M’Cheyne Bible Reading Plan

Syndafallet

3 Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla^[a] träd i lustgården?" ² Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³ men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö." ⁴ Då sade ormen till kvinnan: "Ni skall visst inte dö! ⁵ Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont." ⁶ Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

⁸ Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. ⁹ Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" ¹⁰ Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." ¹¹ Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?" ¹² Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." ¹³ Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."

Syndafallets följder

¹⁴ Då sade Herren Gud till ormen:

²⁰ Mannen gav sin hustru namnet Eva,^[c] ty hon blev moder till allt levande. ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

²² Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt." ²³ Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från. ²⁴ Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Johannes Döparen

3 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken ² och sade: "Omvänd er, ty himmelriket är nära." ³ Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! ^{[a] 4} Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. ⁵ Jerusalem och hela Judeen och hela landet kring Jordan kom ut till honom, ⁶ och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

⁷ Men när han såg att många fariseer och sadduceer^[b] kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: "Ni huggormsyngel,^[c] vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? ⁸ Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. ⁹ Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. ¹⁰ Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. ¹¹ Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. ¹² Han har sin kastskovel^[d] i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks."

Jesus blir döpt

¹³ Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. ¹⁴ Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig." ¹⁵ Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. ¹⁶ När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. ¹⁷ Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."

Offrandet börjar på nytt

3 När sjunde månaden^[a] kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem.

² Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder, började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, så som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. ³ De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken som bodde där i landet. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och aftonens brännoffer. ⁴ De firade lövhyddohögtiden, som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag till ett bestämt antal. ⁵ Sedan offrade de det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla Herrens övriga helgade högtider, och alla de offer som de frivilligt bar fram åt Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, innan grunden till Herrens tempel ännu var lagd.

Grunden till templet läggs

⁷ De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även matvaror, dryckesvaror och olja till sidonierna och tyrierna, för att dessa sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo i enlighet med det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade givit dem. ⁸ I det andra årets andra månad,^[b] sedan de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, sattes arbetet igång av Serubbabel, Sealtiels son, och av Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. Det började med att de anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. ⁹ Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, så även Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna, åtog sig som en man att ha uppsikt över dem som arbetade på Guds hus.

¹⁰ När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser i ämbetsskrud och med trumpeter. Tillsammans med leviterna, Asafs söner, prisade de Herren med cymbaler efter den anvisning Israels kung David hade givit. ¹¹ De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, hans nåd mot Israel varar i evighet." Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. ¹² Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. ¹³ Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Petrus botar en lam man

3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. ² Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.^{[a] 3} När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. ⁴ De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" ⁷ Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. ¹⁰ Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.

Petrus vittnar om Livets furste

¹¹ Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. ¹² När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? ¹³ Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. ¹⁴ Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. ¹⁵ Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. ¹⁶ Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.

¹⁷ Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. ¹⁸ Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade ²⁰ och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. ²¹ Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. ²² Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. ^{[b] 23} Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. ^{[c] 24} Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. ²⁵ Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma^[d] skall alla folk på jorden välsignas.^{[e] 26} För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."