M’Cheyne Bible Reading Plan
Synden i Sodom
19 På kvällen kom de två änglarna till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När han fick se dem, steg han upp för att möta dem, och han föll ner med ansiktet mot jorden 2 och sade: "Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon." De svarade: "Nej, vi stannar på gatan över natten." 3 Men han bad dem så enträget att de tog av från vägen och kom in i hans hus. Han lagade en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt.
4 Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. 5 De kallade på Lot och sade till honom: "Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna[a] dem."
6 Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig 7 och sade: "Mina bröder, gör inte så illa! 8 Jag har två döttrar som aldrig haft någon man.[b] Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak."
9 Men de svarade: "Flytta på dig!" De sade vidare: "Denne har kommit hit som främling och nu vill han bli vår domare! Nu skall vi göra mer ont mot dig än mot dem." Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren. 10 Männen räckte ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. 11 Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren. 12 Sedan sade de till Lot: "Har du några mer här, någon svärson eller söner eller döttrar eller någon annan som tillhör dig i staden, så för bort dem från den här platsen, 13 för vi skall fördärva den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att fördärva den." 14 Då gick Lot ut och talade med sina svärsöner, de som skulle få hans döttrar, och sade: "Bryt upp och lämna den här platsen, för Herren tänker fördärva staden." Men hans svärsöner trodde att han skämtade.
Lot lämnar Sodom
15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: "Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd." 16 När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom. 17 När de hade fört ut dem sade en: "Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under." 18 Men Lot sade till dem: "O nej, Herre. 19 Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. 20 Se, staden där borta ligger ju nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Staden är ju liten." 21 Då svarade han honom: "Jag skall göra som du vill också i detta. Jag skall inte omstörta staden du talar om. 22 Men skynda dig att fly dit, ty jag kan inte göra något förrän du är där." Därav fick staden namnet Soar.[c]
Sodom och Gomorra går under
23 Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. 24 Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. 25 Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. 26 Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.
27 Tidigt följande morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren 28 och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet. Han såg då rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. 29 Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.
Moabiternas och ammoniternas ursprung
30 Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sade den äldre till den yngre: "Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden. 32 Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far." 33 Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.
34 Följande dag sade den äldre till den yngre: "Jag låg med far i natt. Nu ger vi honom vin att dricka i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far." 35 Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp. 36 Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far. 37 Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfader till de nuvarande moabiterna. 38 Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfader till de nuvarande ammoniterna.
Vem är den störste i himmelriket?
18 I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" 2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Förförelser måste komma
6 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. 7 Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 8 Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.[a]
Liknelsen om det återfunna fåret
12 Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse? 13 Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse. 14 Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad.
Om en broder har begått en synd
15 Om din broder har begått en synd,[b] så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.[c] 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 18 Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. 20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren
21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" 22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d] 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."
Lagen föreläses
8 När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som Herren hade gett åt Israel. 2 Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. 3 Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.
4 Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning, som man hade gjort för detta tillfälle. Bredvid honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
5 Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Och när han öppnade den, reste sig allt folket upp. 6 Esra prisade Herren, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: "Amen, Amen"! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.
7 Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. 8 De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.
9 Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för Herren, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet."
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då iväg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem.
Lövhyddohögtiden
13 Följande dag samlades huvudmännen för hela folkets familjer, med prästerna och leviterna, hos Esra, den skriftlärde, för att närmare studera lagens ord. 14 De fann skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden, 15 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet." 16 Då begav sig folket ut och hämtade sådant och gjorde hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, likaså på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten. 17 Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor. 18 Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
Paulus i Korint
18 Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint. 2 Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, 3 och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. 4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.
5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: "Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." 7 Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. 8 Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. 9 En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte! 10 Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden." 11 Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.
Paulus inför Gallios domstol
12 När Gallio var landshövding i Akaja, gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol 13 och sade: "Den här mannen förleder folk att dyrka Gud i strid mot lagen." 14 Just som Paulus skulle ta till orda, sade Gallio till judarna: "Om det vore fråga om något brott eller något illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. 15 Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni själva avgöra saken. I sådana tvister vill jag inte vara domare." 16 Och han drev bort dem från domstolen. 17 Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom framför domarsätet, utan att Gallio brydde sig om det.
Tillbaka till Antiokia
18 Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.[a] 19 De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen om Gud vill." Sedan avseglade han från Efesus. 22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.
PAULUS TREDJE MISSIONSRESA (18:23-21:16)
Apollos
23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna. 24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg[b] och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln