droppar?
29 Från vilket sköte kom isen ut,
och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du på rätt tid föra fram himlens tecken
och leda Björninnan och hennes ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att övertäcka dig?
35 Kan du befalla blixtarna, så att de går ut
och säger till dig: "Här är vi"?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,
och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem häller ut himlens vattenläglar
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
Insamlingen till församlingen i Jerusalem
8 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. 6 Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. 7 När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.
8 Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. 12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. [b]
16 Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet[c] för er. 17 Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. 20 Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. 21 Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. 22 Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. 23 När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud[d] till Kristi ära. 24 Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln