M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose vid den brinnande busken
3 Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro[a], prästen i Midjan. En gång drev han fåren till andra sidan öknen och kom till Guds berg Horeb[b]. 2 (A) Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. 3 Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och se den underbara synen, varför busken inte brinner upp.”
4 När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” 5 (B) Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna[c], för platsen där du står är helig mark.” 6 (C) Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.[d]
7 (D) Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. 8 (E) Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung[e], en plats där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. 9 Nu har ropet från Israels barn kommit upp till mig, och jag har sett hur egyptierna förtrycker dem. 10 (F) Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”
11 Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”
13 Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?”
14 (G) Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är[f] har sänt mig till er.” 15 (H) Och Gud sade sedan till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte.
16 (I) Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett till er och vet vad de har gjort mot er i Egypten. 17 Därför säger jag: Jag ska föra er ut ur lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.
18 De kommer att lyssna till dina ord, och du och Israels äldste ska gå till Egyptens kung och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
19 Men jag vet att Egyptens kung inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom. 20 Därför ska jag räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag ska göra där. Sedan kommer han att släppa er.
21 (J) Och jag ska låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon så att ni inte behöver gå tomhänta när ni drar bort. 22 Nej, varje kvinna ska be sin grannfru och kvinnorna som bor i hennes hus om föremål av silver och guld och även kläder, som ni ska sätta på era söner och döttrar. Så ska ni ta byte från egyptierna.”
Jesus är sabbatens Herre
6 (A) En sabbat hände det att Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax[a] som de gnuggade i händerna och åt. 2 (B) Men några av fariseerna sade: "Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 3 (C) Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde[b] när han och hans män var hungriga? 4 (D) Han gick in i Guds hus och tog skådebröden[c] och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta." 5 Sedan sade han: "Människosonen är sabbatens Herre."
6 (E) En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. 7 (F) De skriftlärda och fariseerna vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för.
8 Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stå upp och ställ dig i mitten." Då reste han sig och gick fram. 9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att[d] göra ont? Att rädda liv eller att döda?" 10 Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck fram din hand." Mannen gjorde så, och hans hand var nu återställd.
11 Men de fylldes av vrede[e] och började diskutera med varandra vad de skulle göra med Jesus.
Jesus utser tolv apostlar
12 Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han var hela natten i bön till Gud. 13 (G) När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem, som han kallade apostlar: 14 Simon, som han också gav namnet Petrus, hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, 15 Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades seloten, 16 (H) Judas, Jakobs son[f], och Judas Iskariot[g], han som blev förrädare.
JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)
Folkskaror samlas på slätten
17 (I) Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt[h]. Där var en stor skara av hans lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyrus och Sidon. 18 De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Även de som plågades av orena andar blev botade. 19 (J) Och allt folket försökte röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
Saligprisningar
20 (K) Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga är ni som är fattiga,
för Guds rike tillhör er.
21 (L) Saliga är ni som hungrar nu,
för ni ska bli mättade.
Saliga är ni som gråter nu,
för ni ska få skratta.
22 (M) Saliga är ni när människorna hatar er och när de utesluter er och hånar och smutskastar ert namn för Människosonens skull. 23 (N) Gläd er på den dagen och hoppa av glädje, för er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
Verop
24 (O) Men ve er som är rika!
Ni har fått ut er tröst.
25 (P) Ve er som är mätta nu!
Ni kommer att hungra.
Ve er som skrattar nu!
Ni kommer att sörja och gråta.
26 (Q) Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
Älska era fiender
27 (R) Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 (S) Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. 29 (T) Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln[i], så låt honom ta tunikan[j] också. 30 (U) Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.
31 (V) Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. 32 (W) Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. 34 Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka.
35 Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.
Flisan och bjälken
37 (X) Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna. 38 (Y) Ge, så ska ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat, ska ni få i er famn. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er."
39 (Z) Han gav dem också en liknelse: "En blind kan väl inte leda en blind? Faller inte båda i gropen? 40 (AA) En lärjunge står inte över sin lärare. Men när han är fullärd blir han som sin lärare.
41 (AB) Varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare[k], ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga.
Av frukten känner man trädet
43 (AC) Inget gott träd ger dålig frukt, och inget dåligt träd ger god frukt. 44 (AD) Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar väl inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? 45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Liknelsen om de två husbyggarna
46 (AE) Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? 47 (AF) Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag ska visa er vem han liknar. 48 Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt.
49 Men den som hör och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken, utan grund. Floden vräkte sig mot huset och det rasade genast, och förödelsen blev stor för det huset."
Sofars andra tal
20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning
måste jag höra,
men mitt förstånds ande
ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan
sattes på jorden,
5 (A) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje
varar ett ögonblick?
6 (B) Även om hans förhävelse
stiger mot himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid
som sin egen träck.
De som såg honom ska fråga:
”Var finns han?”
8 (C) Likt en dröm flyger han bort
och ingen finner honom,
han jagas i väg
som en syn om natten.
9 (D) Ögat som såg honom
ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
10 (E) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer återlämna
hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
av ungdomskraft,
men de ska ligga i stoftet
med honom.
12 Även om ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den
under tungan,
13 även om han är rädd om den
och inte vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
och blir till ormgift
inom honom.
15 Den rikedom han slukat
måste han kräkas upp,
Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
inget flöde av honung
och gräddmjölk.
18 (F) Han måste återlämna
vad han tjänat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom
han vunnit,
19 (G) för han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus
som han inte hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig
genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
därför ska hans framgång
inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
ska han drabbas av nöd,
lidande av alla slag
ska möta honom.
23 (H) När han fyller sin buk
ska Gud sända sin vredes glöd
över honom,
och den ska träffa honom som regn.
24 (I) Flyr han för vapen av järn
ska kopparbågens pilar
genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden
ur sin galla,
då drabbar honom dödsångest.
26 (J) Djupt mörker väntar
på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på
ska förtära honom,
den ska ödelägga
det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten
på vredens dag.
29 (K) Det är vad den gudlösa människan
får av Gud,
den lott Gud har bestämt.
Äktenskapligt samliv
7 När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.
5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. 7 (A) Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
Råd till ogifta
8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 (B) Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
Om skilsmässa
10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man –[a] 11 skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.
12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.
15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. 16 För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
Stå kvar i kallelsen
17 Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom[b]. Det föreskriver jag i alla församlingar. 18 Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det[c]. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. 19 (C) Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.
20 Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. 21 Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det[d]. 22 (D) Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. 23 (E) Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.
Gift eller ogift
25 När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26 (F) Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. 27 Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. 28 Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er.
29 Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, 30 och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, 31 (G) och de som brukar den här världen som om de inte brukade[e] den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, 32 och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.
Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. 33 Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.
36 Men om någon[f] tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen[g] och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. 37 Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.[h] 38 Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.
39 (H) En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande[i].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation