M’Cheyne Bible Reading Plan

Abrahams söner med Ketura

25 Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura. ² Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. ³ Joksan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var assureerna, letuseerna och leummeerna. ⁴ Midjans söner var Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner. ⁵ Och Abraham gav allt han ägde till Isak. ⁶ Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han dem bort från sin son Isak, österut till Österlandet.

Abraham dör och blir begravd

⁷ Abrahams ålder blev etthundrasjuttiofem år. ⁸ Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk. ⁹ Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på den mark som tillhört hetiten Efron, Sohars son. ¹⁰ Denna mark hade Abraham köpt av hetiterna. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara. ¹¹ Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.

VII. ISMAELS FORTSATTA HISTORIA 25:12-18

Ismaels släkttavla

¹² Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna. ¹³ Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, ¹⁴ Misma, Duma och Massa, ¹⁵ Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. ¹⁶ Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.

¹⁷ Ismaels ålder blev etthundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk. ¹⁸ Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur, som ligger öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot^[a] alla sina bröder.

VIII. ISAKS FORTSATTA HISTORIA 25:19-35:29

Esaus och Jakobs födelse

¹⁹ Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak, ²⁰ och Isak var fyrtio år gammal när han tog Rebecka till hustru, arameen Betuels dotter från Paddan-Aram och syster till arameen Laban. ²¹ Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande. ²² Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: "Om det blir så här, varför drabbar det mig?" Och hon gick för att fråga Herren. ²³ Herren svarade henne:

²⁴ När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁵ Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.^[b]

²⁶ Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob.^[c] Isak var sextio år när de föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

²⁷ Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. ²⁸ Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

²⁹ En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. ³⁰ Han sade till Jakob: "Låt mig få äta av det röda, det röda du har där, för jag är helt utmattad." Därav fick han namnet Edom.^{[d] 31} Men Jakob sade: "Sälj då din förstfödslorätt till mig." ³² Esau svarade: "Jag är ju nära att dö. Vad har jag då för nytta av min förstfödslorätt?" ³³ Jakob sade: "Ge mig din ed på det." Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. ³⁴ Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Esau åt och drack, steg sedan upp och gick sin väg. Så litet värdesatte Esau sin förstfödslorätt.

Templet skall brytas ner

24 När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. ² Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."

Nöd och förföljelse

³ När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?" ⁴ Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. ⁵ Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. ⁶ Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. ⁷ Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. ⁸ Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.^[a]

⁹ Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. ¹⁰ Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. ¹¹ Många falska profeter skall träda fram och bedra många. ¹² Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. ¹³ Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ¹⁴ Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Förödelsens styggelse

¹⁵ När ni då ser 'förödelsens styggelse',^[b] som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - ¹⁶ då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. ¹⁷ Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, ¹⁸ och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. ¹⁹ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ²⁰ Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. ²¹ Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. ²² Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

²³ Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. ²⁴ Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. ²⁵ Jag har nu sagt er detta i förväg. ²⁶ Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. ²⁷ Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. ²⁸ Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Människosonens återkomst

²⁹ Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. ³⁰ Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.^{[c] 31} Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

³² Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. ³³ När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. ³⁴ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. ³⁵ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. ³⁶ Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

³⁷ Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. ³⁸ Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹ och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. ⁴⁰ Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. ⁴¹ Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

⁴² Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. ⁴³ Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten^[d] tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁴ Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

⁴⁵ Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, ⁴⁶ salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. ⁴⁷ Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. ⁴⁸ Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹ och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, ⁵⁰ då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till ⁵¹ och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.

Drottning Vasti trotsar kung Ahasveros

1 På Ahasveros tid - den Ahasveros^[a] som regerade över etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien - ² medan kung Ahasveros satt på kungatronen i Susans borg hände följande:

³ Under sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom. ⁴ Under etthundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.

⁵ När de dagarna var över, gjorde kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susans borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset. ⁶ Där hängde linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatt med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten. ⁷ Dryckerna sattes fram i guldkärl, inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung. ⁸ När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, ty kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. ⁹ Samtidigt gjorde också drottning Vasti ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.

¹⁰ Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros, ¹¹ att de skulle föra drottning Vasti inför kungen, med sin kungliga krona på huvudet, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var vacker att se på. ¹² Men drottning Vasti vägrade att komma, fast kungen genom sina hovmän hade befallt henne det. Då blev kungen mycket vred och rasande.

¹³ Kungen frågade då de vise män som hade kunskap om tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt, ¹⁴ och vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket. ¹⁵ Han frågade dem: "Vad skall man enligt lag göra med drottning Vasti, då hon inte har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?"

¹⁶ Memukan svarade inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot konungen som drottning Vasti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros provinser. ¹⁷ Det drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män, och de kan nu säga: Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom inte. ¹⁸ Redan idag skall furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, säga samma sak till alla konungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände. ¹⁹ Om konungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar, så att det inte kan ändras, att Vasti inte mer får komma inför konung Ahasveros. Och må konungen ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon. ²⁰ När den förordning som konungen upprättar blir känd i hela hans rike, så stort det är, skall alla kvinnor visa aktning för sina män, från den störste till den minste."

²¹ Kungen och furstarna fann detta förslag gott och kungen gjorde som Memukan hade sagt. ²² Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.

Anklagelsen mot Paulus

24 Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner tillsammans med några äldste och en jurist, en viss Tertullus, och de framförde inför landshövdingen klagomål mot Paulus. ² När Paulus kallats in, började Tertullus anklaga honom och säga: ³ "Att det tack vare dig, högt ärade Felix, länge har rått fred och att detta folk överallt och på alla sätt har fått det mycket bättre, det erkänner vi med största tacksamhet. ⁴ För att inte besvära dig alltför länge, ber jag dig ha godheten att lyssna till vad vi i korthet har att säga. ⁵ Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt.^{[a] 6} Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.^{[b] 8} När du själv förhör honom, kan du ta reda på allt som vi anklagar honom för." ⁹ Judarna^[c] instämde och påstod att det förhöll sig på det sättet.

Paulus försvarstal

¹⁰ Då landshövdingen gav tecken åt Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. ¹¹ Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe. ¹² Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller ställa till oroligheter bland folket. ¹³ Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för. ¹⁴ Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. ¹⁵ Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång. ¹⁶ Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

¹⁷ Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer. ¹⁸ Då fann de mig i templet sedan jag renat mig,^[d] och där var ingen folkmassa eller något tumult. ¹⁹ Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig. ²⁰ Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, ²¹ om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er."

Paulus i fängelse

²² Felix, som mycket väl kände till 'den vägen', uppsköt nu rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner, skall jag avgöra målet." ²³ Och han befallde officeren att hålla Paulus fängslad och samtidigt ge honom en viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att vara honom till hjälp.

²⁴ Några dagar senare infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla,^[e] som var judinna. Och han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus. ²⁵ Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig." ²⁶ Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom. ²⁷ När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Och då Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus stanna kvar i fängelset.