M’Cheyne Bible Reading Plan

Gud kallar Abram

12 Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. ² Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. ³ Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."^[a]

⁴ Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran. ⁵ Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land ⁶ fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. ⁷ Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. ⁸ Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. ⁹ Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

Abram i Egypten

¹⁰ Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet. ¹¹ När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. ¹² När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. ¹³ Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."

¹⁴ Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna, ¹⁵ och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats. ¹⁶ Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

¹⁷ Men Herren lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull. ¹⁸ Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? ¹⁹ Varför sade du: 'Hon är min syster', så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!" ²⁰ Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa föreskrifter, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

Jesus svarar Johannes Döparen

² Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar ³ och frågade honom: "Är du den som skulle komma,^[a] eller skall vi vänta på någon annan?" ⁴ Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: ⁵ Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. ⁶ Och salig är den som inte tar anstöt av mig."

Jesus vittnar om Johannes

⁷ När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? ⁸ Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. ⁹ Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet. ¹⁰ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. ^{[b] 11} Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre^[c] i himmelriket är större än han. ¹² Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. ¹³ Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, ¹⁴ och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma. ¹⁵ Lyssna, du som har öron!

¹⁶ Vad skall jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn: ¹⁷ Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte. ¹⁸ Johannes kom, och han varken äter eller dricker,^[d] och man säger: Han är besatt^[e]. ¹⁹ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn."^[f]

Jesu verop

²⁰ Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. ²¹ "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.^{[g] 22} Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. ²³ Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet^[h] skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. ²⁴ Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig."

Jesus är Guds vishet

²⁵ Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. ²⁶ Ja, Fader, detta var din goda vilja. ²⁷ Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. ²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor,^[i] så skall jag ge er vila. ²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

Nehemjas bön

1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.

Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året,^[a] när jag var i Susans borg, ² att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna - de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen - och om Jerusalem. ³ De sade till mig: "De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nerbrända."

⁴ När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud. ⁵ Jag sade: "O, Herre, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. ⁶ Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min faders hus har syndat. ⁷ Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose. ⁸ Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose när du sade: Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken. ⁹ Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att mitt namn skall bo där. ¹⁰ De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. ¹¹ O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man."

Jag var då munskänk hos kungen.

Petrus rapport om hedningarnas ställning

11 Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom. ³ De sade: "Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem." ⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ⁵ "Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea. ¹² Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka.^[a] De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus. ¹³ Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. ¹⁵ Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. ¹⁶ Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" ¹⁸ När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."

Evangelium kommer till hednavärlden

¹⁹ De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. ²⁰ Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna^[b] och predika evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. ²² Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ²³ När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴ Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. ²⁵ Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶ Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.

²⁷ Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ²⁸ En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. - ²⁹ Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. ³⁰ Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.