M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose ger en historisk tillbakablick
1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken[a] mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb[b] längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.
3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden[c], talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 (A) Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og[d], Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.
5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: ”Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd[e] och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land[f] och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 (B) Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.”
Domare utses
9 (C) På den tiden sade jag till er: ”Jag kan inte bära er ensam. 10 (D) Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän[g] över er.” 14 Ni svarade mig: ”Ditt förslag är gott.”
15 (E) Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.
16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: ”Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 (F) När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det.” 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.
Spejare sänds ut från Kadesh
19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: ”Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös.”
22 (G) Då kom ni alla fram till mig och sade: ”Låt oss sända i väg några män[h] framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till.” 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: ”Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss.”
26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 (H) Ni klagade i era tält och sade: ”Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter[i] där.”
29 Då svarade jag er: ”Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 (I) Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 (J) Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats.”
32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 (K) som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.
Herrens straff
34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 (L) ”Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren.”
37 (M) Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: ”Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 (N) Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet.”
41 (O) Då svarade ni mig: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss.” Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.
42 Men Herren sade till mig: ”Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er.” 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.
Festglädje och lydnad
81 [a](A) För körledaren, till gittít[b]. Av Asaf.
2 Jubla inför Gud, vår styrka,
ropa av glädje till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång,
slå på tamburin,
på den ljuvliga harpan och lyran.
4 (B) Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne
på vår högtidsdag,
5 för det är en lag för Israel[c],
ett beslut från Jakobs Gud.
6 (C) Han bestämde det
som ett vittnesbörd i Josef
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst
som jag inte kände:
7 (D) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer blev fria
från lastkorgen.
8 (E) I nöden ropade du
och jag räddade dig.
Jag svarade dig, dold i åska,
jag prövade dig
vid Meribas vatten. Sela
9 (F) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville
lyssna på mig!
10 (G) Hos dig får ingen annan gud finnas,
du ska inte tillbe
en främmande gud.
11 Jag är Herren din Gud
som har fört dig upp
ur Egyptens land.
Öppna din mun helt
så ska jag fylla den!
12 Men mitt folk
ville inte höra min röst,
Israel lydde mig inte.
13 (H) Då lät jag dem gå
i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra
efter sina egna planer.
14 (I) Om mitt folk bara ville höra mig,
om Israel ville vandra
på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva
deras fiender
och vända min hand
mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren
skulle krypa för honom,
och deras öde skulle vara för evigt.
17 (J) Han skulle ge dig
finaste vete att äta
och mätta dig
med honung ur klippan."
Dom över orättfärdiga ledare
Gud står i gudaförsamlingen[e],
bland gudarna håller han dom:
2 (L) "Hur länge ska ni döma orätt
och ta de gudlösas parti? Sela
3 (M) Skipa rätt för den svage
och faderlöse,
ge den förtryckte
och fattige rättvisa!
4 Befria den svage och fattige,
rädda honom
från de gudlösas hand!"
5 De vet inget och förstår inget,
de vandrar i mörker.
Jordens alla grundvalar vacklar.
6 (N) "Jag har sagt att ni är gudar,
att ni alla är den Högstes söner.[f]
7 (O) Men ni kommer att dö
som människor dör
och falla som alla furstar faller."
8 (P) Grip in, Gud!
Håll dom över jorden,
för alla folk är din egendom.
Jerusalems belägring och räddning
29 (A) Ve dig, Ariel, Ariel,[a]
staden där David
slog upp sitt läger[b]!
Lägg år till år,
låt högtiderna fullborda
sitt kretslopp,
2 så ska jag ansätta Ariel.
Där ska bli sorg och jämmer,
och den ska vara för mig
ett verkligt Ariel.
3 (B) Jag ska slå läger runt omkring dig[c],
omringa dig med belägringsvallar
och resa upp bålverk mot dig.
4 Då ska du bli förnedrad
och tala djupt nerifrån jorden,
dämpade ska dina ord
komma fram ur stoftet.
Din röst ska höras ur jorden
som en andes röst,
ur stoftet ska du viska fram
dina ord.
5 (C) Men dina många fiender[d]
ska bli som fint damm,
våldsmännens skara
som bortflygande agnar.
Det ska ske plötsligt,
på ett ögonblick.
6 (D) Från Herren Sebaot
ska straffet komma
med åska och jordbävning
och väldigt dån,
med storm och oväder
och flammor av förtärande eld.
7 Och alla de många folk
som förde krig mot Ariel,
alla som drog ut i strid
mot det och dess borg
och ansatte det
ska vara som en drömsyn
om natten.
8 Som när den hungrige
drömmer att han äter
men vaknar och känner
att magen är tom,
som när den törstige
drömmer att han dricker
men vaknar matt och törstig,
så ska det gå med alla de folk
som drog ut i strid mot Sions berg.
9 Häpna och förundras,
stirra er blinda och var blinda!
De är druckna men inte av vin,
de raglar
men inte av starka drycker.
10 (E) För Herren har utgjutit över er
en ande med djup sömn.
Han har slutit era ögon,
profeterna,
och täckt över era huvuden,
siarna.[e]
11 (F) All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad[f] bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad." 12 Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa."
13 (G) Herren har sagt:
Detta folk kommer nära
med sin mun
och ärar mig med sina läppar,
men håller sitt hjärta
långt ifrån mig.
Därför är deras vördnad för mig
bara ett inlärt människobud.[g]
14 (H) Se, därför ska jag än en gång
göra underbara ting med detta folk,
underbara och förunderliga.
De visas vishet ska förgå,
de förståndigas förstånd
ska förmörkas.[h]
15 (I) Ve dem som går ner i djupen
för att dölja sina planer
för Herren,
som gör sina gärningar i mörkret
och säger: "Vem ser oss?
Vem känner oss?"
16 (J) Hur bakvända är ni inte!
Ska leran anses lika
med krukmakaren?
Ska verket säga om sin mästare:
"Han har inte gjort mig"?
Eller ska det formade säga
om honom som har format det:
"Han förstår ingenting"?
17 (K) Ännu en liten tid
och Libanon ska förvandlas
till ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
ska räknas som vildmark.
18 (L) Den dagen ska de döva
höra bokens ord
och de blindas ögon
se ur dunkel och mörker.
19 De ödmjuka ska få
allt större glädje i Herren,
de fattigaste bland människor
ska fröjda sig i Israels Helige.
20 Det är förbi med de våldsamma,
det är slut med hånarna.
Alla som ville det onda utrotas,
21 (M) de som med sitt ord
fick människor att synda[i],
som snärjde den
som skulle skipa rätt i porten
och åsidosatte rätten
för den rättfärdige med lögn.
22 Därför säger Herren så
till Jakobs hus,
han som befriade Abraham:
Jakob ska inte mer behöva blygas,
hans ansikte
ska inte längre blekna,
23 (N) för när han, alltså hans barn,
ser mina händers verk ibland sig[j],
kommer de att
hålla mitt namn heligt.
De kommer att
hålla Jakobs Helige helig
och bäva för Israels Gud.
24 De som gått vilse i anden
ska få förstånd,
de som klagar
ska ta emot undervisning.
Hälsning
1 (A) Från den gamle till min älskade Gaius, som jag i sanning älskar. 2 Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig på alla sätt och att du är frisk, liksom det är väl med din själ. 3 (B) Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning[a] som finns hos dig, hur du lever i sanningen. 4 Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
Stöd åt resande bröder
5 Älskade broder, du visar dig trofast i allt som du gör för bröderna, också för dem som kommer som främlingar. 6 (C) De har vittnat inför församlingen om din kärlek, och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud. 7 Det är ju för Namnets skull[b] de har gått ut, och de tar inte emot något från hedningarna. 8 (D) Därför är det vår plikt att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen.
9 Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot oss. 10 (E) Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot bröderna, och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
11 (F) Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud. 12 (G) Demetrius[c] har fått ett gott vittnesbörd av alla, även av sanningen själv. Också vi kan vittna om det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
Slutord
13 (H) Jag hade mycket att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. 14 Jag hoppas snart få se dig, och då ska vi talas vid ansikte mot ansikte. 15 Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa vännerna, var och en personligen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation