M’Cheyne Bible Reading Plan

Prästernas helighet

21 Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk ² utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror ³ eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne. ⁴ Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte ådraga sig orenhet och göra sig ohelig.

⁵ Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp. ⁶ De skall vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför skall de vara heliga.

⁷ Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. ⁸ Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig.

⁹ Om en dotter till en präst van- ärar sig genom att bedriva otukt, vanärar hon sin far. Hon skall brännas upp i eld.

¹⁰ Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, skall inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder. ¹¹ Han skall inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig. ¹² Han skall inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, ty den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren. ¹³ Till hustru skall han ta en kvinna som är jungfru. ¹⁴ Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en sköka, utan han skall ta en jungfru av sitt eget folk till hustru, ¹⁵ så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, ty jag är Herren, som helgar honom.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷ Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin Guds mat. ¹⁸ Ingen som har något lyte får träda fram, varken en blind eller halt eller en som har ett lyte i ansiktet eller har någon lem för stor, ¹⁹ ingen med bruten arm eller brutet ben, ²⁰ ingen som är puckelryggig eller dvärg eller som har fel på ögat eller som har skabb eller något annat utslag eller som är kastrerad. ²¹ Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå fram för att offra Herrens eldsoffer. Har han ett lyte, får han inte gå fram för att offra sin Guds mat. ²² Han må äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt. ²³ Men eftersom han har ett lyte skall han inte gå in till förlåten eller gå fram till altaret, så att han ohelgar mina heliga ting. Ty jag är Herren, som helgar dem.

²⁴ Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.

Psalm 26

Förtröstan på Herren

¹ Av David.

Psalm 27

Gemenskap med Herren

¹ Av David.

Förtryck, möda och ensamhet

4 Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem. ² Då prisade jag de döda, som redan dött, lyckligare än de levande, som ännu levde. ³ Men lyckligare än de båda prisade jag den som ännu ej blivit till, den som ej sett det onda som görs under solen.

⁴ Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. ⁵ Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. ⁶ Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind.

⁷ Ännu mer av förgänglighet såg jag under solen: ⁸ En man kan stå helt ensam och inte ha någon vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det inget slut på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem mödar jag mig då och nekar mig själv allt gott? Också detta är fåfänglighet och en usel möda.

⁹ Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. ¹⁰ Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom. ¹¹ Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm? ¹² Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

¹³ Bättre en yngling som är fattig och vis, än en kung som är gammal och dåraktig, och som inte förstår att låta varna sig. ¹⁴ Ty från fångarnas hus gick han ut för att bli kung, fastän han var född fattig i sitt rike. ¹⁵ Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med denne yngling som skulle ta den andres plats. ¹⁶ Det var ingen ände på allt folket, på alla dem han gick i spetsen för. Och ändå, de som kommer efter kan inte glädja sig över honom. Också detta är förgänglighet och ett jagande efter vind.

Obetänksamma löften

¹⁷ Bevara din fot, när du går till Guds hus. Att komma dit för att höra är bättre än dårarnas offer. Ty de vet inte att de gör det som är ont.

6 ¹ Alla som bär slaveriets ok skall anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. ² De som har troende herrar skall inte se ner på dem, därför att de är bröder. De bör tvärtom tjäna dem så mycket villigare, eftersom de är troende och älskade, dessa som tar emot slavarnas goda tjänst. Så skall du undervisa och förmana.

Sann och falsk gudsfruktan

³ Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, ⁴ så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar ⁵ och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär. ⁶ Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. ⁷ Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. ⁸ Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. ⁹ Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. ¹⁰ Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

¹¹ Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. ¹² Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen. ¹³ Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: ¹⁴ bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, ¹⁵ som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, ¹⁶ som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

¹⁷ Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. ¹⁸ Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig ¹⁹ och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

²⁰ Käre Timoteus, bevara det som har överlämnats åt dig, och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det. ²¹ Somliga har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåd vare med er.