M’Cheyne Bible Reading Plan

Abram räddar Lot

14 Vid den tid då Amrafel var kung i Sinar, Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer kung i Elam och Tidal kung över Gojim, ² förde dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsa, kungen i Gomorra, Sinab, kungen i Adma, Semeber, kungen i Sebojim, och kungen i Bela, det vill säga Soar. ³ Alla dessa förenade sig och tågade till Siddimsdalen där Döda havet nu är. ⁴ I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men under det trettonde året hade de gjort uppror. ⁵ Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans med de kungar som var på hans sida, och de slog rafaeerna i Asterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Save-Kirjatajim ⁶ och horeerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran vid öknen. ⁷ Sedan vände de om och kom till En-Mispat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.

⁸ Kungen i Sodom drog då ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sebojim och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen, ⁹ mot Kedorlaomer, kungen i Elam, Tidal, kungen över Gojim, Amrafel, kungen i Sinar, och Arjok, kungen i Ellasar; fyra kungar mot de fem. ¹⁰ Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Kungarna i Sodom och Gomorra flydde och föll då i dessa. De övriga flydde till bergsbygden. ¹¹ Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. ¹² De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde. Han bodde ju i Sodom.

¹³ Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram. ¹⁴ Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan. ¹⁵ Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus ¹⁶ och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.

Abram välsignas av Melkisedek

¹⁷ När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. ¹⁸ Och Melkisedek,^[a] kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, ¹⁹ och han välsignade Abram och sade:

Och Abram gav honom tionde av allt.

²¹ Kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv." ²² Men Abram svarade kungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: ²³ Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. ²⁴ Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del."

Liknelsen om såningsmannen

13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. ² Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. ³ Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

"En såningsman gick ut för att så. ⁴ Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. ⁹ Hör, du som har öron!"

Endast liknelser åt folket

¹⁰ Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" ¹¹ Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. ¹² Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. ¹³ Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. ¹⁴ På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. ^{[a] 15} Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. ¹⁶ Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. ¹⁷ Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Liknelsens innebörd

¹⁸ Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. ¹⁹ När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. ²⁰ Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, ²¹ men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. ²² Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. ²³ Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Liknelsen om ogräset

²⁴ En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. ²⁵ Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. ²⁶ När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. ²⁷ Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? ²⁸ Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? ²⁹ Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. ³⁰ Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

Liknelsen om senapskornet

³¹ Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. ³² Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."

Liknelsen om surdegen

³³ Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått^[b] mjöl, till dess alltsammans blir syrat."

³⁴ Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse. ^[c]

Jesus förklarar liknelsen om ogräset

³⁶ Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern." ³⁷ Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. ³⁸ Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. ³⁹ Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. ⁴⁰ Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. ⁴¹ Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, ⁴² och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. ⁴³ Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Liknelsen om skatten och pärlan

⁴⁴ Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ⁴⁵ Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. ⁴⁶ Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Liknelsen om fisknoten

⁴⁷ Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. ⁴⁸ När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. ⁴⁹ Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga ⁵⁰ och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. ⁵¹ Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja". ⁵² Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."

Jesus avvisas i Nasaret

⁵³ När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen. ⁵⁴ Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? ⁵⁵ Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? ⁵⁶ Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?" ⁵⁷ Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj." ⁵⁸ Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.

Jerusalems murar byggs upp på nytt

3 Översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. ² Bredvid Eljasib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.

³ Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. ⁴ Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son. ⁵ Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke för att tjäna sin Herre.

⁶ Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son och Mesullam, Besodjas son. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. ⁷ Bredvid dem arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon tillsammans med männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden. ⁸ Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, tillsammans med guldsmederna. Bredvid dem arbetade Hananja, en av dem som tillverkade salvor. Den närmast liggande delen av Jerusalem lät man vara ända till Breda muren. ⁹ Vid sidan av dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare över ena hälften av Jerusalems område.

¹⁰ Vid sidan av honom arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattus, Hasabnejas son. ¹¹ En annan sträcka av muren och Ugnstornet sattes i stånd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son. ¹² Bredvid honom arbetade Sallum, Hallohes son, ledare över andra hälften av Jerusalems område, han själv med sina döttrar.

¹³ Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De byggde också ettusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten.

¹⁴ Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, ledare över Bet-Hackerems område. Han byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar.

¹⁵ Källporten sattes i stånd av Sallum, Kol-Hoses son, ledare över Mispas område. Han byggde upp den och lade tak på den och satte in dörrar, lås och bommar. Han byggde också muren vid Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården, ända fram till trapporna som leder ner från Davids stad. ¹⁶ Efter honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare över ena hälften av Bet-Surs område. Han satte i stånd muren ner till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grävda dammen och till Hjältehuset.

Leviter som arbetade på muren

¹⁷ Efter honom arbetade leviterna under Rehum, Banis son. Bredvid dem arbetade Hasabja, ledare över ena hälften av Kegilas område, för sitt område. ¹⁸ Efter honom arbetade deras bröder under Bavvaj,^[a] Henadads son, ledare över andra hälften av Kegilas område. ¹⁹ Bredvid honom sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jesuas son, ledare över Mispa, från platsen mitt emot uppgången till vapenförrådet i Vinkeln. ²⁰ Efter honom arbetade Baruk, Sabbajs son, med stor iver på en annan sträcka, från Vinkeln ända fram till ingången till översteprästen Eljasibs hus. ²¹ Efter honom arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på en annan sträcka från ingången till Eljasibs hus ända dit där Eljasibs hus slutar.

Präster som arbetade på muren

²² Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.

²³ Efter dem arbetade Benjamin och Hassub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. ²⁴ Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet. ²⁵ Palal, Usajs son, satte i stånd sträckan från platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre kungshuset vid fängelsegården.

Efter honom arbetade Pedaja, Paros son. ²⁶ Tempeltjänarna som bodde på Ofel arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.

Övriga byggare

²⁷ Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.

²⁸ Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus. ²⁹ Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra porten. ³⁰ Efter honom arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. ³¹ Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen. ³² Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.

13 I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror^[a] till landsfursten Herodes,^[b] samt Saulus. ² När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." ³ Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.

På Cypern

⁴ Sedan de hade blivit utsända av den helige Ande, for de ner till Seleucia, och därifrån seglade de till Cypern. ⁵ De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes^[c] som medhjälpare. ⁶ Sedan for de över hela ön ända till Pafos. Där träffade de på en jude som bedrev trolldom, en falsk profet vid namn Barjesus. ⁷ Han höll till hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. ⁸ Men Elymas, trollkarlen - det är vad hans namn betyder - gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. ⁹ Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom ¹⁰ och sade: "Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹ Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. ¹² När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära.

I Antiokia i Pisidien

¹³ Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. ¹⁴ Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ¹⁵ Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det." ¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israelitiska män och ni som fruktar Gud, lyssna! ¹⁷ Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder, och han tog hand om sitt folk,^[d] när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, ¹⁸ och under fyrtio år bar han dem^[e] i öknen. ¹⁹ Han utrotade sju folk i Kanaan och gav deras land i arv åt sitt folk. ²⁰ Detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. ²¹ Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. ²² Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt. ²³ Av hans efterkommande har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel. ²⁴ Innan Jesus trädde fram, hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. ²⁵ Och när Johannes stod vid slutet av sitt lopp, sade han: Det ni tror att jag är, det är jag inte. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värd att knyta upp sandalerna på.

²⁶ Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. ²⁷ Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsägelser som föreläses varje sabbat. ²⁸ Fast de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom. ²⁹ Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet^[f] och lade honom i en grav. ³⁰ Men Gud uppväckte honom från de döda, ³¹ och under många dagar visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. ³² Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, ³³ det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig. ^{[g] 34} Och att han har uppväckt honom från de döda, så att han inte mer kommer att vända tillbaka till graven, det har han sagt med dessa ord: Jag vill ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick. ^{[h] 35} Därför säger han också på ett annat ställe: Du skall inte låta din Helige se förgängelsen. ^{[i] 36} När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. ³⁷ Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen. ³⁸ Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, ³⁹ och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰ Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

⁴² När de gick ut bad folket att de nästa sabbat skulle tala om detta för dem. ⁴³ Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.

⁴⁴ Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord. ⁴⁵ När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. ⁴⁶ Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. ⁴⁷ Ty så har Herren befallt oss:

⁴⁸ När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv. ⁴⁹ Och Herrens ord spreds över hela området.

⁵⁰ Men judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de främsta männen i staden, och de satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. ⁵¹ Då skakade de dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium. ⁵² Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.