M’Cheyne Bible Reading Plan
Syndoffret
4 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, 3 skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått. 4 Han skall föra fram tjuren inför Herrens ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herren. 5 Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet, 6 och han skall doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herrens ansikte framför förlåten till helgedomen.
7 Därefter skall prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet från tjuren skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 8 Och allt fett på syndofferstjuren skall han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, 9 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna. 10 Fettet skall tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen skall bränna det på brännoffersaltaret. 11 Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet, 12 allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.
13 Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det och de bryter mot något av Herrens bud och gör sådant som inte får göras och därigenom ådrar sig skuld, 14 och sedan den synd de har begått blir känd, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet. 15 Och de äldste i menigheten skall lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och man skall slakta tjuren inför Herren. 16 Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet, 17 och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förlåten inför Herrens ansikte.
18 Därefter skall han stryka en del av blodet på hornen på det altare som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 19 Allt fett skall han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret. 20 Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse. 21 Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.
22 Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av Herrens, sin Guds, bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom ådrar sig skuld, 23 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön. 24 Han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför Herrens ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer. 25 Prästen skall ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn, men det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret. 26 Allt fettet skall han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.
27 Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom ådrar sig skuld, 28 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön. 29 Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännoffersdjuren slaktas. 30 Prästen skall ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn, men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot. 31 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för Herren. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.
32 Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, skall han föra fram ett felfritt djur av honkön. 33 Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännoffersdjuren. 34 Prästen skall ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot. 35 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.
FÖRSTA BOKEN
Psalm 1
De rättfärdigas lycka
1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
2 utan har sin glädje i Herrens undervisning[a]
och begrundar hans ord dag och natt.
3 Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.
4 Så är det inte med de ogudaktiga,
de är som agnar som vinden för bort.
5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen,
ej syndarna i de rättfärdigas församling.
6 Ty Herren känner de rättfärdigas väg,
men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.
Psalm 2
Guds Son och hans motståndare
1 Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna rådslår med varandra
mot Herren och hans Smorde:[b]
3 "Låt oss slita sönder deras band
och kasta av oss repen."
4 Han som bor i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede,
i glödande harm förskräcker han dem:
6 "Det är jag som har insatt min konung
på Sion, mitt heliga berg."
7 Jag vill kungöra Herrens beslut.
Han sade till mig: "Du är min Son,
jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig,
så skall jag ge dig hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor."
10 Handla nu vist, ni kungar,
låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred
och ni går under på er väg,
ty snart kan hans vrede upptändas.
Saliga är alla som flyr till honom.
19 Bättre vara fattig och oförvitlig
än tala svekfullt och vara en dåre.
2 Att sakna kunskap är illa nog,
men den som rusar i väg missar målet.
3 Människans dårskap fördärvar hennes väg,
men det är på Herren hennes hjärta vredgas.
4 Rikedom skaffar många vänner,
men den fattige blir skild från sin vän.
5 Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn kommer inte undan.
6 Många söker en furstes välvilja,
alla är vänner till den givmilde.
7 Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
också hans vänner fjärmar sig från honom,
han jagar dem med ord, men de är borta.[a]
8 Den som vinner förstånd har sitt liv kärt,
den som tar vara på insikt finner lycka.
9 Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn skall förgås.
10 Det passar ej att dåren lever i överflöd,
än mindre att en slav råder över furstar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig,
det är hennes ära att förlåta en försyndelse.
12 En kungs vrede är som ett ungt lejons rytande,
hans välvilja är som dagg på gräset.
13 En dåraktig son är sin fars fördärv,
en hustrus gnat ett ständigt takdropp.
14 Gård och gods är ett arv från fäderna,
en förståndig hustru en gåva från Herren.
15 Lättja för med sig sömnaktighet,
den håglöse får utstå hunger.
16 Den som håller budet bevarar sitt liv,
den som inte ger akt på sin väg skall dö.
17 Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren
och får lön av honom för det goda han har gjort.
18 Fostra din son medan det finns hopp,
sträva inte efter att vålla hans död.
19 Den som förgår sig i vrede må plikta för det,
ty om du friar honom, måste du göra det om och om igen.
20 Lyssna på råd och tag emot fostran,
så att du för framtiden blir vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta,
men Herrens råd skall bestå.
22 En människa längtar efter godhet,
bättre vara fattig än en lögnare.
23 Herrens fruktan leder till liv,
mätt kan man gå till vila utan att drabbas av något ont.
24 Den late sticker handen i skålen,
men ids inte föra den tillbaka till munnen.
25 Slå bespottaren så blir den okunnige klok,
tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
26 Den som tar till våld mot sin far eller driver bort sin mor
är en vanartig och skamlös son.
27 Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning,
så far du vilse från de ord som ger kunskap.
28 Ett ont vittne bespottar det rätta,
de ogudaktigas mun slukar ondska.
29 Straff är bestämt för bespottarna,
piskrapp för dårars rygg.
2 1 Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, 2 för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 4 Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord. 5 Ty även om jag är kroppsligt frånvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom 7 och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.
Kristus är trons grund
8 Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. 9 Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. 11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft,[a] han som har uppväckt honom från de döda. 13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 15 Han har klätt av[b] väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.
I Kristus är friheten
16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv[c] är Kristus. 18 Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt 'ödmjukhet'[d] och går upp i syner av änglarnas tillbedjan[e] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne 19 och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor.
20 Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: 21 "Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på". 22 Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. 23 Detta uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln