M’Cheyne Bible Reading Plan
LAGAR FÖR TABERNAKLET (Kap 25-31)
Offergåvor till tabernaklet
25 Herren sade till Mose: 2 "Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge. 3 Detta är den offergåva som ni skall ta av dem: guld, silver och koppar, 4 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 5 rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, 6 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 7 samt onyx-stenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
8 De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 9 Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.
Förbundsarken
10 De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 11 Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den. 12 Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra. 13 Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld. 14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.
17 Du skall göra en nådastol[a] av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred. 18 Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen. 19 Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar. 20 Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra. Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända. 21 Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig. 22 Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.
Bordet för skådebröden
23 Du skall också göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. 24 Du skall överdra det med rent guld och du skall göra en guldkant runt omkring det. 25 Runt bordet skall du göra en handsbred list och runt omkring den skall du göra en kant av guld. 26 Till bordet skall du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen. 27 Ringarna skall sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras. 28 Du skall göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem skall bordet bäras. 29 Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare, som man skall utgjuta drickoffren med. Av rent guld skall du göra dem. 30 Du skall alltid ha skådebröd på bordet inför mitt ansikte.
Ljusstaken
31 Du skall göra en ljusstake av rent guld. I hamrat arbete skall den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor skall göras i ett stycke med den. 32 Sex armar skall utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. 33 På den ena armen skall det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så skall det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken. 34 Men på själva ljusstaken skall det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor. 35 En knopp skall sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken. 36 Och deras knoppar och armar skall vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld. 37 Du skall göra sju lampor till den. Lamporna skall sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den. 38 Även lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld. 39 Av en talent rent guld skall man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.
40 Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.
Jesus och den samaritiska kvinnan
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes 2 - men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte - 3 lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen. 4 Han måste då ta vägen genom Samarien 5 och kom till en samaritisk stad som heter Sykar,[a] nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.
7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka." 8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna.[b] - 10 Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." 11 Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" 13 Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." 15 Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten."
16 Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit!" 17 Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18 Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant." 19 Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på detta berg,[c] och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." 21 Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 25 Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." 26 Jesus sade till henne: "Det Är Jag,[d] den som talar med dig." 27 Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28 Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 29 "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." 30 Då gick de ut ur staden och kom till honom.
31 Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." 32 Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33 Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?" 34 Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. 37 Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."
39 Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." 40 När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Och många fler kom till tro på grund av hans ord, 42 och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."
Jesus botar en kunglig tjänares son
43 Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt. 45 När han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där.
46 Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden. 48 Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." 49 Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!" 50 Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. 51 Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde. 52 Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." 53 Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj[e] kom till tro. 54 Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.
Inledning
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem lär man känna vishet och förmaning
och att förstå kloka ord.
3 Av dem hämtar man förmaning till vist handlande,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
4 De ger enkla människor klokhet,
de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem och får ökad lärdom
och den förståndige inhämtar visa råd.
6 Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
7 Att frukta Herren är början till kunskap,
men vishet och förmaning föraktas av dåren.
Varning för förförelse
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud
och en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, om syndare lockar dig,
så följ dem inte.
11 Om de säger: "Kom med oss,
vi vill ligga på lur efter blod,
gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
12 Likt dödsriket vill vi sluka dem levande,
fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart skall vi vinna,
vi skall fylla våra hus med byte.
14 Dela du med oss vår lott,
vi skall alla ha samma penningpung."
15 Min son, gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig.
16 Deras fötter skyndar till det som är ont,
de hastar att utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut nätet
inför ögonen på fåglarna.
18 Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv.
19 Så går det var och en som söker orätt vinning,
sin egen herre berövar han livet.
Visheten kallar till bot
20 Visheten ropar högt på gatan,
på torgen låter hon sin röst höras.
21 I gathörnens buller predikar hon,
där portarna i staden slås upp
talar hon sina ord:
22 "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd,
ni smädare njuta av att smäda
och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd er till mig när jag varnar er.
Se, jag skall låta min Ande flöda över er,
jag skall låta er lära känna mina ord.
24 Ni vägrade lyssna när jag ropade
och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
25 ni förkastade alla mina råd
och ville ej veta av mina varningar.
26 Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
27 när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
29 Eftersom de hatade kunskap
och inte ville frukta Herren,
30 eftersom de inte ville veta av mitt råd
och föraktade alla mina varningar,
31 därför skall de äta sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer.
32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som hör mig skall bo i trygghet
utan att behöva frukta något ont."
13 Det är nu tredje gången jag försöker komma till er.[a] Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras. [b] 2 Tidigare har jag talat[c] till dem som förut syndat liksom till alla andra. Trots att jag nu är frånvarande säger jag samma sak som om jag vore närvarande andra gången: Jag skall inte skona er när jag kommer igen. 3 Ni vill ju ha ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet. 8 Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. 9 Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad. 10 Därför skriver jag detta när jag är borta från er, för att jag inte när jag är hos er skall behöva gå strängt fram i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
11 Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er. 12 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. 13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln