M’Cheyne Bible Reading Plan
Brännoffersaltaret
27 Du skall göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett - altaret skall alltså vara liksidigt och fyrkantigt - och tre alnar högt. 2 Och du skall göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen skall vara i ett stycke med altaret, och du skall överdra det med koppar. 3 Du skall göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar. 4 Du skall göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen. 5 Du skall sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret. 6 Du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar. 7 Stängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det. 8 Ihåligt och av plankor skall du göra det. Så som det har visats för dig på berget skall det göras.
Tabernaklets förgård
9 Du skall också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, skall omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, detta för den ena sidan. 10 Stolparna till dem skall vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. 11 På samma sätt skall omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem skall vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver. 12 Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem skall vara tio med tio fotstycken. 13 Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, skall vara femtio alnar. 14 Omhängena skall vara femton alnar långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken. 15 På den andra sidan skall omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken. 16 Till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugo alnar långt, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken. 17 Alla stolparna runt förgården skall ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken skall vara av koppar. 18 Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena skall vara av koppar. 19 Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården skall vara av koppar.
Skötseln av ljusstaken
20 Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. 21 I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.
Jesus mättar fem tusen män
6 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö. 2 Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: "Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var." 8 En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom: 9 "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?" 10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner" - det var gott om gräs på det stället - och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 Jesus tog bröden, tackade Gud[a] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.
14 När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen." 15 Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
Jesus går på vattnet
16 När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön 17 och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. 18 Det blåste hårt och sjön började gå hög. 19 När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 20 Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!" 21 De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är livets bröd
22 Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig i väg ensamma. 23 Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet, sedan Herren hade uttalat tacksägelsen. 24 När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus. 25 De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" 26 Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.
27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." 28 De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" 29 Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." 30 De sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? 31 Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." [b] 32 Då sade Jesus till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." 34 De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" 35 Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36 Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. 37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. 38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."
41 Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: "Jag är det bröd som har kommit ner från himlen." 42 De sade: "Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?" 43 Jesus svarade: "Var inte så upprörda. 44 Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 45 Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud.[c] Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46 Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern. 47 Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 Era fäder åt manna i öknen, och de dog. 50 Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva."
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. 58 Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet." 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?" 61 Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? 62 Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var? 63 Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64 Men det är några bland er som inte tror." - Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. - 65 Han sade vidare: "Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern."
66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. 67 Jesus sade därför till de tolv: "Inte vill väl också ni gå bort?" 68 Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 och vi tror och förstår att du är Guds Helige." 70 Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!" 71 Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Vishet och gudsfruktan hör ihop
3 Min son, glöm inte min undervisning,
bevara mina bud i ditt hjärta.
2 Ty långt liv och många levnadsår
och frid skall de ge dig.
3 Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig.
Bind dem om din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd
i Guds och människors ögon.
5 Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna.
7 Håll dig inte själv för vis,
frukta Herren och fly det onda.
8 Det skall ge hälsa åt din kropp,
ny styrka åt alla dess ben.
9 Ära Herren med dina ägodelar
och ge honom det första av all din gröda.
10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd
och dina pressar flöda över av vin.
11 Min son, förakta inte Herrens fostran,
förarga dig inte över hans tuktan.
12 Ty den Herren älskar tuktar han
liksom en far den son som han har kär.
Vishetens välsignelser
13 Lycklig den människa som finner visheten,
den människa som får förstånd.
14 Ty det är bättre att få vishet än silver,
den vinst den ger är bättre än guld.
15 Den är dyrbarare än pärlor.
Allt härligt du äger går ej upp mot den.
16 Långt liv bär den i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Vishetens vägar är ljuvliga,
alla dess stigar är trygga.
18 Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den,
de som håller fast vid den må prisas lyckliga.
19 Genom visheten har Herren lagt jordens grund,
himlen har han berett med förstånd.
20 Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram
och molnen dryper av fukt.
21 Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet,
låt dem inte vika från dina ögon.
22 De skall ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 Då skall du vandra trygg på din väg,
din fot skall inte slinta.
24 När du lägger dig skall inget förskräcka dig,
och när du lagt dig skall du sova gott.
25 Du behöver inte frukta för plötslig skräck,
eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
26 Ty Herren skall vara din förtröstan,
han skall bevara din fot för snaran.
Gör gott mot din nästa
27 Neka inte den behövande din hjälp,
när det står i din makt att ge den.
28 Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare,
i morgon skall jag ge dig",
fastän du kunde hjälpa genast.
29 Tänk inte ut något ont mot din nästa,
när han tror sig bo trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak,
då han inte har gjort dig något ont.
31 Avundas inte den som brukar våld
och välj inte någon av hans vägar.
32 Ty Herren avskyr den som är falsk,
men han är förtrogen med de rättrådiga.
33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus,
men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Bespottare bespottar han,
men de ödmjuka ger han nåd.
35 De visa får ära till arvedel,
de dåraktiga får skam.
Paulus möte med de ansedda i Jerusalem
2 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig. 2 Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt,[a] för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? 3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 De som ansågs betyda något - hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen - mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer.[b] 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga,[c] och det har jag också vinnlagt mig om att göra.
Paulus klandrar Kefas
11 Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 Ty innan det kom några från Jakob,[d] brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. 14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Rättfärdig genom tro, inte genom lagens gärningar
15 Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. 16 Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 17 Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej! 18 Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som en överträdare. 19 Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. 21 Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln