M’Cheyne Bible Reading Plan

Jakob flyr från Laban

31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vad vår far ägde. Av det som tillhörde vår far har han skaffat sig hela denna rikedom." ² Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. ³ Då sade Herren till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."

⁴ Och Jakob sände bud efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, ⁵ och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. ⁶ Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. ⁷ Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. ⁸ När han sade: De spräckliga skall vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga skall vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. ⁹ Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

¹⁰ När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. ¹¹ Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Här är jag. ¹² Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. ¹³ Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland." ¹⁴ Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? ¹⁵ Var vi inte som främlingar för honom när han sålde oss? Sedan har han också gjort slut på det han fick i betalning för oss. ¹⁶ Ja, hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."

¹⁷ Jakob bröt så upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna ¹⁸ och tog med sig all boskap och all egendom som han hade samlat, den boskap han ägde och hade skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin fader Isak i Kanaans land. ¹⁹ Men Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar. ²⁰ Och Jakob smög sig i väg från arameen Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. ²¹ Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden^[a] och ställde sin färd mot Gileads berg.

Laban förföljer Jakob

²² På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. ²³ Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd. ²⁴ Men Gud kom till arameen Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."

²⁵ När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. ²⁶ Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar liksom fångar tagna med svärd. ²⁷ Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? Eftersom du inte lät mig veta något, kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med pukor och harpor. ²⁸ Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har handlat som en dåre. ²⁹ Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. ³⁰ Nu gav du dig i väg därför att du längtade hem så mycket, men varför stal du mina gudar?"

³¹ Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. ³² Men den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet. I våra släktingars närvaro får du se efter om jag har något hos mig som är ditt. Tag det i så fall!" Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

³³ Laban gick då in i Jakobs tält och sedan in i Leas tält och in i de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. ³⁴ Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. ³⁵ Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan stiga upp för dig. Jag har det på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.

³⁶ Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt? ³⁷ Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du då funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda. ³⁸ I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och av baggarna i din hjord har jag inte ätit. ³⁹ Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. ⁴⁰ Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig. ⁴¹ I tjugo år har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. ⁴² Om inte min fars Gud hade varit med mig - Abrahams Gud som också Isak fruktar - så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."

Jakob och Laban försonas

⁴³ Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt som du ser är mitt. Vad skulle jag väl kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de har fött? ⁴⁴ Kom nu och låt oss sluta förbund med varandra. Det skall vara vittne mellan mig och dig." ⁴⁵ Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. ⁴⁶ Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. ⁴⁷ Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.^[b]

⁴⁸ Och Laban sade: "Detta röse skall i dag vara vittne mellan mig och dig." Det var så det fick namnet Galed. ⁴⁹ Men det kallades också Mispa,^[c] ty han sade: " Herren skall vara en väktare mellan mig och dig, när vi inte längre ser varandra. ⁵⁰ Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, skall du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."

⁵¹ Laban sade vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. ⁵² Detta röse skall vara ett vittne, och stoden skall vara ett vittne, att jag inte skall fara till dig förbi detta röse och att inte heller du skall fara till mig förbi detta röse och förbi denna stod med onda avsikter. ⁵³ Abrahams och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, skall vara domare mellan oss." Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade. ⁵⁴ Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. ⁵⁵ På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.

Jesus förlåter synder

2 Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, ² samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. ³ Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. ⁴ Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. ⁵ Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." ⁶ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ⁷ "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." ⁸ Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? ⁹ Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? ¹⁰ Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame: ¹¹ "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!" ¹² Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."

Jesus hos publikaner och syndare

¹³ Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. ¹⁴ När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi^[a] steg upp och följde honom.

¹⁵ När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare^[b] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. ¹⁶ De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?" ¹⁷ Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."

Jesus och fastan

¹⁸ Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar^[c] Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?" ¹⁹ Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta. ²⁰ Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta. ²¹ Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. ²² Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."

Jesus är sabbatens Herre

²³ En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. ²⁴ Då sade fariseerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?" ²⁵ Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: ²⁶ hur han gick in i Guds hus, då Abjatar^[d] var överstepräst, och åt skådebröden,^[e] som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?" ²⁷ Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. ²⁸ Så är Människosonen Herre också över sabbaten."

Hamans död

7 Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. ² När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." ³ Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. ⁴ För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." ⁵ Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" ⁶ Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. ⁷ Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka. ⁸ När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. ⁹ Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"

¹⁰ Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

Guds rättvisa dom över alla

2 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. ² Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. ³ Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? ⁴ Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? ⁵ Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

⁶ Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷ evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸ men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. ⁹ Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, ¹⁰ men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ¹¹ ty Gud är inte partisk.

¹² Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. ¹³ Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴ Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵ De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶ Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Också juden står under Guds dom

¹⁷ Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. ¹⁸ Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. ¹⁹ Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, ²⁰ en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. ²¹ Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl. ²² Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. ²³ Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. ²⁴ Ty Skriften säger:För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.^[a]

²⁵ Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. ²⁶ Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? ²⁷ En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. ²⁸ Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. ²⁹ Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.^[b] En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.