M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob blir begravd
50 (A) Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna han hade i sin tjänst att balsamera[a] hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar[b].
4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: ”Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 (B) Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka.” 6 Farao svarade: ”Res dit och begrav din far enligt den ed som han tog av dig.”
7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sina kor lämnade de kvar i landet Goshen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
10 När de kom till Goren-Haatad[c] på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets invånare kananeerna såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: ”Här har egyptierna en stor sorgehögtid.” Därför kallades platsen Abel-Misrajim[d]. Den ligger på andra sidan Jordan.
12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 (C) De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, den mark som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
14 När Josef hade begravt sin far, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom för att begrava hans far.
Bröderna ber Josef om förlåtelse
15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.” 16 Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död: 17 Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning.
18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.” 19 Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. 21 Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Josef dör
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes[e].
24 (D) Och Josef sade till sina bröder: ”Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob.” 25 (E) Och Josef tog ed av Israels söner och sade: ”När Gud ser till er, för då mina ben härifrån[f].”
26 Josef dog när han var hundratio år[g]. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
Johannes Döparen
3 I kejsar Tiberius femtonde regeringsår[a], när Pontius Pilatus[b] var ståthållare i Judeen, Herodes[c] landsfurste i Galileen, hans bror Filippus[d] i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias[e] i Abilene, 2 (A) och när Hannas och Kaifas var överstepräster[f], då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3 (B) Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, 4 som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:[g]
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom!
5 Varje dal ska fyllas,
alla berg och höjder sänkas.
Det krokiga ska rätas,
ojämna vägar ska jämnas.
6 (C) Och alla människor ska se
Guds frälsning.
7 (D) Han sade nu till folket som kom ut för att döpas av honom: "Huggormsyngel[h]! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8 (E) Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.[i] 9 (F) Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden."
10 Folket frågade honom: "Vad ska vi då göra?" 11 (G) Han svarade dem: "Den som har två tunikor[j] ska dela med sig till den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt."
12 Även tullindrivare[k] kom för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare[l], vad ska vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är bestämt."
14 Även soldater frågade honom: "Och vi, vad ska vi göra?" Han svarade dem: "Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!"
15 Folket gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 (H) Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler[m]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 17 Han har sin kastskovel[n] i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." 18 Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem.
19 (I) Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias[o] och för allt annat ont som han hade gjort. 20 Då lade Herodes till allt det andra att han dessutom satte Johannes i fängelse.
Jesu dop
21 (J) När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen 22 (K) och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."
Jesu släkttavla
23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man,
son till Josef, son till Eli,[p]
24 (L) son till Mattat, son till Levi,
son till Melki, son till Jannai,
son till Josef, 25 son till Mattatias,
son till Amos, son till Nahum,
son till Hesli, son till Naggai,
26 son till Mahat, son till Mattatias,
son till Shimei, son till Josek,
son till Juda, 27 son till Johanan,
son till Resa, son till Serubbabel,
son till Shealtiel, son till Neri,
28 son till Melki, son till Addi,
son till Kosam, son till Elmadam,
son till Er, 29 son till Josua,
son till Elieser, son till Jorim,
son till Mattat, son till Levi,
30 son till Simeon, son till Juda,
son till Josef, son till Jonam,
son till Eljakim, 31 (M) son till Melea,
son till Menna, son till Mattata,
son till Natan, son till David,
32 (N) son till Ishai, son till Obed,
son till Boas, son till Salma,
son till Nahshon,
33 (O) son till Amminadab,
son till Admin, son till Arni,
son till Hesron, son till Peres,
son till Juda, 34 (P) son till Jakob,
son till Isak, son till Abraham,
son till Tera, son till Nahor,
35 son till Serug, son till Regu,
son till Peleg, son till Eber,
son till Shela, son till Kenan,
36 (Q) son till Arpakshad, son till Sem,
son till Noa, son till Lemek,
37 (R) son till Metusela, son till Hanok,
son till Jared, son till Mahalalel,
son till Kenan, 38 (S) son till Enos,
son till Set, son till Adam,
son till Gud.
Jobs svar på Elifas andra tal
16 Då tog Job till orda och sade:
2 (A) Det där har jag hört många gånger!
Ni är alla bedrövliga tröstare.
3 Är det ingen ände
på detta tal i vädret?
Vad frestar dig att ta till orda?
4 (B) Också jag kunde tala som ni,
om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
och skaka mitt huvud mot er.
5 Men jag skulle styrka er
med min mun,
mina läppars tröst
skulle ge er lindring.
6 Om jag talar lindras inte min plåga,
och tiger jag, lämnar den mig inte.
7 Men nu har han tömt all min kraft.
Du har ödelagt hela mitt hus.
8 Du har fjättrat mig,
det har blivit mitt vittnesbörd.
Min tärda kropp träder upp
och vittnar mot mig.
9 (C) Hans vrede sliter sönder
och jagar mig,
han gnisslar sina tänder mot mig.
Min motståndare ger mig
vassa blickar.
10 (D) De spärrar upp munnen mot mig,
de slår mig hånfullt på kinden,
alla gaddar ihop sig mot mig.
11 Gud utlämnar mig åt de gudlösa
och kastar mig i de ondas händer.
12 (E) Jag satt i trygghet,
då krossade han mig.
Han grep mig i nacken
och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
13 han skjuter pilar från alla sidor,
genomborrar mina njurar
utan förskoning,
häller ut min galla på marken.
14 Han bryter ner mig med slag på slag,
stormar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg över min hud
och har sänkt mitt horn[a] i stoftet.
16 Mitt ansikte är flammigt av tårar,
mina ögonlock mörka
av dödsskugga,
17 (F) fastän mina händer är fria från våld
och min bön är ren.
18 (G) Du jord, täck inte över mitt blod,
låt mitt rop aldrig stanna
någonstans!
19 (H) Se, redan nu har jag mitt vittne
i himlen,
min försvarare i höjden.
20 Min medlare är min vän[b],
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Må han skaffa rätt
åt en man inför Gud,
så som en människoson
gör för sin nästa,
22 (I) för om bara några år
ska jag vandra vägen
utan återvändo.
17 (J) Min ande är bruten,
mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven
av smädelser,
mitt öga ser ständigt
deras fiendskap.
3 (K) Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig
sitt handslag?
4 Du har stängt deras hjärtan
för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner
mot belöning,
på hans barn ska ögonen tyna bort.
6 (L) Han har gjort mig till ett ordspråk
bland folken,
jag är en man som man spottar
i ansiktet.
7 (M) Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar
är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd
över de gudlösa.
9 Men den rättfärdige
håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer
blir starkare.
10 Men ni får alla komma tillbaka,
jag finner ändå ingen vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag,
och när mörkret bryter in säger de:
”Ljuset är nära.”
13 Om jag måste vänta mig dödsriket
som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 (N) säga till förgängelsen:
”Du är min far”,
och till maskarna:
”Min mor, min syster” –
15 (O) var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Kommer det ner
till dödsrikets bommar,
sjunker vi ner tillsammans
i stoftet?
4 (A) Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. 2 (B) Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. 3 Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv. 4 (C) Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 (D) Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud.
6 Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över den ene på den andres bekostnad. 7 (E) Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? 8 (F) Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er!
9 (G) Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10 (H) Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 (I) Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. 12 (J) Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, 13 (K) när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag.[a]
14 (L) Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. 15 (M) För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16 (N) Därför ber jag: bli mina efterföljare.
17 (O) Just därför har jag sänt er Timoteus[b], mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt. 18 Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. 19 (P) Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. 20 (Q) Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21 (R) Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation