M’Cheyne Bible Reading Plan

Faraos drömmar

41 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. ² Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. ³ Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, ⁴ och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

⁵ Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. ⁶ Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. ⁷ Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

⁸ På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. ^9 (A) Då sade överste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina synder. ¹⁰ När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. ¹¹ Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. ¹² Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, ¹³ och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes.”

^14 (B) Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig^[a] och byta kläder och kom sedan inför farao. ¹⁵ Farao sade till Josef: ”Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den.” ¹⁶ Josef sade till farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar.”

¹⁷ Då sade farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand. ¹⁸ Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. ¹⁹ Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. ²⁰ Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. ²¹ Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

²² Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. ²³ Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. ²⁴ Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig.”

²⁵ Då sade Josef till farao: ”Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. ²⁶ De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. ²⁷ De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår^[b].

²⁸ Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. ²⁹ Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. ³⁰ Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. ³¹ Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. ³² Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.

³³ Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. ³⁴ Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. ³⁵ Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. ³⁶ Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten.”

Josef upphöjs

³⁷ Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, ³⁸ och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” ³⁹ Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ^40 (C) Du ska styra^[c] över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du.” ⁴¹ Och farao sade till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” ⁴² Och farao tog av ringen^[d] från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. ^43 (D) Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade ”Abrek^[e]!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

⁴⁴ Sedan sade farao till Josef: ”Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot.” ⁴⁵ Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa^[f] och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On^[g]. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.

⁴⁶ Josef var trettio år^[h] när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. ⁴⁷ Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, ⁴⁸ och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. ⁴⁹ På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

^50 (E) Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. ⁵¹ Josef gav den förstfödde namnet Manasse^[i], ”för”, sade han, ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” ⁵² Den andre gav han namnet Efraim^[j], ”för”, sade han, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.”

⁵³ Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.^{[k] 54 (F)} Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. ⁵⁵ Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ”Gå till Josef och gör som han säger!” ⁵⁶ När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. ⁵⁷ Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.

Jesus rider in i Jerusalem

11 ^(A) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar ² och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. ³ Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen^[a]."

⁴ De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. ⁵ Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" ⁶ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.

^7 (B) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. ⁸ Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. ^9 (C) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna^[b]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. ¹⁰ Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"

¹¹ Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

^12 (D) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. ¹³ På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne^[c]. ¹⁴ Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.

Jesus rensar templet

^15 (E) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet^[d]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, ¹⁶ och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.^{[e] 17 (F)} Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"^[f]

^18 (G) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. ¹⁹ När det sedan blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

^20 (H) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. ²¹ Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."

²² Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! ^23 (I) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

^24 (J) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. ²⁵ Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."^[g]

Jesu fullmakt ifrågasätts

^27 (K) De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom ^28 (L) och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" ²⁹ Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. ³⁰ Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"

³¹ De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ^32 (M) Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. ³³ Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

7 ^(A) Har inte människan

En utvald rest ur Israel

11 ^(A) Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ^2 (B) Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³ Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.^{[a] 4} Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. ^5 (C) På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ^6 (D) Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.

^7 (E) Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. ^8 (F) Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.^{[b] 9} Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. ¹⁰ Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.^[c]

Frälsning för hedningarna

^11 (G) Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. ^12 (H) Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal^[d] bli det?

^13 (I) Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?

Varning för högmod

^16 (J) Om förstlingsbrödet^[e] är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga. ^17 (K) Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, ¹⁸ då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." ^20 (L) Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. ²¹ För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

^22 (M) Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. ^23 (N) Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. ²⁴ För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

Utkorelsens hemlighet

^25 (O) Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel^[f], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ^26 (P) Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. ^27 (Q) Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.^[g]

²⁸ När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, ^29 (R) för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. ^30 (S) Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått^[h]. ^32 (T) Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

^33 (U) O vilket djup av rikedom

^35 (W) Eller vem har gett honom något först^[j]