M’Cheyne Bible Reading Plan
Den gyllene ljusstaken
24 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. 3 Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, skall Aron ständigt sköta den inför Herrens ansikte, från kväll till morgon. Det skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. 4 Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han ständigt sköta inför Herrens ansikte.
Skådebröden
5 Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa. 6 Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. 7 På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. 8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. 9 De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.
En smädares och våldsverkares straff
10 En man, som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man gick ut bland Israels barn. Den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kom då i gräl med varandra i lägret. 11 Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet[a] och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
12 De satte honom i förvar, för att få ett bestämt uttalande från Herrens mun. 13 Och Herren sade till Mose: 14 För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. 15 Till Israels barn skall du säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd. 16 Och den som smädar Herrens namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.
17 Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden. 18 Och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv. 19 Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort: 20 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas. 21 Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas. 22 En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är Herren, er Gud.
23 Mose talade detta till Israels barn. Och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Israels barn gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Psalm 31
Bön om räddning undan förföljare
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Till dig, Herre, flyr jag,
låt mig aldrig komma på skam,
befria mig genom din rättfärdighet.
3 Vänd ditt öra till mig,
skynda till min räddning!
Var en fast klippa för mig,
en borg till min frälsning.
4 Ty du är min klippa och min borg,
du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
5 Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig,
ty du är mitt värn.
6 I din hand överlämnar jag min ande.
Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.
7 Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga avgudar,
jag förtröstar på Herren.
8 Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
ty du ser till mitt lidande,
du tar vård om min själ i nöden
9 och överlämnar mig inte i fiendens hand.
Du ställer mina fötter på rymlig plats.
10 Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd.
Av sorg förtärs mitt öga, min själ och min kropp.
11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan.
Min kraft är bruten genom min missgärning,
mina ben förtvinar.
12 För alla mina fienders skull har jag blivit till smälek
för mina grannar
och till skräck för dem som känner mig.
De som ser mig på gatan flyr undan för mig.
13 Jag är glömd, borta ur deras hjärtan
som vore jag död,
jag har blivit som ett krossat kärl.
14 Jag hör många förtala mig,
skräck råder runt omkring.
De rådslår med varandra mot mig
och smider planer för att ta mitt liv.
15 Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16 Min tid står i dina händer,
rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
fräls mig genom din nåd.
18 Herre, låt mig inte komma på skam,
ty jag ropar till dig.
Låt de ogudaktiga komma på skam,
låt dem tystna i dödsriket.
19 Låt deras lögnaktiga läppar förstummas,
de som talar övermodigt mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
20 Hur stor är inte din godhet,
som du förvarar åt dem som fruktar dig
och som du i människors åsyn
visar dem som flyr till dig.
21 Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
mot människors sammansvärjning.
Du gömmer dem i din hydda
undan elaka tungor.
22 Välsignad vare Herren,
ty han har visat mig sin underbara nåd
i en belägrad stad.
23 Jag sade i min ångest:
"Jag är bortdriven från dina ögon."
Men du hörde mina böners ljud,
när jag ropade till dig.
24 Älska Herren, alla ni hans fromma.
Herren bevarar de trogna,
men den som handlar högmodigt
vedergäller han i fullt mått.
25 Var starka och frimodiga i era hjärtan,
alla ni som hoppas på Herren!
7 1 Ty vem vet vad som är gott för en människa i livet, under de dagar hennes förgängliga liv varar, vilka hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne kommer att ske under solen?
Levnadsvisdom
2 Bättre ett gott namn än god salva,
och bättre dödens dag än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus än till gästabudshus.
Ty det är slutet för alla människor
och den som lever bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat väl.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra klander av en vis man
än höra dårars sång.
7 Ty som sprakandet av törne under grytan,
så är dårens skratt.
Också detta är fåfänglighet.
8 Orätt vinning gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
ty vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte: Hur kommer det sig
att det var bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 En god sak är vishet tillsammans med arvegods,
en förmån för dem som ser solen.
13 Ty vishetens beskydd är som penningens beskydd.
Men kunskapens företräde
är att visheten ger liv åt den som har den.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen
och besinna under den onda dagen,
att den ena såväl som den andra har Gud gjort
för att människan inte skall kunna utforska
det som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och var inte alltför vis.
Varför skulle du förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och var inte dåraktig.
Varför skulle du dö innan din tid kommer?
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena
utan att ändå släppa det andra,
ty den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte vid allt vad människor säger,
så hör du inte att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat genom vishet.
Jag sade: "Jag vill bli vis."
Men visheten var fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta till att lära känna,
utforska och söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ogudaktighet är dårskap
och dåraktigheten galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är som snaror och nät,
vars händer är som bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker men inte funnit.
En enda man bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag ej funnit.
30 Se, endast detta har jag funnit
att Gud skapade människorna rättsinniga.
Men sedan har de tänkt ut många onda planer.
Människorna i de sista dagarna
3 Det skall du veta att i de sista dagarna[a] skall det komma svåra tider. 2 Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
6 Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär 7 och som ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen. 8 Liksom Jannes och Jambres[b] satte sig upp emot Mose, står dessa män emot sanningen. Det är människor med ett fördärvat sinne. Deras tro håller inte provet. 9 Men de kommer inte längre att ha någon framgång. Deras galenskap skall bli uppenbar för alla, liksom fallet blev med Jannes och Jambres.
I apostelns efterföljd
10 Men du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, 11 under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå, och ur alla har Herren räddat mig. 12 Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. 13 Men onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.
14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln