M’Cheyne Bible Reading Plan

Jakob inför farao

47 Och Josef kom och berättade för farao: ”Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och kor och allt de äger. De är nu i landet Goshen.” ² Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. ³ Då frågade farao hans bröder: ”Vad har ni för yrke?” De svarade farao: ”Dina tjänare är fåraherdar, vi liksom våra fäder.” ⁴ De sade också till farao: ”Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaans land. Så låt dina tjänare bo i landet Goshen.” ⁵ Då sade farao till Josef: ”Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. ⁶ Egyptens land ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bo i den bästa delen av landet, låt dem bo i landet Goshen. Och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap.”

⁷ Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade^[a] farao. ⁸ Och farao frågade Jakob: ”Hur många år har du levt?” ^9 (A) Jakob svarade farao: ”Min vandringstid har varat i hundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid.” ¹⁰ Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.

¹¹ Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område^[b] som farao befallt. ¹² Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.

Svältens följder för egyptierna

¹³ Men det fanns inget bröd någonstans i landet eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land var svaga av hunger. ¹⁴ För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.

¹⁵ Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: ”Ge oss bröd! Varför skulle vi dö här framför ögonen på dig? Vi har inga pengar kvar.” ¹⁶ Josef svarade: ”För hit er boskap, så ska jag ge er bröd för boskapen om era pengar är slut.” ¹⁷ Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, kor och åsnor. På så sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

¹⁸ Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: ”Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Vi har inget annat kvar än våra kroppar och vår jord. ¹⁹ Varför skulle vi dö här framför dig, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och åkerjorden inte läggs öde.”

²⁰ Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar eftersom svälten var så svår, och åkerjorden blev faraos egendom. ²¹ Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. ²² Men prästernas jord köpte han inte, eftersom prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.

²³ Och Josef sade till folket: ”Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde så att ni kan beså jorden. ²⁴ När skörden kommer in ska ni ge en femtedel^[c] åt farao. Men fyra femtedelar ska ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn.” ²⁵ De svarade: ”Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så ska vi vara faraos slavar.” ²⁶ Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.

^27 (B) Så bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.

Jakobs sista önskan

²⁸ Jakob levde sjutton år^[d] i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.

^29 (C) När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. ³⁰ När jag gått till vila hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Han svarade: ”Jag ska göra som du säger.” ³¹ Men Jakob sade: ”Ge mig din ed!” Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände^[e].

Inledning

1 Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, ² så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. ^3 (A) Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, ⁴ för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes var kung i Judeen^[a] fanns i Abias prästavdelning^[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, ⁹ fick han vid prästernas sedvanliga lottning^[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret^[d]. ¹⁰ Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

¹¹ Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

¹³ Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, ¹⁵ för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka^[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. ¹⁶ Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. ^17 (B) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne^[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."^[g]

^18 (C) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." ^19 (D) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. ²⁰ Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

²³ När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. ²⁴ En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: ^25 (E) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

²⁶ I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud ²⁷ till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad^[h] med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. ²⁸ Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig^[i], du som fått nåd! Herren är med dig." ²⁹ Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

^30 (F) Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. ^31 (G) Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. ^32 (H) Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. ^33 (I) Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

³⁴ Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." ³⁵ Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. ³⁶ Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, ^37 (J) för ingenting är omöjligt för Gud^[j]."

³⁸ Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

13 Se, allt har mitt öga sett,

Hälsning

1 ^(A) Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes^[a]. ^2 (B) Till Guds församling i Korint^[b], de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor^[c]. ³ Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Tack till Gud

^4 (C) Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. ^5 (D) I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal^[d] och all insikt, ⁶ eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er^[e]. ^7 (E) Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras. ^8 (F) Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. ^9 (G) Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.

Splittring i församlingen

^10 (H) I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder^[f], att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. ¹¹ Av Chloes folk^[g] har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. ^12 (I) Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos^[h]" eller "Jag håller mig till Kefas^[i]" eller "Jag håller mig till Kristus". ¹³ Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?

^14 (J) Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus^[j] och Gaius^[k], ¹⁵ så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. ^16 (K) Jo, Stefanas^[l] familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan. ^17 (L) Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet^[m] så att Kristi kors förlorar sin kraft.

Kristus är Guds vishet

^18 (M) Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹ Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.^{[n] 20 (N)} Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer^[o]? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?

^21 (O) När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. ²² Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, ²³ men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.^{[p] 24 (P)} Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵ Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

²⁶ Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. ²⁷ Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, ²⁸ och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, ^29 (Q) för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. ^30 (R) Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, ³¹ för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren^[q].