M’Cheyne Bible Reading Plan
Regler för sabbaten
35 Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: "Detta är vad Herren har befallt er att göra. 2 Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 3 Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor."
Material till tabernaklet
4 Mose sade till hela Israels menighet: "Detta är vad Herren har befallt: 5 Tag upp bland er en offergåva åt Herren. Var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt Herren: guld, silver och koppar, 6 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7 rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, 8 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 9 samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
10 Alla konstnärligt begåvade män bland er skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 11 tabernaklet, dess tält och överdraget till det, dess hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och fotstycken, 12 arken med dess stänger, nådastolen och förlåten som skall hänga framför den, 13 bordet med dess stänger och alla tillbehör och skådebröden, 14 ljusstaken med dess tillbehör och lampor, oljan till ljusstaken, 15 rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tabernaklet, 16 brännoffersaltaret med det koppargaller som hör till det, stängerna och alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 17 omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, 18 tabernaklets och förgårdens tältpluggar med deras tältlinor 19 samt kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder."
Folkets offergåvor
20 Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose. 21 Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. 22 De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren. 23 Var och en som ägde mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade fårskinn och tahasskinn bar fram det. 24 Alla som kunde ge en gåva av silver eller koppar bar fram sin gåva åt Herren, och var och en som ägde akacieträ för arbetets utförande bar fram det. 25 Alla konstnärligt begåvade kvinnor spann med sina händer mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och bar fram vad de spunnit, 26 och alla kvinnor, som manades till det i sitt hjärta och kunde konsten, spann gethår. 27 Hövdingarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar för efoden och bröstskölden, 28 kryddor och olja till ljusstaken, till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen. 29 Och varje man och kvinna av Israels barn som hade ett villigt hjärta att bära fram något till allt det arbete som Herren hade befallt genom Mose att man skulle göra, bar fram sin frivilliga gåva åt Herren.
Besalel och Oholiab
30 Mose sade till Israels barn: "Se, Herren har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, 31 och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 32 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 33 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34 Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra. 35 Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.
Jesus är vägen till Fadern
14 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? 3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
5 Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom." 8 Filippus sade: "Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss." 9 Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.
12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. 13 Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
Jesus lovar sända Hjälparen
15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom."
22 Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" 23 Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.
27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. 28 Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 29 Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett. 30 Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting. 31 Men för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig, så stå upp och låt oss gå härifrån.
11 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.
2 När högfärd kommer, följer förakt,
men hos de ödmjuka är vishet.
3 De redbaras ostrafflighet leder dem,
de trolösa fördärvas genom sin falskhet.
4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag,
men rättfärdighet räddar från döden.
5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn,
den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet.
6 De redbaras rättfärdighet räddar dem,
de trolösa fångas av sina begär.
7 När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet,
det de onda väntar på går förlorat.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden,
den ogudaktige drabbas i hans ställe.
9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa,
genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.
10 Över de rättfärdigas välgång gläder sig staden,
när de ogudaktiga förgås råder jubel.
11 Genom de redbaras välsignelse blir en stad upphöjd,
genom de ogudaktigas mun rivs den ner.
12 Den som är utan vett föraktar sin nästa,
den som har förstånd tiger.
13 Den som går med förtal förråder hemligheter,
den som har ett trofast hjärta döljer vad han vet.
14 Där kloka råd saknas kommer folket på fall,
när många ger goda råd går det väl.
15 Den som går i borgen för en främling råkar illa ut,
den som hatar att ge handslag är trygg.
16 En älsklig kvinna vinner ära,
våldsverkare vinner rikedom.
17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv,
den grymme skadar sitt eget kött.
18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst,
den som sår rättfärdighet får en säker lön.
19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv,
den som far efter ont drar över sig död.
20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren,
de som lever ostraffligt behagar honom.
21 De onda blir förvisso inte ostraffade
men de rättfärdigas efterkommande skall räddas.
22 Som en guldring i svinets tryne
är skönhet hos en kvinna utan vett.
23 Vad de rättfärdiga önskar är idel gott,
vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.
24 Den ene strör ut och får ändå mer,
den andre snålar och blir bara fattigare.
25 Den frikostige blir rikligen mättad,
den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.
26 Den som undanhåller sin säd förbannas av folket,
välsignelse kommer över den som vill sälja.
27 Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd,
den som far efter det onda drabbas själv av det.
28 Den som förtröstar på sin rikedom kommer på fall,
men de rättfärdiga skall grönska som löven.
29 Den som drar olycka över sitt hus får ärva vind,
den oförnuftige blir träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd,
den som vinner själar är vis.
31 Om den rättfärdige får sin lön på jorden,
hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
Enheten i Kristi kropp
4 Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. 2 Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
7 Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. 8 Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. [a] 9 Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? 10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.
Det nya livet i Kristus
17 I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, 18 deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. 19 Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.
20 Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. 21 Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, 23 och ni förnyas nu till ande och sinne. 24 Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.
Se noga till hur ni lever
25 Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte. [b] Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle. 28 Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. 29 Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 31 Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. 32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln