M’Cheyne Bible Reading Plan
Sara dör. Abraham köper gravplats
23 Sara blev etthundratjugosju år. Så gammal blev Sara. 2 Hon dog i Kirjat-Arba, det vill säga Hebron i Kanaans land. Och Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne.
3 Sedan bröt Abraham upp från sin döda och talade med hetiterna. Han sade: 4 "Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda." 5 Hetiterna svarade Abraham: 6 "Hör på oss, herre. Du är en Guds furste bland oss. Begrav din döda i den förnämsta av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att ge dig sin grav, så att du kan begrava din döda där." 7 Då reste sig Abraham upp och bugade sig djupt för hetiterna, landets folk, 8 och sade till dem: "Om ni verkligen vill låta mig begrava min döda, så lyssna på mig och lägg ett ord för mig hos Efron, Sohars son, 9 så att han ger mig den grotta i Makpela som tillhör honom och som ligger vid utkanten av hans åkerfält. Mot full betalning vill jag att han ger mig den till egen gravplats bland er."
10 Men Efron satt bland hetiterna. Och hetiten Efron svarade Abraham i närvaro av alla de hetiter som hade kommit till stadsporten: 11 "Nej, min herre, lyssna på mig. Jag ger dig fältet. Grottan som finns där skänker jag dig också. Jag ger den åt dig i mitt folks närvaro. Begrav din döda." 12 Abraham bugade sig djupt för landets folk 13 och sade till Efron i deras närvaro: "Jag ber dig, lyssna på mig. Jag betalar vad marken är värd. Tag emot det av mig och låt mig begrava min döda där." 14 Efron svarade Abraham: 15 "Min herre, lyssna på mig. Ett stycke mark värd fyrahundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda." 16 Abraham lyssnade på Efron och vägde upp åt honom den summa som han hade nämnt i hetiternas närvaro, fyrahundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.
17 Så överläts Efrons mark i Makpela vid Mamre åt Abraham, hela markstycket, både grottan som fanns där och alla träd runt omkring på området. 18 Det skedde inför hetiternas ögon, inför alla dem som hade kommit till stadsporten.
19 Därefter begravde Abraham sin hustru Sara i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre, det vill säga Hebron i Kanaans land. 20 Marken och grottan som fanns där överläts så av hetiterna till Abraham som egen gravplats.
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,[a] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg[b] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" 18 Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? 19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
De dödas uppståndelse
23 Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: 24 "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. [c] 25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog hustrun. 28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[d] Han är inte en Gud för döda utan för levande." 33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. [e] 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. [f] 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."[g]
Vad anser ni om Messias?
41 Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: 42 "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". 43 Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre:[h] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.[i] 45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"[j] 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.
Förteckning över präster och leviter
12 Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, 2 Amarja, Malluk, Hattus, 3 Sekanja, Rehum, Meremot, 4 Iddo, Ginnetoj, Abia, 5 Mijamin, Maadja, Bilga, 6 Semaja, Jojarib, Jedaja, 7 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jesuas tid.
8 Leviterna var: Jesua, Binnuj, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen, 9 vidare Bakbukja och Unni, deras bröder som hade sina platser mitt emot dem, under tjänstgöringen.
Ättlingar till översteprästen Jesua
10 Jesua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljasib, Eljasib blev far till Jojada, 11 Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua.
Huvudmän för prästernas familjer
12 I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja, 13 för Esra: Mesullam, för Amarja: Johanan, 14 för Meliku: Jonatan, för Sebanja: Josef, 15 för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj, 16 för Iddo: Sakarja, för Ginneton: Mesullam, 17 för Abia: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj, 18 för Bilga: Sammua, för Semaja: Jonatan, 19 för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi, 20 för Sallaj: Kallaj, för Amok: Eber, 21 för Hilkia: Hasabja, för Jedaja: Netanel.
Uppteckning av prästernas och leviternas familjer
22 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejavesh regering. 23 Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken ända till Johanans, Eljasibs sons tid.
Fördelning av tjänster i templet
24 Leviternas huvudmän var Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt.
25 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub var dörrvaktare och höll vakt över förrådshusen vid portarna.
26 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid.
Nehemja inviger stadsmuren
27 När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, psaltare och harpor. 28 Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, 29 från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker, ty sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 30 Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
31 Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. 32 Bakom dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar, 33 samt Asarja, Esra och Mesullam, 34 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia 35 och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36 och hans bröder Semaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. 37 De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
38 Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren, 39 vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten.
40 Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, 41 samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 42 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning.
43 De frambar på den dagen stora offer och gladde sig, ty Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Åtgärder för gudstjänsten i templet
44 Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna, där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadsåkrarna skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. 45 Dessa iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvaktarna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. 46 Ty redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud. 47 Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvaktarna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
Paulus tal till folket
22 "Bröder och fäder, lyssna på vad jag har att säga er till mitt försvar." 2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blev det tystare. Och han fortsatte: 3 "Jag är jude, född i Tarsus i Cilicien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vår fäderneärvda lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni allesammans är i dag. 4 Jag förföljde 'den vägen' ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5 Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna[a] i Damaskus och for dit för att gripa också dem som fanns där och föra dem till Jerusalem, där de skulle få sitt straff.
6 Men då jag var på väg och närmade mig Damaskus, omgavs jag vid middagstiden plötsligt av ett starkt sken från himlen. 7 Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: Saul, Saul, varför förföljer du mig? 8 Jag frågade: Vem är du, Herre? Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. 9 De som var med mig såg visserligen ljuset, men rösten som talade till mig uppfattade de inte. 10 Jag frågade: Vad skall jag göra, Herre? Herren sade till mig: Stig upp och gå in i Damaskus! Där skall du få veta allt som du är utsedd att göra. 11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.
12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.
17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta."
Paulus hos befälhavaren
22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: "Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva." 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften. 24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?" 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare." 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja." 28 Befälhavaren sade: "Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap." Paulus svarade: "Men jag är född med det". 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln