M’Cheyne Bible Reading Plan
Moses födelse och räddning
2 (A) En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 (B) Hustrun blev havande och födde en son.[a] Hon såg att det var ett vackert barn[b] och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg[c] av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 (C) Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.[d]
5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: ”Det är ett av de hebreiska barnen.”
7 Men hans syster frågade faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk amma[e] som kan amma barnet åt dig?” 8 Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det.” Kvinnan tog då barnet och ammade det.
10 (D) När pojken hade vuxit upp[f] förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp[g] honom ur vattnet”, sade hon.
Mose flyr till Midjan
11 (E) En dag när Mose hade blivit vuxen[h], gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: ”Varför slår du din landsman?” 14 Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare[i] och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Saken har alltså blivit känd!” 15 (F) Farao[j] fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land[k]. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 (G) Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.
18 (H) När de kom hem till sin far Reguel[l], sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19 De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20 Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta[m] med oss.”
21 (I) Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 (J) Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, ”för”, sade han, ”jag har blivit en främling[n] i ett främmande land.”
23 (K) Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.[o]
Jesu första lärjungar
5 En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord. 2 (A) Då såg han två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig och undervisade folket från båten.
4 (B) När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst." 5 Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten." 6 De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. 7 Då vinkade de åt sina vänner i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna så att de var nära att sjunka.
8 (C) När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa." 9 Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, 10 (D) även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor." 11 Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Jesus botar en spetälsk
12 (E) När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska[a]. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan från honom. 14 (F) Jesus befallde honom att inte berätta det för någon: "Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad.
Jesus förlåter synder
17 En dag när Jesus undervisade satt där fariseer[c] och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.
18 (G) Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. 20 (H) Jesus såg deras tro och sade: "Min vän[d], du har fått förlåtelse för dina synder."
21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" 22 Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23 Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? 24 Men för att ni ska veta att Människosonen[e] har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" 25 Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart[f]!"
Jesus kallar Levi
27 (I) Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi[g] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.
29 (J) Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords[h] med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 (K) Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Jesus och fastan
33 (L) De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar[i] ofta och ber böner, likaså fariseernas, men dina äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Ni kan väl inte få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? 35 Men det ska komma dagar då brudgummen tas ifrån dem, och då under de dagarna kommer de att fasta."
36 Han berättade också en liknelse för dem: "Ingen skär en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. I så fall skulle han förstöra den nya manteln, och lappen från den nya skulle inte passa på den gamla.
37 Och ingen häller nytt vin i gamla säckar[j]. I så fall skulle det nya vinet spränga säckarna, och vinet skulle rinna ut och säckarna bli förstörda. 38 Nej, nytt vin ska hällas i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt, för han säger: Det gamla är bäst.[k]"
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 (A) Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 (B) Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 (C) Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 (D) Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 (E) Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.[a]
18 (F) Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 (G) För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 (H) Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 (I) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly![b]
25 (J) Men jag vet att min återlösare lever[c],
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 (K) När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (L) Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
Rättstvister mellan kristna
6 Hur kan någon av er som är i tvist med en annan gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? 2 (A) Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? 3 Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?
4 Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för. 5 (B) Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder? 6 I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende.
7 (C) Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar bröder.
9 (D) Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 (E) Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
Den helige Andes tempel
12 (F) "Allt är tillåtet för mig", men allt är inte nyttigt. "Allt är tillåtet för mig", men jag ska inte låta något ta makten över mig. 13 (G) "Maten är till för magen och magen för maten", men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. 14 (H) Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt ska han uppväcka även oss.
15 (I) Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte! 16 Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött.[a] 17 (J) Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.
18 Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. 19 (K) Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, 20 (L) ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation