M’Cheyne Bible Reading Plan
Jetro besöker Mose
18 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. 2 Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora, som Mose tidigare hade sänt hem. 3 Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gersom, ty Mose sade: "Jag är främling i ett främmande land." 4 Den andre fick namnet Elieser, ty Mose sade: "Min faders Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd."[a]
5 När Jetro, Moses svärfar, tillsammans med Moses söner och hans hustru kom till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, 6 sände han detta bud till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner." 7 Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom, och när de hälsat varandra gick de in i tältet. 8 Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all den möda de hade utstått på vägen och hur Herren hade räddat dem. 9 Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. 10 Han sade: "Lovad vare Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket undan egyptiernas hand! 11 Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när man handlade övermodigt mot detta folk." 12 Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.
Mose tillsätter domare
13 Följande dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?" 15 Mose svarade sin svärfar: "Folket kommer till mig för att fråga Gud. 16 De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud."
17 Då sade Moses svärfar till honom: "Ditt sätt att arbeta är inte bra. 18 Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. 19 Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud skall vara med dig. Du skall föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du skall upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de skall vandra och vad de skall göra. 21 Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar orätt vinning, och sätt dem till föreståndare för folket, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 22 De skall alltid döma folket, men varje viktigt ärende skall hänskjutas till dig. I alla enklare mål skall de döma själva. Så skall du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. 23 Om du gör på detta sätt och om Gud befaller dig det, skall du kunna hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid."
24 Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. 25 Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 26 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. 27 Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.
Änkans gåva
21 Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. 2 Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt.[a] 3 Då sade han: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. 4 Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på."
Templet skall ödeläggas
5 När några talade om hur templet var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: 6 "Ni ser detta. Det skall komma dagar då här inte skall lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Tecknen på Jesu ankomst
7 Då frågade de honom: "Mästare, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på att det står för dörren?" 8 Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart." 10 Vidare sade han till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 11 Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.
12 Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. 13 Detta ger er tillfälle att vittna. 14 Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. 15 Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga. 16 Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. 17 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 19 Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.
Jerusalems ödeläggelse
20 När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. 21 Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22 Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse. 23 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. 24 De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.
Människosonen kommer
25 Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 26 Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. 27 Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 28 Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."
29 Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 31 När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. 32 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. 33 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
34 Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er 35 som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. 36 Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen."
37 Om dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget. 38 Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
36 Elihu fortsatte. Han sade:
2 Ha lite tålamod,
jag har ännu något att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta från fjärran,
och hävda att min skapare är rättfärdig.
4 Sannerligen, mina ord är inte falska,
en man med full insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
7 Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga.
De får trona i kungars krets,
de är för alltid upphöjda.
8 Om de läggs bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
9 så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka överträdelser de i trots har begått.
10 Han öppnar deras öra för tuktan
och manar dem att vända om från synden.
11 Om de lyssnar och tjänar honom,
får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
skall de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.
13 De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De skall dö i sin ungdom
och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande
och genom nöd öppna hans öra.
16 Han vill också föra dig ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
och duka ditt bord med utsökta rätter.
17 Men du är fylld av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte din vrede uppegga dig till att håna[a]
och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
19 Skall ditt rop
och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 Längta inte efter den natt
då folken skall ryckas från sin plats.
21 Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska,
som du valt i stället för lidande.
22 Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
Var finns en lärare som han?
23 Vem har anvisat honom hans väg,
och vem kan säga: "Du har gjort orätt"?
24 Kom ihåg att upphöja hans gärningar,
dem som människorna sjunger om,
25 som alla människor ser på,
som de skådar, om än i fjärran.
26 Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utrannsaka.
27 Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn ner från dimman.
28 Från skyarna strömmar det
och dryper ner över många människor.
29 Kan någon förstå hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig
och döljer havets djup.
31 Ty genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtarnas ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
också boskapen vet vad som är på färde.
6 1 Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. 2 Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. [a] Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
Prövningen och glädjen i tjänsten
3 Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. 4 Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, 5 under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, 6 i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, 7 med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, 8 under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. 9 Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, 10 vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.
11 Vi talar helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. 12 Hos oss har ni det inte trångt, men hos er är det trångt. 13 Gör som vi! Jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan.
14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar[b] komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 16 Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. [c] 17 Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, [d] 18 och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. [e]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln