M’Cheyne Bible Reading Plan
Konsthantverkarna Besalel och Oholiab
31 Herren sade till Mose: 2 Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.
6 Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: 7 uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, 8 bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 10 de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, 11 smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.
Sabbaten
12 Herren sade till Mose: 13 Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er. 14 Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. 15 Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 16 Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. 17 Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. 18 När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
Den gode herden
10 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.
7 Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.
11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.[a] Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."
19 För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. 20 Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?" 21 Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda."
Jesu enhet med Fadern
22 Nu inföll tempelinvigningens högtid[b] i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24 Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" 25 Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. 26 Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 30 Jag och Fadern är ett."
31 Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sade till dem: "Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?" 33 Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa." 34 Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag:[c] Jag har sagt att ni är gudar? 35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om intet - 36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." 39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.
40 Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han. 41 Många kom till honom, och de sade: "Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant." 42 Och många kom där till tro på honom.
Ytterligare varning för lösaktighet
7 Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva,
bevara min undervisning som din ögonsten.
3 Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: "Du är min syster"
och kalla insikten din förtrogna.
5 De skall bevara dig för den främmande kvinnan,
för din nästas hustru som talar hala ord.
6 Ty genom fönstret i mitt hus
tittade jag ut genom gallret.
7 Då såg jag bland de oförståndiga,
bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg mot hennes hus
9 i skymningen vid dagens slut,
när nattmörkret föll på.
10 Då kom en kvinna honom till mötes,
klädd som en sköka och med dolda avsikter.
11 Rastlös och lättsinnig var hon,
hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.
12 Än var hon på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn stod hon på lur.
13 Hon grep tag i honom och kysste honom
och sade till honom med fräck uppsyn:
14 "Gemenskapsoffer har jag burit fram,
i dag har jag infriat mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken,
med brokigt linne från Egypten.
17 Jag har bestrött min bädd
med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen,
njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
19 Ty min man är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog pengarna med sig,
först när det blir fullmåne kommer han hem."
21 Så förleder hon honom med mycket fagert tal,
med hala läppar förför hon honom.
22 Han följer genast efter henne,
lik oxen som går för att slaktas,
lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,
23 till dess en pil genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln som skyndar till snaran
utan att förstå att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn,
ge akt på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Ty många slagna är fällda av henne,
talrika är hennes offer.
27 Genom hennes hus går dödsrikets vägar,
de för ner till dödens kamrar.
Bär varandras bördor
6 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. 5 Ty var och en skall bära sin egen börda. 6 Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. 8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 9 Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.
Inte omskärelse utan ny skapelse
11 Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand. 12 Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors. 13 Ty de som låter omskära sig[a] kan inte ens själva hålla lagen, men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna. 14 För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. 15 Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse. 16 Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, ja, över Guds Israel. 17 Nu må ingen plåga mig längre, eftersom jag bär Jesu märken[b] på min kropp. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln