M’Cheyne Bible Reading Plan
II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8
Sets släkttavla
5 Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. 2 Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.
3 När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. 4 Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. 5 Adams hela ålder - den tid han levde[a] - blev 930 år. Därefter dog han.
6 När Set var 105 år blev han far till Enos. 7 Sedan Set hade fått Enos levde han 807 år och fick söner och döttrar. 8 Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.
9 När Enos var 90 år blev han far till Kenan. 10 Sedan Enos hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. 11 Enos hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.
12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13 Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. 14 Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.
15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16 Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. 17 Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.
18 När Jered var 162 år blev han far till Hanok. 19 Sedan Jered hade fått Hanok levde han 800 år och fick söner och döttrar. 20 Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.
21 När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. 22 Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. 23 Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. 24 Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.
25 När Metusela var 187 år blev han far till Lemek. 26 Sedan Metusela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. 27 Metuselas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.
28 När Lemek var 182 år fick han en son. 29 Han gav honom namnet Noa,[b] ty han sade: "Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat." 30 Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. 31 Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.
32 När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.
JESU BERGSPREDIKAN (Kap. 5-7)
Saligprisningarna
5 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 Saliga är de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4 Saliga är de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5 Saliga är de ödmjuka,
de skall ärva jorden.
6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,
de skall bli mättade.
7 Saliga är de barmhärtiga,
de skall få barmhärtighet.
8 Saliga är de renhjärtade,
de skall se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid,
de skall kallas Guds barn.
10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Jordens salt och världens ljus
13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan,[a] utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen[b] säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav,[c] inte en prick[d] i lagen[e] förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Mord och vrede
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. [f] Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er:[g] Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.[h] 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
Äktenskapsbrott
27 Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. [i] 28 Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.
31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. [j] 32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Ja och nej
33 Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt [k] och: Du skall hålla din ed inför Herren. 34 Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, 35 eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. 36 Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37 Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.
Kärlek och inte vedergällning
38 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. [l] 39 Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. 40 Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad,[m] så låt honom få din mantel också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. 42 Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa [n] och hata din ovän.[o] 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Arbetet på templet börjar på nytt
5 Och profeten Haggai och Sakarja,[a] Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som de var uppkallade efter. 2 Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
3 Vid samma tid kom Tattenaj, som var ståthållare i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: "Vem har befallt er att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?" 4 Då berättade vi för dem vad de män hette som uppförde byggnaden. 5 Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, innan saken hade kommit inför Darejaves och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
6 Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan floden, sände till kung Darejaves. 7 De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
"Må frid i allt vara med konung Darejaves.
8 Må det komma till konungens kännedom att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning. 9 Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? 10 Vi frågade dem också vad de hette för att vi skulle kunna underrätta dig om det och för att kunna skriva upp namnen på de män som stod i spetsen för dem.
11 Detta var det svar som de gav oss:
Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. 12 Men eftersom våra fäder gjorde himmelens Gud vred, gav han dem i kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. 13 Men i sitt första regeringsår gav den babyloniske kungen Koresh befallning om att man skulle bygga upp detta Guds hus. 14 Dessutom lät kung Koresh från templet i Babel hämta de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh gav dem åt en man vid namn Sesbassar, som han hade tillsatt som ståthållare. 15 Till honom sade han: Tag dessa kärl och far i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats. 16 Så kom denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.
17 Om konungen finner för gott, må man göra efterforskningar i konungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har givit befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter må konungen meddela oss sin vilja om det."
Ananias och Safira
5 En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. 2 Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. 3 Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? 4 Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud." 5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. 6 De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket." 9 Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig." 10 Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. 11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
Apostlarna gör under
12 Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem. 14 Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. 15 Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Apostlarna inför Stora rådet
17 Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti,[a] uppfylldes av avund 18 och grep apostlarna och satte dem i fängelse. 19 Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: 20 "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv." 21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas. 22 Men när tjänarna kom fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket." 26 Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
27 När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss." 29 Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. 31 Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. 32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."
33 När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel[b] och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen. 35 Sedan sade han till dem: "Israeliter, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män. 36 För en tid sedan uppträdde Teudas och gav sig ut för att vara något[c], och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och det blev ingenting av det hela. 37 Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men också han omkom, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. 39 Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud."
De lät sig övertygas, 40 kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. 42 Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln