M’Cheyne Bible Reading Plan
7 (A) Men Herren sade till Mose: ”Se, jag sätter dig att vara som Gud för farao, och din bror Aron ska vara din profet. 2 Du ska tala allt jag befaller dig. Sedan ska din bror Aron tala med farao om att släppa Israels barn ut ur sitt land. 3 Men jag ska förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land. 4 Farao kommer inte att lyssna på er, men jag ska lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar. 5 Och egyptierna ska inse att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån.”
6 Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem. 7 Mose var åttio år och Aron åttiotre när de talade med farao.
Arons stav
8 Herren sade till Mose och Aron: 9 ”När farao säger till er: Låt oss se något under! då ska du säga till Aron: Ta din stav och kasta den framför farao så ska den bli en stor orm.” 10 Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.
11 (B) Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. 12 Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. 13 Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.
Den första plågan – vattnet blir blod
14 Därefter sade Herren till Mose: ”Faraos hjärta är hårt, han vägrar att släppa folket. 15 Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och ta i din hand staven som förvandlades till en orm. 16 Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna. 17 Därför säger Herren så: Genom detta ska du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen ska jag slå Nilens vatten så att det förvandlas till blod[a]. 18 Fiskarna i floden ska dö, och Nilen ska stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden.” 19 Och Herren sade till Mose: ”Säg till Aron: Ta din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så ska de bli blod. Över hela Egyptens land ska det vara blod, både i träkärl och stenkärl.”
20 (C) Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod. 21 Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land.
22 Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt. 23 Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte om det heller. 24 Och i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart.
25 Sedan gick det sju dagar efter att Herren hade slagit Nilen.
Jesus sänder ut de sjuttio
10 (A) Därefter utsåg Herren sjuttio[a] andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 (B) Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. 3 Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 (C) Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen.
5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. 7 (D) Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er[b]. 9 (E) Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er.
10 (F) Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad torkar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta att Guds rike är nära. 12 Jag säger er: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden.
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska[c]. 14 Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni. 15 (G) Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet[d]. 16 (H) Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18 (I) Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 (J) Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. 20 (K) Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."
21 (L) I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja. 22 (M) Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
23 (N) När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser. 24 (O) Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det."
Den barmhärtige samariern
25 (P) Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."[e] 28 (Q) Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."
29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.
31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit[f]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.
33 Men en samarier[g] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin[h] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer[i] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Jesus hos Marta och Maria
38 (R) Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem[j]. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var upptagen med alla förberedelser[k], och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42 (S) Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."
24 Varför har den Allsmäktige
inga domstider i förvar?
Varför får inte hans vänner
se hans dagar?
2 (A) De flyttar gränsstenar[a],
de rövar bort hjordar
och för dem i bet.
3 (B) De för bort de faderlösas åsna
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga
från vägen,
alla nödställda i landet
måste gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken
ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar[b]
i den gudlöses vingård.
7 Nakna ligger de om natten,
utan kläder,
de har inget att skyla sig med
i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd
håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin mors bröst
och tas i pant från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna,
utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 (C) Mellan deras murar
pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs
de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud bryr sig inte om
ondskan.
13 (D) Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar
och håller sig inte
på dess stigar.
14 (E) Så snart det dagas
stiger mördaren upp,
han dödar
den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 (F) Äktenskapsbrytarens öga
spanar efter skymningen,
han tänker: ”Inget öga får se mig”
och täcker sitt ansikte
med en slöja.
16 (G) Vid mörkrets inbrott
bryter de sig in i husen,
om dagen låser de in sig.
De vill inte veta av ljuset,
17 för svartaste mörker
är morgon för dem alla,
de är väl förtrogna
med mörkrets fasor.
18 De är skum på vattenytan.
Deras mark är förbannad i landet,
ingen styr sin färd
till vingårdarna.
19 Som torka och hetta
slukar snövatten,
så slukar dödsriket
den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Orätten bryts som ett träd.
21 Han gör illa den ofruktsamma
som inte kan föda
och är inte god mot änkan.
22 Men Gud rycker bort de starka
genom sin kraft.
När han griper in
kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar
över deras vägar.
24 (H) En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar som axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger
och göra mina ord om intet?
Kvinnan i församlingen
11 (A) Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel. 2 Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. 3 (B) Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4 Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.
5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,[a] så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat. 6 För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet.
7 (C) En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära, 8 (D) för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. 9 (E) Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. 10 Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet[b] för änglarnas skull.[c]
11 Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. 12 (F) För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.
13 Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? 14 Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår 15 men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja? 16 (G) Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar.
Rätt nattvardsfirande
17 När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,[d] för era sammankomster är mer till skada än till nytta. 18 (H) Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. 19 (I) Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta.
20 Men när ni samlas går det inte att[e] fira Herrens måltid[f], 21 för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad. 22 (J) Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er.
23 (K) Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." 25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." 26 (L) Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
27 (M) Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. 29 Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. 31 Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. 32 (N) Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33 Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 34 Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation