M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästernas kläder
39 Av det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet gjorde man vävda kläder för tjänsten i helgedomen. Man gjorde de heliga kläder som Aron skulle ha, så som Herren hade befallt Mose.
2 Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 3 Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dem i trådar, så att de kunde vävas in med det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet och med det fina lingarnet i konstvävnad. 4 Till efoden gjordes axelstycken som fästes ihop med varandra. Vid sina båda ändar fästes den ihop. 5 Skärpet som skulle sitta på efoden och hålla ihop den gjordes i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. 6 Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. På dem var namnen på Israels söner ingraverade som på ett sigill. 7 Man satte dem på efodens axelstycken som påminnelsestenar för Israels barn, så som Herren hade befallt Mose.
Bröstskölden
8 Bröstskölden gjordes i konstvävnad av samma slag som efoden, av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 9 Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 10 På den satte man fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, 11 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon, 12 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist 13 och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med flätverk av guld omgavs de i sina infattningar. 14 Stenarna var tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten bar namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat på samma sätt som man graverar sigill.
15 Till bröstskölden gjorde man flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. 16 Vidare gjorde man två flätverk av guld och två ringar av guld och satte de båda ringarna i två av bröstsköldens hörn. 17 Man fäste de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn. 18 De båda snoddarnas andra ändar fäste man vid de två flätverken och satte fast dem vid framkanten på efodens axelstycken. 19 Man gjorde två ringar av guld och satte dem i de båda andra hörnen av bröstskölden, vid den kant som var vänd in mot efoden. 20 Sedan gjorde man två ringar av guld och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. 21 Man knöt fast bröstskölden med en mörkblå snodd som gick från dess ringar in i efodens ringar, för att den skulle sitta fast ovanför efodens skärp, så att bröstskölden inte skulle lossna från efoden, alldeles som Herren hade befallt Mose.
De övriga prästkläderna
22 Efodkåpan gjordes i vävt tyg, helt och hållet i mörkblått. 23 Mitt på kåpan gjordes en öppning, som liknade öppningen på en pansarskjorta. Öppningen hade en kant runt om för att den inte skulle slitas sönder. 24 På kåpans nedre fåll satte man granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn. 25 Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem mellan granatäpplena runt hela fållen på kåpan mellan granatäpplena: 26 en bjällra och ett granatäpple, sedan en bjällra och ett granatäpple, runt fållen på den kåpa som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som Herren hade befallt Mose.
27 Och man gjorde livklädnaderna åt Aron och hans söner av en vävnad i fint lingarn, 28 turbanen och högtidshuvorna av fint lingarn, benkläderna av tvinnat fint lingarn 29 och bältet av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn i brokig vävnad, allt så som Herren hade befallt Mose. 30 Den skinande plattan till det heliga diademet gjordes av rent guld, och på den skrev man på samma sätt som man graverar sigill: Helgad åt Herren. 31 Man satte fast den upptill på turbanen med en mörkblå snodd, så som Herren hade befallt Mose.
Mose inspekterar tabernaklet och dess tillbehör
32 Så blev allt arbetet på uppenbarelsetältets tabernakel fullbordat. Israels barn utförde det, och de gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. 33 Och de förde fram tabernaklet till Mose, tältet med alla dess tillbehör, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna och fotstyckena, 34 överdraget av rödfärgade fårskinn, överdraget av tahasskinn, förlåten som skulle hänga framför arken, 35 vittnesbördets ark med dess stänger och nådastolen, 36 bordet med alla dess tillbehör och skådebröden, 37 ljusstaken av rent guld, lamporna som skulle sättas på den och alla övriga tillbehör till den, oljan till ljusstaken, 38 altaret av guld, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tältet, 39 kopparaltaret med tillhörande koppargaller, stänger och alla tillbehör, karet med dess fotställning, 40 omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, dess linor och tältpluggar, alla redskap för arbetet vid uppenbarelsetältets tabernakel 41 samt de vävda kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.
42 Så som Herren hade befallt Mose hade Israels barn i allt utfört hela arbetet. 43 Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som Herren hade befallt. Så hade de gjort. Och Mose välsignade dem.
Jesus blir förrådd och fängslad
18 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron.[a] Där låg en trädgård[b] dit han och hans lärjungar gick. 2 Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 3 Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. 4 Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" 5 De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. 6 När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. 7 Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." 8 Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" 9 Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." 10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. 11 Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"
12 Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. 16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. 17 Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." 18 Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20 Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." 22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" 24 Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.
25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.[c] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.[d] 29 Pilatus[e] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." 31 Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." 32 Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" 34 Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" 36 Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" 40 Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.
15 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.
2 De visas tunga ger god kunskap,
dårars mun flödar över av oförnuft.
3 Herrens ögon är överallt,
de vakar över både onda och goda.
4 En läkande tunga är ett livets träd,
en falsk tunga ger hjärtesår.
5 Den oförnuftige föraktar sin fars fostran,
klok är den som tar vara på tillrättavisning.
6 Den rättfärdiges hus rymmer stor rikedom,
den ogudaktiges vinning för med sig bekymmer.
7 De visas läppar sprider kunskap,
men så gör inte dårarnas hjärtan.
8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren,
de rättsinnigas bön behagar honom.
9 Herren avskyr den ogudaktiges väg,
men den som far efter rättfärdighet älskar han.
10 Fostran är något ont för den som överger vägen,
men den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och helvetet ligger uppenbara för Herren,
hur mycket mer då människornas hjärtan!
12 Bespottaren ogillar tillrättavisning,
till de visa vill han inte gå.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust,
på hjärtesorg följer modlöshet.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap,
dårars mun närs av dårskap.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag,
men ett glatt hjärta har ständigt fest.
16 Bättre knapphet och Herrens fruktan
än stora skatter och oro.
17 Bättre ett fat kål med kärlek
än en gödd oxe med hat.
18 En hetlevrad man uppväcker träta,
den långmodige stillar kiv.
19 Den lates stig är spärrad av törne,
de rättsinniga har en banad väg.
20 En vis son ger sin far glädje,
en dåraktig människa föraktar sin mor.
21 Den vettlöse har sin glädje i oförnuft,
den förståndige går sin väg rakt fram.
22 Där samråd saknas går planerna om intet,
med många rådgivare lyckas de.
23 En man blir glad när han kan ge svar,
hur gott är inte ett ord i rätt tid.
24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt,
så att han undviker dödsriket där nere.
25 Herren river ner den högmodiges hus,
men änkans gränssten låter han stå kvar.
26 För Herren är ondskans planer avskyvärda,
men milda ord är rena.
27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj,
den som hatar mutor får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke,
de ogudaktigas mun flödar över av onda ting.
29 Herren är fjärran från de ogudaktiga,
men de rättfärdigas bön hör han.
30 En mild blick gör hjärtat glatt,
ett gott budskap ger märg åt benen.
31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning
får bo bland de visa.
32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv,
den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.
33 Herrens fruktan fostrar till vishet,
och ödmjukhet föregår ära.
Genom ödmjukhet till upphöjelse
2 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron
som Gud såsom segerbyte[a]
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa. Han som till det yttre
var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.[b]
Kristi lärjungar som ljus i världen
12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves. 17 Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla. 18 På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje.
Timoteus och Epafroditus
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det. 20 Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. 21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. 22 Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet. 23 Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig. 24 Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv.
25 Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg. 28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning. 30 För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln