M’Cheyne Bible Reading Plan
De nya stentavlorna
34 Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. 2 Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. 3 Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."
Förbundet förnyas
10 Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland skall se Herrens gärning, ty det som jag gör med dig är förunderligt stort. 11 Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. 12 Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. 13 I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. 14 Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. 15 Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.
17 Du skall inte göra några gjutna gudar åt dig.
18 Du skall fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Ty det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.
19 Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. 20 Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.
21 Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.
22 Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför din Herre, Herren, Israels Gud. 24 Ty jag skall driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen skall stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte.
25 Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Påskhögtidens slaktoffer skall inte lämnas kvar över natten till morgonen.
26 Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.
Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor."
27 Herren sade till Mose: "Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." 28 Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.
Strålglansen från Moses ansikte
29 När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som Herren hade sagt honom på Sinai berg. 33 När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Jesus tvättar sina lärjungars fötter
13 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
2 De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. 3 Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. 4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter?" 7 Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det." 8 Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." 9 Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!" 10 Jesus svarade: "Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla." 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.
12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. 16 Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Jesus förutsäger Judas förräderi
18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig. [a] 19 Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är. 20 Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig."
21 När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: "Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig." 22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida. 24 Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om. 25 Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" 26 Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar." Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: "Gör snart vad du tänker göra." 28 Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom. 29 Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga. 30 När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.
31 Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. 33 Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
36 Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." 37 Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig." 38 Jesus svarade: "Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.
Salomos ordspråk
10 Detta är Salomos ordspråk:
En vis son gläder sin far,
en dåraktig son är sin mors sorg.
2 Orätt vinning är till ingen nytta,
men rättfärdighet räddar från döden.
3 Herren låter ej den rättfärdiges själ hungra,
men de ondas begär avvisar han.
4 Lat hand gör fattig man,
flitig hand ger rikedom.
5 En förståndig son samlar in om sommaren,
en vanartig son sover i skördetiden.
6 Välsignelser är på den rättfärdiges huvud,
våld täcker de ogudaktigas mun.
7 Den rättfärdiges minne blir till välsignelse,
de ogudaktigas namn multnar bort.
8 Ett vist hjärta tar emot tillsägelser,
oförnuftiga läppar leder till fall.
9 Den som lever ostraffligt vandrar trygg,
den som går orätta vägar blir avslöjad.
10 Den som blinkar med ögonen vållar smärta,
den som har oförnuftiga läppar kommer på fall.
11 Den rättfärdiges mun är en källa till liv,
våld täcker de ogudaktigas mun.
12 Hat väcker upp trätor,
kärlek skyler allt som är brutet.
13 På den klokes läppar finner man vishet,
till dårens rygg hör ris.
14 De visa samlar på kunskap,
den oförnuftiges mun bjuder in olycka.
15 Den rikes välstånd är hans fästning,
de armas fattigdom deras fördärv.
16 Den rättfärdiges arbete leder till liv,
den ogudaktiges vinning leder till synd.
17 Att ta vara på förmaning är vägen till livet,
den som föraktar tillrättavisning far vilse.
18 Den som döljer hat har falska läppar,
den som sprider förtal är en dåre.
19 Där orden är många uteblir inte synd,
vis är den som styr sina läppar.
20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver,
de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.
21 Den rättfärdiges läppar föder många,
oförnuftiga dör av brist på förstånd.
22 Herrens välsignelse ger rikedom,
egen möda lägger inget därtill.
23 Dårens glädje är att göra det skamliga,
den förståndiges är att vara vis.
24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar,
vad de rättfärdiga begär blir dem givet.
25 När stormen kommer är det ute med den ogudaktige,
den rättfärdige har en evig grundval.
26 Som syra för tänderna och rök för ögonen
är den late för den som sänder honom.
27 Herrens fruktan förlänger livet,
men de ogudaktigas år blir förkortade.
28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan,
de ogudaktigas hopp blir till intet.
29 Herrens väg är den ostraffliges värn,
men till olycka för ogärningsmän.
30 Den rättfärdige skall aldrig vackla,
men de ogudaktiga får inte bo i landet.
31 Ur den rättfärdiges mun flödar vishet,
men en vilseledande tunga skall huggas av.
32 Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt,
de ogudaktigas mun förvränger allt.
Hedningarna är medarvingar
3 Därför böjer jag, Paulus, mina knän,[a] jag som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit. 4 När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. 5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. 6 Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte. 7 Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.
8 Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom 9 och att upplysa alla om hur den hemlighet[b] förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. 13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull. Att jag lider är ju en ära för er.
Bön och lovprisning
14 Därför böjer jag mina knän för Fadern, 15 han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16 Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18 Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet[c] 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln