M’Cheyne Bible Reading Plan

Mose får makt att göra under

4 Mose svarade: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?” ² Då sade Herren till honom: ”Vad har du i handen?” ³ Han svarade: ”En stav.” Han sade: ”Kasta den på marken!” När han kastade den på marken förvandlades den till en orm,^[a] och Mose flydde för den. ⁴ Men Herren sade till Mose: ”Räck ut handen och ta den i stjärten.” Då räckte han ut handen och grep ormen, och den blev åter en stav i hans hand. ⁵ Herren sade: ”Så ska de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.”

⁶ Herren sade sedan till honom: ”Stick in handen i din famn!” Han gjorde så, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. ⁷ Sedan sade Gud: ”Stick tillbaka handen in i din famn!” Mose gjorde så, och när han drog ut den liknade den resten av hans kropp igen. ⁸ Och Herren sade: ”Om de inte tror dig eller lyssnar till det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. ⁹ Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, ta då lite av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Då ska vattnet som du tog ur floden förvandlas till blod på torra marken.”

^10 (A) Då sade Mose till Herren: ”Men Herre, jag är ingen ordets man, varken förr eller nu när du talat till din tjänare. Jag är trög i talet och har en trög tunga.” ^11 (B) Herren sade till honom: ”Vem har gett människan munnen? Vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? ^12 (C) Gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga.”

¹³ Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” ¹⁴ Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han är på väg ut för att möta dig, och när han får se dig ska han bli glad i sitt hjärta. ^15 (D) Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. ¹⁶ Han ska tala i ditt ställe till folket. Han ska vara som din mun, och du ska vara som hans Gud.^{[b] 17} Och du ska ta den här staven i handen. Med den ska du göra dina tecken.”

Mose återvänder till Egypten

¹⁸ Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: ”Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” ^19 (E) Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: ”Bege dig tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda.” ^20 (F) Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och återvände till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

^21 (G) Herren sade till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, se då till att du gör alla de under som jag gett dig makt att utföra inför farao. Men jag ska göra hans hjärta hårt så att han inte släpper folket. ^22 (H) Du ska säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, ^23 (I) och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.^[c] Men du vägrade att släppa honom, och därför ska jag döda din förstfödde son.”

^24 (J) Under resan hände det vid en viloplats att Herren kom emot Mose och ville döda honom.^{[d] 25 (K)} Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, och hon rörde vid Moses fötter med den och sade: ”Du är en blodsbrudgum för mig.” ²⁶ Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade ”blodsbrudgum”.

^27 (L) Och Herren sade till Aron: ”Gå och möt Mose ute i öknen!” Han gav sig i väg och mötte Mose vid Guds berg, och han kysste honom. ²⁸ Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade sagt när han sände honom och om alla tecken han befallt honom att göra.

²⁹ Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste bland Israels barn. ³⁰ Och Aron talade om allt som Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. ^31 (M) Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.

En hednisk officers tro

7 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket som lyssnade, gick han in i Kapernaum. ^2 (A) En officer^[a] där hade en tjänare^[b] som var sjuk och döende. Han uppskattade tjänaren mycket, ³ och när han fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och rädda hans tjänare. ⁴ De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör det för honom. ⁵ Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

⁶ Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. ⁷ Därför tyckte jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁸ Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."

⁹ När Jesus hörde detta blev han förundrad över honom. Han vände sig till folket som följde honom och sade: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." ¹⁰ Och de som skickats ut återvände hem och fann tjänaren frisk.

Jesus uppväcker en änkas son

¹¹ Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. ^12 (B) Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

¹³ När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." ¹⁴ Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" ¹⁵ Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

^16 (C) Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." ¹⁷ Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.

Jesus svarar Johannes Döparen

^18 (D) Allt detta fick även Johannes höra genom sina lärjungar. Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar ¹⁹ och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma^[c]? Eller ska vi vänta på någon annan?" ²⁰ Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"

²¹ Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka. ^22 (E) Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går^[d], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. ²³ Salig är den som inte tar anstöt av mig."

Jesus vittnar om Johannes

²⁴ När sändebuden från Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå^[e] som vajar för vinden? ²⁵ Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. ^26 (F) Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. ²⁷ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.^{[f] 28 (G)} Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han."

^29 (H) Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. ³⁰ Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom.

³¹ "Vad ska jag då likna människorna i det här släktet vid? Vad liknar de? ³² De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi spelade flöjt^[g] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. ³³ Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande. ³⁴ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger ni: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! ^35 (I) Men Visheten har fått rätt av alla sina barn."

Synderskan som smorde Jesu fötter

³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. ³⁷ Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam ³⁸ och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. ³⁹ Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

⁴⁰ Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – ⁴¹ "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer^[h], den andre femtio. ⁴² När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" ⁴³ Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."

^44 (J) Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja^[i], men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷ Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."

^48 (K) Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." ⁴⁹ Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?" ⁵⁰ Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."

Jobs svar på Sofars andra tal

21 Då tog Job till orda och sade:

Den kristne och samvetet

8 ^(A) När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. ^2 (B) Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.^[a]

⁴ När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar^[b], så vet vi att det inte finns någon avgud i världen^[c] och att det bara finns en Gud. ⁵ För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar"^[d] – ^6 (C) så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

^7 (D) Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. ^8 (E) Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget.

⁹ Men se till att den frihet ni fått^[e] inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? ¹¹ Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. ¹² När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ^13 (F) Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.