M’Cheyne Bible Reading Plan
36 Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män har Herren utrustat med vishet och förstånd till att veta hur de skall utföra allt arbetet med att uppföra och färdigställa helgedomen. De skall i allt göra det så som Herren har befallt."
Folkets rikliga gåvor
2 Sedan kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstnärligt begåvade män som Herren hade utrustat med vishet i hjärtat, alla som manades i sitt hjärta att träda fram för att utföra arbetet. 3 Och de tog emot av Mose alla de gåvor som Israels barn hade burit fram till arbetet med att bygga helgedomen. Folket fortsatte att bära fram frivilliga gåvor till honom morgon efter morgon. 4 Då kom alla de konstnärligt begåvade män som utförde allt arbete vid helgedomen, var och en från det arbete de höll på med, 5 och sade till Mose: "Folket bär fram mer än vad som behövs för att göra det arbete som Herren har befallt oss att utföra."
6 Då befallde Mose att man skulle kungöra i lägret: "Ingen, vare sig man eller kvinna, skall göra något mer för att ge till helgedomen." Så hindrades folket från att bära fram fler gåvor. 7 Det man hade samlat var tillräckligt för allt det arbete som skulle utföras, ja, mer än nog.
Tabernaklet färdigställs
8 Alla de konstnärligt begåvade hantverkarna gjorde nu tabernaklet av tio tygvåder. Av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn gjorde de dem i konstvävnad med keruber på. 9 Varje våd gjordes tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått. 10 Man fogade samman fem av våderna med varandra, och likaså fogade man samman de övriga fem våderna med varandra. 11 I kanten på ena våden, ytterst på det hopfogade stycket, satte man öglor av mörkblått garn. Så gjorde man också i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 12 Femtio öglor satte man på den ena våden och femtio öglor satte man ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarade mot varandra. 13 Och man gjorde femtio hakar av guld och fogade samman våderna med varandra med hjälp av hakarna, så att tabernaklet bildade en helhet.
14 Man gjorde också tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder gjordes. 15 Varje våd gjordes trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna hade samma mått. 16 Fem av våderna fogades samman för sig och de övriga sex våderna för sig. 17 Man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 18 Man gjorde också femtio hakar av koppar för att foga samman tältet till en helhet. 19 Dessutom gjordes ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
20 Brädorna till tabernaklet gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt. 21 Varje bräda gjordes tio alnar lång och en och en halv aln bred. 22 På varje bräda sattes två tappar hopfogade med varandra. Så gjorde man på alla brädorna till tabernaklet. 23 Och av tabernaklets brädor satte man tjugo på södra sidan, åt söder, 24 och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. 25 På samma sätt satte man på tabernaklets andra sida, den norra, tjugo brädor 26 med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. 27 På tabernaklets baksida, åt väster, satte man sex brädor 28 och på tabernaklets hörn på baksidan två brädor. 29 De var dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de två hörnen. 30 Det blev alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sammanlagt sexton fotstycken, två under varje bräda.
31 Man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de brädor som var på tabernaklets ena sida, 32 fem till de brädor som var på tabernaklets andra sida och fem till de brädor som var på tabernaklets baksida, åt väster. 33 Man satte den mellersta tvärstången så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena änden till den andra. 34 Brädorna överdrog man med guld, och ringarna på dem där tvärstängerna skulle skjutas in, gjordes av guld. Och tvärstängerna överdrogs med guld.
35 Man gjorde förlåten av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn. Den gjordes i konstvävnad med keruber på. 36 Och till den gjorde man fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, krokarna till dem gjordes av guld och man göt fyra fotstycken till dem av silver. 37 För ingången till tältet gjorde man ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn 38 och till detta fem stolpar med deras krokar. Deras knoppar och band överdrogs med guld och deras fem fotstycken gjordes av koppar.
Jesus är den sanna vinstocken
15 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. 11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. 12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.
Jesu lärjungar blir hatade av världen
18 Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. 19 Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. 21 Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. 22 Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. 23 Den som hatar mig hatar också min Fader. 24 Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. 25 Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning. [a] 26 När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. 27 Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.
12 Den som älskar fostran älskar kunskap,
oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den som är god vinner Herrens behag,
den som smider ränker blir fördömd.
3 Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet,
men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.
4 En idog hustru är sin mans krona,
en skamlös är som röta i hans ben.
5 De rättfärdigas tankar är rätta,
de ogudaktigas råd bedrar.
6 De ogudaktigas ord lurar efter blod,
de rättsinnigas tal räddar dem.
7 De ogudaktiga omstörtas och finns ej mer,
men de rättfärdigas hus består.
8 Efter sitt förstånd blir en man prisad,
den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.
9 Bättre vara ringa och ha en tjänare,
än spela förnäm och sakna bröd.
10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det,
de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den som brukar sin åker får bröd så det räcker,
den som jagar efter fåfängliga ting saknar förstånd.
12 Den ogudaktige har begär till de ondas fångst,
men de rättfärdigas rot ger frukt.
13 Den onde snärjs i sina läppars synd,
men den rättfärdige slipper ut ur nöden.
14 Av sin muns frukt blir man mättad med gott,
vad en människa gjort får hon tillbaka.
15 Dårens väg är rätt i hans egna ögon,
den är vis som lyssnar till råd.
16 Dåren visar genast sin vrede,
klok är den som döljer smälek.
17 Den ärlige talar sanning,
ett falskt vittne bedrar.
18 Ord från en tanklös kan hugga som svärd,
de visas tunga ger läkedom.
19 Sanna ord består för evigt,
en lögnaktig tunga blott ett ögonblick.
20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat,
de som främjar frid får glädje.
21 Inget ont drabbar den rättfärdige,
men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren,
de som handlar rättfärdigt behagar honom.
23 En klok man döljer sin kunskap,
dårars hjärtan ropar ut sitt oförnuft.
24 Flitig hand får härska,
den late tvingas till trältjänst.
25 Bekymmer tynger en mans hjärta,
ett vänligt ord ger det glädje.
26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap,
de ogudaktigas väg för andra vilse.
27 Den late får inte tag i sitt villebråd,
flit är för människan en dyrbar skatt.
28 På rättfärdighetens väg är liv,
ingen död finns på den vägen.
5 1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike. 6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. 7 Ha därför ingenting med dem att göra.
8 Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. 9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 Och pröva vad som är Herren kärt. 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 Men allt kommer i dagen, när det uppenbaras av ljuset, 14 ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig."[a]
15 Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. 16 Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. 17 Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, 19 så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. 21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.
22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.
Kristen kärlek innebär offer
25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, 26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. 27 Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp,[b] utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. [c] 32 Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln