M’Cheyne Bible Reading Plan

Gud sluter förbund med Noa

9 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. ² Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. ³ Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta. ⁴ Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta, ⁵ och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.

⁸ Vidare sade Gud till Noa och hans söner: ⁹ "Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er ¹⁰ och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. ¹¹ Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden." ¹² Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: ¹³ Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴ När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn ¹⁵ skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv. ¹⁶ När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden." ¹⁷ Och Gud sade till Noa: "Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden."

Noa och hans söner

¹⁸ Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. ¹⁹ Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.

²⁰ Noa som var åkerbrukare var den förste som anlade en vingård. ²¹ Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. ²² Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. ²³ Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet. ²⁴ När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

²⁸ Noa levde trehundrafemtio år efter floden. ²⁹ Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.

IV. NOAS SÖNERS FORTSATTA HISTORIA 10:1-11:9

Noas söners släkttavla

10 Detta är Noas söners, Sems, Hams och Jafets, fortsatta historia. Åt dem föddes söner efter floden.

² Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. ³ Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma. ⁴ Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och dodaneerna.^{[a] 5} Från dessa har inbyggarna i hedningarnas kustområden spritt ut sig i sina länder, alla med sitt språk i sina stammar och folk.

⁶ Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. ⁷ Söner till Kush var Seba, Havila, Sabta, Raama och Sabteka. Raamas söner var Saba och Dedan. ⁸ Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden. ⁹ Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: "En väldig jägare inför Herren som Nimrod." ¹⁰ Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Ackad och Kalne i Sinars land. ¹¹ Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela ¹² och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är "den stora staden". ¹³ Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna, ¹⁴ patroseerna, kasluheerna, den stam som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna.

¹⁵ Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Het, ¹⁶ vidare jebusiterna, amoreerna, girgaseerna, ¹⁷ hiveerna, arkeerna, sineerna, ¹⁸ arvadeerna, semareerna och hamateerna. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare ¹⁹ så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim ända till Lesa.

²⁰ Detta var Hams söner efter deras stammar och språk i deras länder och bland deras folk.

²¹ Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfader till alla Ebers söner.

²² Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.

²³ Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.

²⁴ Arpaksad blev far till Sela och Sela blev far till Eber.

²⁵ Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg,^[b] ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

²⁶ Joktan blev far till Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, ²⁷ Hadoram, Usal, Dikla, ²⁸ Obal, Abimael, Saba, ²⁹ Ofir, Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner. ³⁰ De hade sina boplatser från Mesha mot Sefar, mot Östra berget.

³¹ Detta var Sems söner efter deras stammar och språk i deras länder och efter deras folk.

³² Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.

Jesus botar en lam man

9 Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.^{[a] 2} Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." ³ Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." ⁴ Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? ⁵ Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? ⁶ Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" ⁷ Då steg mannen upp och gick hem. ⁸ När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.^[b]

Jesus kallar Matteus

⁹ Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus^[c] sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. ¹⁰ När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. ¹¹ Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" ¹² Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. ¹³ Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. ^[d] Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Bröllopsgäster fastar inte

¹⁴ Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" ¹⁵ Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner^[e] sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. ¹⁶ Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. ¹⁷ Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."

Jesus uppväcker Jairus dotter

¹⁸ Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." ¹⁹ Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. ²⁰ Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. ²¹ Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." ²² Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

²³ När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, ²⁴ sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. ²⁶ Och ryktet om detta gick ut över hela det området.

Jesus botar två blinda och en stum

²⁷ Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" ²⁸ Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." ²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." ³⁰ Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." ³¹ Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.

³² Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. ³³ Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." ³⁴ Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."

Som får utan herde

³⁵ Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ³⁶ När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. ³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. ³⁸ Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Esras klagan över folkets otrohet

9 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. ² Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet." ³ När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg. ⁴ Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.

⁵ Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, ⁶ och sade: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. ⁷ Från våra fäders dagar ända till denna dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. ⁸ Men nu har Herren, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. ⁹ Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

¹⁰ Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, ¹¹ som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. ¹² Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. ¹³ Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. ¹⁴ Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns? ¹⁵ Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."

Saulus omvändelse

9 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen ² och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till 'den vägen',^[a] män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem. ³ Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. ⁴ Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul,^[b] Saul, varför förföljer du mig?". ⁵ Han frågade: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer. ⁶ Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra." ⁷ Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen. ⁸ Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

¹⁰ I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." ¹¹ Herren sade till honom: "Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber. ¹² Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen." ¹³ Då svarade Ananias: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." ¹⁵ Men Herren sade till honom: "Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. ¹⁶ Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

¹⁷ Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande." ¹⁸ Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt. ¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar Jesus

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ²² Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen, ²⁴ men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.

²⁶ När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ³⁰ När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.^[c]

³¹ Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Petrus i Lydda och Joppe

³² Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda. ³³ Där träffade han en man vid namn Eneas, som var lam och hade legat till sängs i åtta år. ³⁴ Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!" Genast steg han upp. ³⁵ Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.

³⁶ I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita - översatt heter det Dorkas.^[d] Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga. ³⁷ Men under de dagarna blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. ³⁸ Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!" ³⁹ Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. ⁴⁰ Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. ⁴¹ Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde. ⁴² Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. ⁴³ Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.^[e]