M’Cheyne Bible Reading Plan

Abraham offrar Isak

22 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag." ² Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig."

³ Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁴ När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. ⁵ Han sade då till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er." ⁶ Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. ⁷ Isak sade till sin far Abraham: "Far!" Han svarade: "Ja, min son?" Han sade: "Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?" ⁸ Abraham svarade: "Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son." Så fortsatte de sin vandring tillsammans.

⁹ När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. ¹⁰ Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. ¹¹ Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag." ¹² Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son." ¹³ Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. ¹⁴ Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser.

¹⁵ Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶ "Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷ skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. ¹⁸ I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst."

¹⁹ Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nahors släkttavla

²⁰ Sedan berättade man för Abraham och sade: Också Milka har fött barn åt din bror Nahor: ²¹ Us, hans förstfödde, och Bus, dennes bror, och Kemuel, Arams far, ²² samt Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. ²³ Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta födde Milka åt Abrahams bror Nahor. ²⁴ Hans bihustru, som hette Reuma, födde Teba, Gaham, Tahash och Maaka.

Jesus rider in i Jerusalem

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar ² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. ³ Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." ⁴ Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: ⁵ Säg till Sions dotter:^[a] Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.^{[b] 6} Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. ⁷ De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. ⁸ Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. ⁹ Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna,^[c] Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! ¹⁰ Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" ¹¹ Folket svarade: "Det är Profeten,^[d] Jesus från Nasaret i Galileen."

Jesus i templet

¹² Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor ¹³ och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. ^[e] Men ni har gjort det till ett rövarnäste."

¹⁴ På tempelplatsen^[f] kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. ¹⁵ När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda ¹⁶ och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?^{[g] 17} Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.

Jesus förbannar fikonträdet

¹⁸ När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig. ¹⁹ Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet. ²⁰ När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" ²¹ Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske. ²² Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."

Frågan om Jesu fullmakt

²³ Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?" ²⁴ Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. ²⁵ Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? ²⁶ Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet." ²⁷ Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de båda sönerna

²⁸ "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. ²⁹ Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. ³⁰ Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. ³¹ Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. ³² Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

³³ Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress^[h] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. ³⁴ När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen. ³⁵ Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. ³⁶ Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem. ³⁷ Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. ³⁸ Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. ³⁹ Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.

⁴⁰ När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?" ⁴¹ De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid." ⁴² Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? ^{[i] 43} Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴ Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."^[j]

⁴⁵ Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. ⁴⁶ De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Folket som bodde i Jerusalem

11 Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. ² Folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.

³ Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. ⁴ I Jerusalem bodde en del av Juda söner och en del av Benjamins söner. Av Juda söner: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres söner, ⁵ och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. ⁶ Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyrahundrasextioåtta vapenföra män.

⁷ Dessa var Benjamins söner: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, ⁸ och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, niohundratjugoåtta. ⁹ Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.

¹⁰ Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, ¹¹ Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² och deras bröder, som utförde arbetena i huset, åttahundratjugotvå. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, ¹³ och hans bröder, huvudmän för familjer, tvåhundrafyrtiotvå. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Mesillemot, son till Immer, ¹⁴ och deras bröder, tappra och kraftfulla män, etthundratjugoåtta. Tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.

¹⁵ Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, ¹⁶ och Sabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, ¹⁷ vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jedutun. ¹⁸ Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tvåhundraåttiofyra.

¹⁹ Dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var etthundrasjuttiotvå.

²⁰ De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. ²¹ Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten över tempeltjänarna.

²² Tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabaja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs söner, sångarna. ²³ Ty en kunglig förordning var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.

²⁴ Petaja, Mesesabels son, av Judas son Seras söner, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.

Folket i övriga byar och orter

²⁵ I byarna med tillhörande utmarker bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar, ²⁶ vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet ²⁷ och Hasar-Sual, och i Beer-Sheba med underlydande orter, ²⁸ i Siklag och i Mekona med underlydande orter, ²⁹ i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, ³⁰ Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess utmarker, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.

³¹ Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmash och Aja, likaså i Betel med underlydande orter, ³² i Anatot, Nob, Ananja, ³³ Hasor, Rama, Gittajim, ³⁴ Hadid, Seboim, Neballat, ³⁵ Lod, Ono och Timmermansdalen. ³⁶ Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.

Resan till Jerusalem

21 Efter att ha skilts från dem och lagt ut, seglade vi rakt mot Kos och kom nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. ² Där fann vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. ³ Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus, där lasten skulle lossas. ⁴ Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de till Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem. ⁵ Men när de dagarna hade gått, bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, också kvinnor och barn, följde med oss ända tills vi kom ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. ⁶ Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de vände hem till sitt.

⁷ Från Tyrus kom vi till Ptolemais, där vi avslutade vår sjöresa. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. ⁸ Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju,^[a] och stannade hos honom. ⁹ Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva. ¹⁰ När vi hade varit där i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen. ¹¹ Han kom nu till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte kommer judarna i Jerusalem att binda så här och utlämna åt hedningarna." ¹² När vi hörde det, bad både vi och de som bodde på platsen Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem. ¹³ Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd inte bara att låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull." ¹⁴ När han inte kunde övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."

¹⁵ Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och for upp till Jerusalem. ¹⁶ Från Cesarea följde också några lärjungar med oss, och de tog oss med till Mnason från Cypern, en gammal lärjunge som vi skulle vara gäster hos.

Paulus anländer till Jerusalem

¹⁷ Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. ¹⁸ Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob, dit också alla de äldste kom. ¹⁹ Sedan han hade hälsat dem berättade han utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjänst bland hedningarna. ²⁰ När de hörde det prisade de Gud och sade: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. ²¹ Nu har de hört sägas att du lär alla judar ute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger till dem att de inte skall omskära sina barn eller leva efter våra seder. ²² Vad gör vi nu? De får under alla förhållanden höra att du har kommit. ²³ Följ därför vårt råd. Vi har fyra män som har avlagt ett löfte.^{[b] 24} Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem,^[c] så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den. ²⁵ Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut: De skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt." ²⁶ Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.

Paulus fängslas

²⁷ De sju dagarna närmade sig sitt slut, när judarna från Asien fick se Paulus i templet. De hetsade då upp hela folkmassan, grep honom ²⁸ och ropade: "Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar alla och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats." ²⁹ De hade nämligen tidigare sett Trofimus från Efesus ute i staden tillsammans med Paulus och räknade med att Paulus hade tagit honom med sig in i templet. ³⁰ Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.

³¹ Just som de stod i begrepp att döda honom, rapporterades det upp till garnisonens befälhavare att Jerusalem var i uppror. ³² Han tog då genast soldater och befäl med sig och ryckte ut mot dem. Så snart folket fick se befälhavaren och soldaterna, slutade de att misshandla Paulus. ³³ Befälhavaren trädde då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla kedjor. Sedan frågade han vem det kunde vara och vad han hade gjort. ³⁴ Somliga i folkmassan skrek ett, andra något annat, och då han mitt under allt tumult inte kunde få klart besked, befallde han att denne skulle föras till fästningen.^{[d] 35} När man kom fram till trappan, blev soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, ³⁶ ty de följde efter och skrek: "Bort med honom!"

³⁷ Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! ³⁸ Då är du alltså inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och förde de fyra tusen knivmännen^[e] ut i öknen." ³⁹ Paulus svarade: "Jag är jude, från Tarsus i Cilicien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket." ⁴⁰ Befälhavaren gav honom sin tillåtelse. Då Paulus stod där på trappan, gav han tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade: