M’Cheyne Bible Reading Plan
Orena flytningar hos en man
15 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2 Säg till Israels barn: 3 Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller tillsluter sig för flytningen, är han oren. 4 Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent. 5 Den som rör vid något som han legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 6 Den som sätter sig på något som den sjuke suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 7 Den som rör vid den sjukes kropp skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 8 Om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 9 Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren. 10 Var och en som rör vid något vad det än är som har legat under honom skall vara oren ända till kvällen, och den som bär bort något sådant skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 11 Var och en som den sjuke rör vid utan att ha sköljt sina händer i vatten skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 12 Ett lerkärl som den sjuke rör vid skall slås sönder, och varje träkärl skall sköljas i vatten.
13 När den som har flytning blir fri från sin flytning, skall han räkna sju dagar för att förklaras ren. Därefter skall han tvätta sina kläder och bada sin kropp i rinnande vatten. Då blir han ren. 14 På åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens ansikte, till uppenbarelsetältets ingång, och han skall ge dem åt prästen. 15 Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. Så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte till rening från hans flytning.
16 Om en man har haft sädesuttömning, skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till kvällen. 17 Alla kläder och allt av skinn som sädesuttömningen kommit på skall tvättas i vatten och vara orent ända till kvällen. 18 När en man har legat med en kvinna och sädesuttömning har skett, skall de båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.
Orena flytningar hos en kvinna
19 När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen. 20 Allt som hon ligger på under sin månadsrening blir orent, och allt som hon sitter på blir orent. 21 Var och en som rör vid det som hon legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 22 Var och en som rör vid något som hon suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 23 Om någon sak läggs på det som hon har legat eller suttit på och någon sedan rör vid det, skall han vara oren ända till kvällen. 24 Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.
25 Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren. 26 För allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar skall gälla samma regler som för det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening. 27 Och var och en som rör vid något av detta blir oren. Han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
28 När hon blir ren från blödningen, skall hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren. 29 På åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång. 30 Prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. På detta sätt skall prästen bringa försoning för henne inför Herrens ansikte till rening från hennes orena blödning.
31 Ni skall skilja Israels barn från deras orenhet, så att de inte måste dö i sin orenhet, om de orenar mitt tabernakel som står mitt ibland dem.
32 Detta är lagen om den som har flytning och om den som har sädesuttömning så att han därigenom blir oren, 33 och om den kvinna som har sin månadsrening och om den man eller kvinna som har någon flytning, samt om en man som ligger med en oren kvinna.
Psalm 18
Kungens tack för räddning och seger
1 För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
2 Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
3 Herre, mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min tillflykts klippa,
min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Till Herren, den högtlovade, ropar jag,
och från mina fiender blir jag räddad.
5 Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min nöd åkallade jag Herren,
till min Gud ropade jag.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop till honom nådde hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa,
förtärande eld från hans mun,
eldsglöd ljungade från honom.
10 Han sänkte himlen och for ner,
mörka moln var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
12 Han gjorde mörker till sitt skydd,
till en hydda som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom bröt molnen fram
med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen,
den Högste lät höra sin röst
med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
med blixtar i mängd förvirrade han dem.
16 Vattnens bäddar kom i dagen,
jordens grundvalar blev synliga
för din näpst, Herre,
för din vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende,
från dem som hatade mig,
ty de var starkare än jag.
19 De överföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig, ty han har mig kär.
21 Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet lönade han mig.
22 Ty jag höll mig på Herrens vägar,
jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
23 Alla hans domslut hade jag för ögonen,
hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.
24 Jag var fullkomlig inför honom
och tog mig till vara för synd.
25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 Mot den trogne visar du dig trofast,
mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
27 Mot den rene visar du dig ren,
men mot den falske visar du dig vrång.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 Du låter min lampa brinna klart.
Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
30 Med dig kan jag slå ner fiendehärar,
med min Gud stormar jag murar.
31 Guds väg är fullkomlig,
Herrens tal är rent.
Han är en sköld för alla som flyr till honom.
32 Ty vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud, du utrustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig.
34 Du gör mina fötter som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna kopparbågen.
36 Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand stöder mig,
ditt saktmod gör mig stor.
37 Du gör plats för mina steg där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem.
Jag vände inte tillbaka
förrän jag hade gjort slut på dem.
39 Jag slog dem så att de ej kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du utrustade mig med kraft till striden,
du böjde mina motståndare under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig,
dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De ropade, men där fanns ingen räddare,
till Herren, men han svarade dem inte.
43 Jag stötte sönder dem till stoft för vinden,
jag kastade ut dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig ur folkets strider,
du satte mig till ett huvud för hednafolk,
folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.
45 Så snart de hörde talas om mig, lydde de mig,
främlingar kom krypande för mig.
46 Främlingarnas mod vissnade bort,
med bävan övergav de sina fästen.
47 Herren lever! Välsignad vare min klippa,
upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud, du har givit mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig från mina fiender,
du har upphöjt mig över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du ger din kung stor seger,
du handlar nådigt mot din smorde,
mot David och hans efterkommande till evig tid.
29 Den som efter mycken tillrättavisning förblir hårdnackad
kommer plötsligt att krossas och kan inte räddas.
2 När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket,
när den ogudaktige härskar suckar folket.
3 Den som älskar vishet ger sin far glädje,
den som ger sig i lag med skökor förstör vad han äger.
4 Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land,
men genom höga pålagor river han ner det.
5 Den som smickrar sin nästa
breder ut ett nät för hans fötter.
6 En ond människas överträdelse snärjer henne,
men den rättfärdige kan jubla och vara glad.
7 Den rättfärdige känner de fattigas sak,
den ogudaktige visar ingen förståelse.
8 Bespottare uppviglar staden,
de visa stillar vreden.
9 När en vis man går till rätta med en dåre,
blir denne arg eller ler
men får ingen ro.
10 De blodtörstiga hatar den ostrafflige,
men de rättsinniga skyddar hans liv.
11 Dåren släpper lös alla sina känslor,
men den vise håller dem tillbaka.
12 Den furste som lyssnar till lögnaktigt tal
har bara ogudaktiga tjänare.
13 Den fattige och förtryckaren får leva sida vid sida,
av Herren får bådas ögon sitt ljus.
14 Den kung som dömer de fattiga rätt,
hans tron skall för alltid bestå.
15 Ris och tillrättavisning ger vishet,
men ett ouppfostrat barn drar skam över sin mor.
16 När de ogudaktiga blir fler, frodas synden,
men de rättfärdiga skall se deras fall.
17 Fostra din son, så slipper du oro
och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ.
18 Utan uppenbarelsen går folket vilse,
lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.
19 Blott ord fostrar ingen slav,
trots att han förstår fogar han sig inte.
20 Ser du en man som snabbt tar till orda,
det är mer hopp om dåren än om honom.
21 Om någon skämmer bort sin tjänare alltifrån hans ungdom,
blir denne till sist oregerlig.[a]
22 En argsint man ger upphov till kiv,
den hetlevrade förgår sig ofta.
23 En människas högmod leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke vinner ära.
24 Den som delar byte med en tjuv hatar sitt eget liv,
han hör eden men berättar inget.
25 Människofruktan har med sig snaror,
men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.
26 Många söker en furstes ynnest,
men av Herren får var och en sin rätt.
27 De rättfärdiga avskyr den som gör orätt,
de ogudaktiga avskyr den som lever rätt.
Bed och arbeta
3 För övrigt, bröder, be för oss att Herrens ord snabbt utbreder sig och blir ärat, liksom hos er, 2 och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron. 3 Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde. 4 I Herren har vi det förtroendet för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er. 5 Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.
6 Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått[a] av oss. 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er, 8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd. 13 Och ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är gott. 14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.
Sluthälsning
16 Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla. 17 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln