M’Cheyne Bible Reading Plan
Blodets helighet
17 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt: 3 Om någon av Israels hus slaktar ett nötkreatur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 4 och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren framför hans tabernakel, skall detta tillräknas den mannen som blodskuld. Han har utgjutit blod, och han skall utrotas ur sitt folk. 5 Därför skall Israels barn komma med sina slaktdjur, som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren. 6 Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren. 7 De skall inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta skall vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
8 Säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer 9 och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt Herren, skall den mannen utrotas ur sitt folk.
10 Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, skall jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk. 11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. 12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod. Främlingen som bor ibland er skall inte heller förtära blod.
13 Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, skall han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord. 14 Ty varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni skall inte äta någon kropps blod, ty varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det skall utrotas. 15 Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är född i landet eller är främling, skall tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren. 16 Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på missgärning.
Psalm 20
En bön för Herrens smorde
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herren må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.
3 Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
från Sion skall han stödja dig.
4 Han skall tänka på alla dina offer,
med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
5 Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
och fullborda alla dina planer.
6 Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Herren må besvara alla dina böner.
7 Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
8 Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss upp och blir stående.
10 Herre, fräls oss!
Konungen skall svara oss när vi ropar.
Psalm 21
Herrens hjälp till kungen
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
3 Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
4 Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5 Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
6 Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
7 Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty kungen förtröstar på Herren,
genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender,
din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
10 Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
12 Ty de ville dra ont över dig,
de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
13 Du skall driva dem tillbaka,
med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
14 Res dig, Herre, i din makt,
vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
Lemuels ord
31 Detta är kung Lemuels ord, det hans mor sade, när hon förmanade honom:
2 Vad skall jag säga dig, min son,
du mitt livs son, mina löftens son?
3 Ge inte din kraft åt kvinnor,
styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
4 Det anstår inte kungar, Lemuel,
det anstår inte kungar att dricka vin,
ej furstar att fråga efter starka drycker,
5 så att de dricker och glömmer lagen
och vränger rätten för alla nödens barn.
6 Ge starka drycker åt den som håller på att förgås
och vin åt bedrövade själar.
7 Låt dem dricka och glömma sin fattigdom,
så att de slutar tänka på sitt elände.
8 Öppna din mun för den stumme
och försvara alla värnlösa.
9 Öppna din mun och döm rättfärdigt,
skaffa den betryckte och fattige rätt.
Lovprisning av en god hustru
10 En god hustru,[a] var finner man en sådan?
Långt mer än pärlor är hon värd.
11 På henne litar hennes mans hjärta
och han saknar ingenting.
12 I alla sina livsdagar
gör hon honom gott, aldrig ont.
13 Omsorg har hon om ull och lin,
och hennes händer arbetar med lust.
14 Hon är som en köpmans skepp,
fjärran ifrån hämtar hon sin mat.
15 Medan det ännu är natt stiger hon upp
och sätter fram mat åt sitt husfolk,
åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hon har planer på en åker och skaffar sig den,
av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hon fäster ivrigt upp sin klädnad
och går till verket med starka armar.
18 Hon märker att hennes arbete går bra,
hennes lampa släcks inte om natten.
19 Hon sträcker händerna mot spinnrocken,
och fingrarna fattar om sländan.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand,
hon räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer,
ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
22 Täcken gör hon åt sig,
hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hennes man är känd i stadens portar,
där han sitter bland landets äldste.
24 Linneskjortor gör hon och säljer,
köpmännen förser hon med bälten.
25 Kraft och värdighet är hennes klädnad,
och hon ler mot den dag som kommer.
26 Hon öppnar sin mun med vishet
och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hem
och äter ej sitt bröd i lättja.
28 Hennes barn står upp och välsignar henne
och hennes man berömmer henne:
29 "Många duktiga kvinnor har funnits,
men du, du överträffar dem alla."
30 Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt,
men prisas skall den hustru som fruktar Herren.
31 Låt henne få njuta frukten av sitt arbete
och må hennes gärningar prisa henne i portarna.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn,[a] om hon fortsätter att leva[b] ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln