M’Cheyne Bible Reading Plan
Tabernaklet blir uppsatt och invigt
40 Herren sade till Mose: 2 "På första dagen i den första månaden skall du resa uppenbarelsetältets tabernakel. 3 Där skall du ställa vittnesbördets ark och avskärma den med förlåten. 4 Du skall bära in bordet och lägga upp det som skall vara på det. Och du skall bära in ljusstaken och sätta upp lamporna på den. 5 Du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark och sätta upp förhänget för ingången till tabernaklet. 6 Brännoffersaltaret skall du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel. 7 Du skall ställa karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. 8 Du skall sätta upp förgårdens omhängen runt omkring och hänga upp förhänget för porten till förgården. 9 Och du skall ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som finns i det och helga det tillsammans med alla dess tillbehör, så att det blir heligt. 10 Du skall smörja brännoffersaltaret och alla dess tillbehör och helga altaret. Det blir då högheligt. 11 Du skall också smörja karet och dess fotställning och helga det.
12 Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. 13 Och du skall sätta på Aron de heliga kläderna och smörja honom och helga honom till präst åt mig. 14 Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader, 15 och du skall smörja dem så som du smorde deras far till att vara präster åt mig. Denna smörjelse skall för dem innebära ett evigt prästadöme, släkte efter släkte." 16 Och Mose gjorde så. Han gjorde i allt som Herren hade befallt honom.
17 I första månaden av andra året, på första dagen i månaden blev tabernaklet uppsatt. 18 Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna. 19 Han bredde ut tältet över tabernaklet och tältöverdragen ovanpå det, så som Herren hade befallt Mose. 20 Han tog vittnesbördet och lade in det i arken och satte stängerna på arken. Och han lade nådastolen ovanpå arken. 21 Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förlåten, som skulle hänga framför arken, och skärmade av vittnesbördets ark, så som Herren hade befallt honom. 22 Han ställde också bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten, 23 och lade upp bröd på det inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose. 24 Och han ställde in ljusstaken i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på tabernaklets södra sida 25 och satte upp lamporna inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose. 26 Han ställde in det förgyllda altaret i uppenbarelsetältet framför förlåten 27 och tände väldoftande rökelse på det, så som Herren hade befallt Mose. 28 Han satte upp förhänget framför ingången till tabernaklet. 29 Brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade på det brännoffer och matoffer, så som Herren hade befallt Mose. 30 Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten att tvätta sig i. 31 Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det. 32 När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose. 33 Och han satte upp förgårdens omhängen runt omkring tabernaklet och altaret och hängde upp förhänget framför porten till förgården. Så fullbordade Mose arbetet.
Herrens härlighet över tabernaklet
34 Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. 35 Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.
36 Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring. 37 Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen. 38 Ty Herrens molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.
19 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[a] honom. 2 Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. 3 De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. 4 Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!" 6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." 7 Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, 9 och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton,[b] på hebreiska Gabbata. 14 Det var påskens tillredelsedag,[c] omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus korsfästes
De tog Jesus med sig. 17 Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." 20 Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." 22 Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. [d] Så gjorde nu soldaterna.
25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."[e] 29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk[f] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
31 Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.[g] 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. 33 När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, 34 men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. [h] 37 Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. [i]
Jesu begravning
38 Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. 39 Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra[j] och aloe,[k] omkring hundra pund.[l] 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. 41 Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. 42 I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
16 En människa gör upp planer i sitt hjärta,
men från Herren kommer vad tungan svarar.
2 En mans vägar är rena i hans egna ögon,
men Herren är den som prövar andarna.
3 Befall dina verk åt Herren,
så har dina planer framgång.
4 Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte,
även den ogudaktige för olyckans dag.
5 Herren avskyr de högmodiga,
de blir förvisso inte ostraffade.
6 Genom nåd och sanning sonas skuld,
genom Herrens fruktan undflyr man det onda.
7 Om någons vägar behagar Herren,
gör han även hans fiender till vänner.
8 Bättre äga litet med rättfärdighet
än tjäna mycket med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut sin väg,
men Herren är den som styr hennes steg.
10 Gudomligt beslut är på kungens läppar,
hans mun tar inte miste i domen.
11 Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter i pungen är hans verk.
12 Kungar avskyr onda gärningar,
ty genom rättfärdighet blir tronen befäst.
13 Rättfärdiga läppar behagar kungar,
den som talar sanning blir älskad.
14 Kungens vrede förebådar död,
men en vis man kan stilla den.
15 När kungens uppsyn är ljus betyder det liv,
hans välvilja är som ett moln med vårregn.
16 Att vinna vishet är långt bättre än guld,
att vinna insikt är mer värt än silver.
17 De rättsinnigas väg är att fly det onda,
den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång
och högmod går före fall.
19 Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de stolta.
20 Den som ger akt på ordet finner det goda,
lycklig är den som förtröstar på Herren.
21 Den som har ett vist hjärta kallas förståndig
och ljuvligt tal främjar lärdomen.
22 Den som äger insikt har en källa till liv,
att fostra dårar är dårskap.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig
och främjar lärdomen på hans läppar.
24 Milda ord är som drypande honung,
ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 En väg kan synas rätt för en människa,
men dess slut kan leda till döden.
26 Arbetarens hunger får honom att arbeta,
hans egen mun driver på honom.
27 En illasinnad man gräver upp det onda,
förtärande eld är på hans läppar.
28 En falsk människa vållar trätor,
den som skvallrar skiljer vänner åt.
29 Våldsverkaren förför sin nästa
och leder honom in på en väg som inte är god.
30 Den som kniper ihop ögonen umgås med vrånga tankar,
sammanpressade läppar är redo till ont.
31 Grått hår är en ärekrona,
den vinns på rättfärdighetens väg.
32 Bättre en tålmodig man än en hjälte,
bättre styra sitt sinne än inta en stad.
33 Lotten kastas i knät,
men avgörandet kommer alltid från Herren.
Rättfärdigheten genom tron
3 För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren. För mig är det inte besvärligt att skriva samma sak till er, och för er är det säkrast så. 2 Se upp för hundarna. Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de sönderskurna.[a] 3 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, 4 fast också jag kunde förlita mig på yttre ting. Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, 5 jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, 6 i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.[b]
7 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då känner jag Kristus[c] och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
Slutmålet
12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. 15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.
Aposteln som föredöme
17 Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 19 De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln