M’Cheyne Bible Reading Plan

Kain och Abel

4 Mannen kände^[a] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: "Jag har fått en man från Herren."^[b]

² Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev åkerbrukare.

³ Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. ⁴ Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, ⁵ men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. ⁶ Och Herren sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk? ⁷ Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den."

⁸ Kain talade med sin bror Abel,^[c] och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. ⁹ Och Herren sade till Kain: "Var är din bror Abel?" Han svarade: "Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?" ¹⁰ Då sade han: "Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! ¹¹ Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. ¹² När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden." ¹³ Kain sade då till Herren: "Mitt brott är för stort för att förlåtas.^[d]

¹⁴ Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig." ¹⁵ Men Herren sade till honom: "Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom." Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. ¹⁶ Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Kains släkttavla

¹⁷ Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.

¹⁸ Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.

¹⁹ Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. ²⁰ Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

²¹ Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.

²² Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.

Set

²⁵ Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: "Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom."

²⁶ Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.

Jesus frestas

4 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.^{[a] 2} Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. ³ Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." ⁴ Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." ^{[b] 5} Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång^{[c] 6} och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig,^[d] och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." ⁷ Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud." ^{[e] 8} Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. ⁹ Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." ¹⁰ Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." ^{[f] 11} Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.

Hedningarnas Galileen blir Jesu hem

¹² När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. ¹³ Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, ¹⁴ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: ¹⁵ Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen ^{[g] 16} - det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp. ¹⁷ Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."^[h]

Jesu första lärjungar

¹⁸ När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. ¹⁹ Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." ²⁰ Genast lämnade de näten och följde honom. ²¹ Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, ²² och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

Jesus predikar i Galileen

²³ Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. ²⁴ Ryktet om honom gick ut över hela Syrien,^[i] och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka^[j] och lama, och han botade dem. ²⁵ Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis,^[k] från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.

Arbetet med templet stoppas

4 När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som hade kommit tillbaka från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, ² gick de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: "Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit." ³ Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: "Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud. Vi skall själva bygga huset åt Herren, Israels Gud, så som den persiske kungen Koresh har befallt oss."

⁴ Men folket i landet gjorde judarna modfällda så att de avskräcktes från att bygga vidare. ⁵ De lejde män som motarbetade dem och gjorde deras planer om intet, så länge Koresh, kungen i Persien levde och sedan ända till dess att Darejaves,^[a] kungen i Persien, började regera.

Exempel på senare motstånd

⁶ När Ahasveros^[b] regerade skrev man i början av hans regeringstid ett brev som anklagade dem som bodde i Juda och Jerusalem.

⁷ Och på Artasastas^[c] tid skrev Bislam, Mitredat och Tabeel och hans andra ämbetsbröder till Artasasta, kungen i Persien. Brevet var skrivet på arameiska och med arameiska bokstäver.

⁸ Likaså skrev rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj ett brev om Jerusalem till kung Artasasta med följande innehåll:

⁹ "Från rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder från Dina och Afarsatka, Tarpela, Afaras, Erek, Babel, Susan, Deha, Elam ¹⁰ och de andra folk som den store och mäktige Asenappar^[d] hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och på annat håll i landet, på andra sidan floden och så vidare ¹¹ - detta är en avskrift av det brev som de sände till honom - till kung Artasasta: "Från dina tjänare, männen på andra sidan floden och så vidare.

¹² Må det komma till konungens kännedom att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De håller nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, de sätter murarna i stånd och förbättrar grundvalarna. ¹³ Konungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna sätts i stånd, kommer de varken att betala skatt eller tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. ¹⁴ Eftersom vi äter palatsets salt^[e] och det inte är rätt att vi ser hur konungen kan lida skada, sänder vi nu denna skrivelse och låter konungen veta detta, ¹⁵ så att man kan forska i dina fäders krönikor. Du skall då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har man där anstiftat oroligheter, och därför har också denna stad blivit förstörd. ¹⁶ Vi låter nu konungen veta att om denna stad byggs upp igen och dess murar sätts i stånd, kommer konungen till följd av det inte mer att ha någon besittning i landet på andra sidan floden."

¹⁷ Kungen sände detta svar:

"Till rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden.

Frid och så vidare. ¹⁸ Den skrivelse som ni har sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig. ¹⁹ Sedan jag hade befallt att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända sedan gammalt har brukat sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. ²⁰ I Jerusalem har också funnits mäktiga kungar, som härskat över allt land som ligger på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har givits till dem. ²¹ Utfärda därför en befallning att man hindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag befaller det. ²² Se till att ni inte är försumliga i denna sak, så att skadan inte växer, till men för konungarna."

²³ Så snart det som stod i kung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och skrivaren Simsaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.

^24 [f] Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.^[g]

Petrus och Johannes inför Stora rådet

4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, ² upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. ³ De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ⁴ Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵ Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, ⁶ vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ⁷ De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" ⁸ Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, ⁹ eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, ¹⁰ så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. ¹¹ Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. ^{[a] 12} Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."

¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ¹⁷ Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet."

¹⁸ De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? ²⁰ Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

²³ Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ²⁴ När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, ²⁵ du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:

²⁷ Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, ²⁸ för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. ²⁹ Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." ³¹ När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Ett hjärta och en själ

³² Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. ³³ Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. ³⁴ Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen ³⁵ och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. ³⁶ Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son - ³⁷ ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.