M’Cheyne Bible Reading Plan

Floden upphör

8 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. ² Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. ³ Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter etthundrafemtio dagar började det avta. ⁴ Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen. ⁵ Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.

⁶ Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken ⁷ och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, till dess vattnet hade torkat bort från jorden. ⁸ Sedan lät han en duva flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. ⁹ Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. ¹⁰ Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. ¹¹ Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. ¹² Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.

¹³ Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. ¹⁴ Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. ¹⁵ Då talade Gud till Noa och sade: ¹⁶ "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. ¹⁷ Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden." ¹⁸ Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. ¹⁹ Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.

Noas offer och Herrens löfte

²⁰ Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. ²¹ När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Jesus botar en spetälsk

8 När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom. ² Då kom en spetälsk^[a] fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren." ³ Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. ⁴ Och Jesus sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."^[b]

En hednisk officers tro

⁵ Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer^[c] fram och bad honom: ⁶ "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." ⁷ Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" ⁸ Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁹ Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." ¹⁰ När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. ¹¹ Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. ¹² Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." ¹³ Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.

Jesus botar de sjuka

¹⁴ Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. ¹⁵ Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. ¹⁶ När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, ¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. ^[d]

Lärjungaskapets krav

¹⁸ När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. ¹⁹ Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare,^[e] jag vill följa dig, vart du än går." ²⁰ Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen^[f] har inget att vila huvudet mot." ²¹ En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." ²² Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."

Jesus stillar stormen

²³ Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. ²⁴ Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. ²⁵ De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." ²⁶ Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. ²⁷ Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

Jesus botar två besatta

²⁸ När Jesus kom över till gadarenernas område^[g] på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. ²⁹ Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ³⁰ Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. ³¹ De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden." ³² Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. ³³ De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. ³⁴ Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.

Huvudmännen som återvände med Esra

8 Dessa var de huvudmän för familjerna som under kung Artasastas regering lämnade Babel tillsammans med mig och som här nämns efter sina släkter:

² Av Pinehas söner Gersom, av Itamars söner Daniel, av Davids söner Hattus, ³ av Sekanjas söner, av Pareos söner, Sakarja och med honom i släktregistret upptagna män, etthundrafemtio,

⁴ av Pahat-Moabs söner Eljoenaj, Serajas son, och med honom 200 män, ⁵ av Sekanjas söner Jahaziels son och med honom 300 män, ⁶ av Adins söner Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män, ⁷ av Elams söner Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män, ⁸ av Sefatjas söner Sebadja, Mikaels son, och med honom 80 män, ⁹ av Joabs söner Obadja, Jehiels son, och med honom 218 män, ¹⁰ av Selomits söner Josifjas son och med honom 160 män, ¹¹ av Bebajs söner Sakarja, Bebajs son, och med honom 28 män, ¹² av Asgads söner Johanan, Hackatans son, och med honom 110 män, ¹³ av Adonikams söner några som kom senare, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem 60 män, ¹⁴ av Bigvajs söner Utaj och Sabbud och med dem 70 män.

De bortförda kommer till Jerusalem

¹⁵ Jag samlade dessa vid den flod som flyter till Ahava, och vi slog läger där i tre dagar. Men när jag närmare gav akt på folket och prästerna, fann jag inga leviter där. ¹⁶ Då sände jag bud efter huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojarib och Elnatan. ¹⁷ Jag befallde dem att gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade i deras mun vad de skulle säga till Iddo och hans bror och till tempeltjänarna i Kasifja, för att man skulle sända till oss sådana som skulle tjäna vår Guds hus. ¹⁸ Eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till oss en förståndig man, en ättling till Maheli, som var son till Levi, Israels son, liksom Serebja med hans söner och bröder, 18 män, ¹⁹ vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes bröder och deras söner, 20 män. ²⁰ Dessutom sände de 220 av tempeltjänarna, som alla inskrevs med namn, dessa som David och hans hövdingar utsett till leviternas tjänst.

²¹ Vid floden Ahava lät jag utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar. ²² Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom." ²³ Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.

²⁴ Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder. ²⁵ Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen, hans rådgivare och överstar och alla de israeliter som var där hade gett till vår Guds hus. ²⁶ Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld, ²⁷ 20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker, samt 2 000 kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara som guld. ²⁸ Jag sade till dem: "Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. ²⁹ Vaka över det och bevara det, till dess att ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer." ³⁰ Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret, guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

³¹ Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen. ³² När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar. ³³ Men på fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds hus och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnujs son. ³⁴ Allt överlämnades efter antal och vikt, och hela vikten blev uppskriven.

³⁵ De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och 12 syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. ³⁶ De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.

8 ¹ Och Saulus hade gått med på att han dödades.

Församlingen förföljs och skingras

Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. ² Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. ³ Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Filippus i Samaria

⁴ De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet. ⁵ Filippus^[a] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. ⁶ Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. ⁷ Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. ⁸ Och det blev stor glädje i den staden.

⁹ Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. ¹⁰ Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften."^{[b] 11} De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster. ¹² Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. ¹³ Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.

Apostlabesök i Samarien

¹⁴ Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. ¹⁵ Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, ¹⁶ eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. ¹⁷ Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

¹⁸ När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar ¹⁹ och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." ²⁰ Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. ²¹ Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. ²² Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. ²³ Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band." ²⁴ Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig."

²⁵ Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien.

Filippus och den etiopiske hovmannen

²⁶ En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden^[c] ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." ²⁷ Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman^[d] som var eunuck^[e] och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace.^[f] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe ²⁸ och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. ²⁹ Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den." ³⁰ Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" ³¹ Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. ³² Skriftstället som han läste var detta:

³⁴ Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?" ³⁵ Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. ³⁶ När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"^{[h] 38} Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom. ³⁹ När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa. ⁴⁰ Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.