M’Cheyne Bible Reading Plan
Den stora försoningsdagen
16 Herren talade till Mose, sedan Arons båda söner hade dött, de som dog när de trädde fram inför Herrens ansikte. 2 Och Herren sade till Mose: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten framför nådastolen som är ovanpå arken, för att han inte skall dö. Ty jag skall uppenbara mig i molnet över nådastolen.
3 Detta skall Aron ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han skall ta på sig en helig livklädnad av linne och ha benkläder av linne på sin kropp, och han skall spänna på sig ett bälte av linne och vira en turban av linne om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och innan han tar dem på sig skall han bada sin kropp i vatten. 5 Av israeliternas menighet skall han ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
6 Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus. 7 Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. 8 Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för Herren och en lott för att skaffa bort synden.
9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden.
11 Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. 12 Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför Herrens ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten. 13 Han skall lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö. 14 Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger.
15 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. 16 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. 17 Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.
18 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför Herrens ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, 19 och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.
20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. 22 Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.
23 Sedan skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna, som han hade klätt sig i när han gick in i helgedomen, och han skall lämna dem där. 24 Han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ta på sig sina vanliga kläder. Sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets bränn- offer och bringa försoning för sig och för folket. 25 Fettet av syndoffersdjuret skall han bränna på altaret. 26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
27 Syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skall föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud, kött och orenhet. 28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. 30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte. 31 En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga. 32 Den präst som har blivit smord och invigd till att vara präst i sin fars ställe skall bringa försoning. Han skall ta på sig linnekläderna, de heliga kläderna, 33 och han skall bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
34 Detta skall för er vara en evig stadga, så att försoning bringas för Israels barn en gång om året för alla deras synder.
Och Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Psalm 19
Guds uppenbarelse i skapelsen och i Ordet
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Himlarna vittnar om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar hans händers verk.
3 Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,
4 utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte.
5 De når ut över hela jorden,
deras ord når till världens ände.
Åt solen har han gjort en hydda i dem,
6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare,
den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
7 Den går upp vid himlens ena ände
och går sin kretsgång till den andra.
Ingenting undgår dess hetta.
8 Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv.
Herrens vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
9 Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart,
det upplyser ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består i evighet.
Herrens domslut är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 De är dyrbarare än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad,
den som följer dem får stor lön.
13 Vem märker själv hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14 Bevara också din tjänare för fräcka människor,
låt dem inte ha makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår överträdelse.
15 Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och min återlösare.
Agurs ord
30 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talar den mannen till Itiel - till Itiel och Ukal.
2 Jag är oförnuftigare än någon annan
och utan mänskligt förstånd.
3 Jag har inte lärt mig vishet,
så att jag har kunskap om den Helige.
4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han, och vad heter hans son - du vet det ju?
5 Allt Guds ord är rent från slagg,
han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
6 Lägg ingenting till hans ord,
så att han beslår dig med lögn.
7 Två ting ber jag dig om,
neka mig dem inte intill min död:
8 Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig.
Ge mig varken fattigdom eller rikedom,
men låt mig få den mat jag behöver.
9 Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger:
"Vem är Herren?"
eller så fattig att jag stjäl
och vanhelgar min Guds namn.
10 Förtala inte en tjänare inför hans herre,
så att han förbannar dig och du står där med skuld.
11 Det finns ett släkte som förbannar sin far
och inte välsignar sin mor,
12 ett släkte som är rent i egna ögon,
men som inte har tvättat bort sin smuts,
13 ett släkte - hur stolta är inte dess ögon
och hur fulla av högmod är inte dess blickar,
14 ett släkte vars tänder är svärd
och vars käkar är knivar,
så att de äter de arma ur landet
och de fattiga ur människornas krets.
15 Blodigeln har två döttrar:
"Ge" och "Ge".
Det finns tre som inte kan mättas,
fyra, som aldrig säger: "Det är nog":
16 dödsriket, det ofruktsamma moderlivet,
jorden som ej kan mättas med vatten
och elden som aldrig säger: "Det är nog".
17 Den som ger sin far en hånfull blick och vägrar lyda sin mor,
hans ögon skall korparna vid bäcken hacka ut
och örnens ungar äta upp.
18 Tre ting är mig för underbara,
ja, fyra kan jag inte förstå:
19 örnens väg på himlen,
ormens väg över klippan,
skeppets väg mitt i havet
och mannens väg hos jungfrun.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt:
Hon äter och torkar sig om munnen
och säger: "Jag har inte gjort något orätt."
21 Tre ting får jorden att skaka,
ja, fyra kan den inte uthärda:
22 en slav som blir kung,
en dåre som frossar i mat,
23 en försmådd kvinna som blir gift
och en tjänstekvinna som tränger undan sin husmor.
24 Fyra finns som är små på jorden,
likväl är de visast bland de visa:
25 myrorna är inget starkt släkte,
men de samlar sin föda om sommaren,
26 klippgrävlingarna är inget kraftfullt släkte,
men i klippan bygger de sin boning,
27 gräshopporna har ingen kung,
men i härordning drar de alla ut,
28 geckoödlan kan man gripa med händerna,
ändå finns den i kungapalats.
29 Tre finns som skrider ståtligt fram,
ja, fyra som har en ståtlig gång:
30 lejonet, hjälten bland djuren
som ej viker tillbaka för någon,
31 en stridsrustad häst[a] och en bock
och en kung i spetsen för sitt folk.
32 Har du varit dåraktig och upphöjt dig själv
eller tänkt onda tankar,
så lägg handen på munnen.
33 Ty som ost pressas ut ur mjölk
och blod pressas ut ur näsan,
så kommer kiv ur vrede.
Hälsning
1 Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, 2 till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.
Varning för judaiserande villolärare
3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter[a] och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. 6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran - 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
Aposteln som det främsta exemplet på frälsning av nåd
12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 14 Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. 15 Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. 16 Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. 17 Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.
18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln