M’Cheyne Bible Reading Plan

Juda och Tamar

38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam^[a] som hette Hira. ² Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Shua. Han tog henne till sig och gick in till henne. ³ Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. ⁴ Sedan blev hon havande igen och födde en son som hon gav namnet Onan. ⁵ Hon födde ännu en son och gav honom namnet Shela. När han föddes var Juda i Kesib.

⁶ Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar^[b]. ^7 (A) Men Judas förstfödde Er var ond i Herrens ögon, och Herren dödade honom. ^8 (B) Då sade Juda till Onan: ”Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe^[c] och skaffa avkomma åt din bror.” ⁹ Men Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, så han lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. ¹⁰ Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. ¹¹ Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: ”Stanna som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.” Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.

¹² En lång tid därefter dog Shuas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. ¹³ När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, ¹⁴ lade hon av sig änkekläderna^[d], tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.

^15 (C) När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad^[e], eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. ^16 (D) Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: ”Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?” ¹⁷ Han sade: ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” Hon svarade: ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den.” ¹⁸ Han sade: ”Vad ska jag då ge dig i pant?” Hon svarade: ”Din signetring^[f] med kedja och staven som du har i handen.” Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. ¹⁹ Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.

²⁰ Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. ²¹ Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. ²² Och han kom tillbaka till Juda och sade: ”Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där.” ²³ Då sade Juda: ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.”

²⁴ Ungefär tre månader senare fick Juda höra: ”Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt.” Då sade Juda: ”För ut henne och bränn henne^[g]!” ²⁵ Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” ²⁶ Och Juda kände igen dem och sade: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne^[h].

^27 (E) När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁸ Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.” ^29 (F) Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. ³⁰ Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.

Jesus mättar fyra tusen

8 ^(A) Vid den tiden hände det återigen att mycket folk hade samlats, och de hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: ² "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. ³ Skickar jag hem dem hungriga blir de utmattade på vägen. Några av dem kommer långväga ifrån."

⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Varifrån ska man få mat att mätta dem med här i ödemarken?" ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.

⁶ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem, och de delade ut till folket. ⁷ De hade också några små fiskar, och han tackade Gud för dem^[a] och sade att också de skulle delas ut. ⁸ Och alla åt och blev mätta, och de plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar. ⁹ Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Fariseerna begär tecken

¹⁰ Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta^[b]. ^11 (B) Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen. ¹² Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken." ¹³ Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Varning för hyckleriets surdeg

^14 (C) Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. ^15 (D) Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" ¹⁶ De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.

^17 (E) Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, ^18 (F) ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg ^19 (G) när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv." ^20 (H) "Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju." ²¹ Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"

Jesus botar en blind

²² De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. ^23 (I) Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"

²⁴ Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd." ²⁵ Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart. ²⁶ Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

Petrus bekännelse

^27 (J) Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" ²⁸ De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna."

²⁹ Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." ³⁰ Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.

Jesus talar om sitt lidande

^31 (K) Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen." ³² Rakt på sak talade han om detta.

Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. ³³ Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig^[c], Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."

Att följa Jesus

^34 (L) Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv^[d] och ta sitt kors och följa mig. ^35 (M) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det. ³⁶ För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ^37 (N) Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? ^38 (O) Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."

Elifas första tal

4 ^(A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

8 ^(A) Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ^2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus^[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. ^3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ^4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

^5 (E) De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ^6 (F) Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. ^7 (G) Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸ De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

Guds barns liv i Anden

^9 (H) Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom^[b] Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. ^10 (I) Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv^[c] på grund av rättfärdigheten. ^11 (J) Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. ^13 (K) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.

^14 (L) Alla som drivs^[d] av Guds Ande är Guds barn. ^15 (M) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets^[e] Ande, och i honom ropar vi: "Abba^[f]! Far!" ^16 (N) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ^17 (O) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

Hoppet om härligheten

^18 (P) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. ^19 (Q) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.^{[g] 20 (R)} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ^21 (S) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet^[h].

²² Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas^[i]. ^23 (T) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt^[j] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ^24 (U) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? ^25 (V) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. ^27 (W) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

^28 (X) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ^29 (Y) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. ^30 (Z) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

^31 (AA) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? ^32 (AB) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

^33 (AC) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ^34 (AD) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? ^36 (AE) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.^[k]

^37 (AF) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ^38 (AG) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.