M’Cheyne Bible Reading Plan
Hovmästarens och bagarens drömmar
40 En tid därefter[a] hände det att den egyptiske kungens munskänk[b] och hans bagare förbröt sig mot sin herre, kungen av Egypten. 2 Farao blev arg på sina båda hovmän, överste munskänken och förste bagaren, 3 (A) och satte dem i förvar hos befälhavaren för livvakterna, i fängelset där Josef satt fången. 4 Befälhavaren för livvakterna utsåg Josef att betjäna dem och de satt där i förvar en tid.
5 Medan de satt i fängelset hade den egyptiske kungens munskänk och hans bagare samma natt var sin dröm, var och en med sin särskilda tydning. 6 När Josef kom in till dem på morgonen såg han att de var upprörda. 7 Han frågade faraos hovmän som satt i förvar med honom i hans herres hus: ”Varför ser ni så sorgsna ut i dag?” 8 (B) De svarade honom: ”Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan tyda den.” Josef sade till dem: ”Att ge tydningen är Guds sak. Berätta för mig.”
9 Då berättade överste munskänken sin dröm för Josef och sade: ”Jag drömde att jag såg en vinstock framför mig. 10 På vinstocken fanns tre rankor, och knappt hade den skjutit skott förrän blommorna slog ut och klasarna bar mogna druvor. 11 Jag hade faraos bägare i handen, och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare. Sedan satte jag bägaren i faraos hand.” 12 Josef sade till honom: ”Här är tydningen: De tre rankorna betyder tre dagar. 13 Om tre dagar ska farao upphöja ditt huvud och ge dig din plats tillbaka. Du ska få ge farao bägaren i handen som förut när du var hans munskänk. 14 Men tänk på mig när det går bra för dig. Visa barmhärtighet mot mig och påminn farao om mig och hjälp mig ut ur det här huset. 15 (C) Jag blev bortrövad från hebreernas land, och här har jag heller inte gjort något som jag skulle bli satt i fängelse för.”
16 När förste bagaren såg att Josef hade gett en god tydning, sade han till honom: ”Jag hade också en dröm, och där bar jag tre korgar med vetebröd på huvudet. 17 I den översta korgen fanns det alla slags bakverk som farao brukar äta. Men fåglarna åt dem ur korgen på mitt huvud.” 18 Då sade Josef: ”Här är tydningen: De tre korgarna betyder tre dagar. 19 Om tre dagar ska farao upphöja ditt huvud och ta av dig det. Han ska hänga upp dig på trä, och fåglarna ska äta ditt kött.”
20 Tre dagar därefter var det faraos födelsedag, och han höll en fest för alla sina tjänare. Då upphöjde han bland sina tjänare både överste munskänkens huvud och förste bagarens. 21 Han lät överste munskänken få tillbaka sin tjänst och sätta bägaren i faraos hand igen, 22 men förste bagaren lät han hänga, så som Josef hade uttytt för dem.
23 Men överste munskänken kom inte ihåg Josef utan glömde honom.
Äktenskap och skilsmässa
10 (A) Sedan gav han sig av därifrån och gick på andra sidan Jordan till Judeens område[a]. Folk samlades återigen i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.
2 (B) Några fariseer kom fram för att pröva honom och frågade honom: "Får en man skilja sig från sin hustru?" 3 Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" 4 (C) De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver ett skilsmässobrev[b] och skiljer sig."
5 Då sade Jesus till dem: "Det var för att era hjärtan är så hårda som han gav er den föreskriften. 6 (D) Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. 7 Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, 8 och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.[c] 9 Vad Gud har fogat samman ska människan alltså inte skilja åt."
10 När de var hemma igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 (E) Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.[d] 12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott."
Jesus välsignar barnen
13 (F) Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14 När Jesus såg det, blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 15 (G) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 16 Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
Jesus och den rike mannen
17 (H) När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 18 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 19 (I) Buden kan du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor."[e]
20 Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung[f]." 21 (J) Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 22 Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" 24 Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 (K) Det är lättare för en kamel[g] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" 27 (L) Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."
28 (M) Petrus sade till honom: "Vi har lämnat allt och följt dig." 29 Jesus sade: "Jag säger er sanningen: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull 30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och sedan i den kommande världen evigt liv. 31 Men många som är först ska bli sist, och de som är sist ska bli först."
Jesus talar igen om sitt lidande
32 (N) De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De var fyllda av bävan, och de som följde med var rädda. Då tog Jesus än en gång med sig de tolv och började berätta för dem vad som skulle hända honom: 33 "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, 34 som ska håna honom och spotta på honom, gissla och döda honom. Men efter tre dagar kommer han att uppstå."
Jakobs och Johannes begäran
35 Då kom Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." 36 Han sade till dem: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" 37 De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."
38 (O) Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare[h] som jag dricker? Eller döpas med det dop som jag döps med?" 39 (P) De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka den bägare som jag dricker och döpas med det dop som jag döps med. 40 Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som de är beredda för."
41 När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över Jakob och Johannes. 42 (Q) Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. 43 (R) Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, 44 och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. 45 Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många[i]."
Jesus botar den blinde Bartimeus
46 (S) De kom fram till Jeriko. Och när Jesus lämnade Jeriko med sina lärjungar och en stor folkskara, satt det en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, son till Timeus. 47 När han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 48 Många sade åt honom strängt att vara tyst, men han ropade bara ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"
49 Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" De gjorde det och sade till den blinde: "Lugn! Res dig, han kallar på dig." 50 Då kastade mannen av sig manteln, hoppade upp och kom fram till Jesus, 51 och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" 52 Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.
Jobs svar på Elifas första tal
6 Då tog Job till orda och sade:
2 O, att min sorg kunde vägas
och min olycka läggas
i samma vågskål!
3 Nu är den tyngre än havets sand,
därför kan jag inte styra mina ord,
4 (A) för den Allsmäktiges pilar
har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud
går i stridsställning mot mig.
5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,
råmar oxen över sitt foder?
6 Kan det smaklösa ätas utan salt,
finns det någon smak i äggets vita?
7 Jag vägrar röra det,
det är kväljande mat för mig.
8 O, att min begäran blev hörd
och att Gud uppfyllde min längtan,
9 (B) att Gud ville krossa mig,
räcka ut sin hand
och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
mitt jubel i skoningslös plåga,
att jag inte förnekat
den Heliges ord.
11 Vad är då min kraft,
att jag skulle hoppas?
Vad är mitt slut,
att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg är stängd för mig.
14 Den förtvivlade borde få godhet
från sin vän,
men man fruktar inte mer
den Allsmäktige.
15 (C) Mina bröder är trolösa som bäckar[a],
som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[b]
spanar efter dem,
resande från Saba
sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
när de kommer fram
blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
ni ser det förskräckliga
och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
friköp mig från utpressarna?”
24 Undervisa mig så tiger jag,
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (D) Hur inträngande
är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
och betrakta en förtvivlad mans
ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
och köpslå om er vän?
28 Men se nu på mig!
Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
Skulle inte min mun förstå ondska?
10 (A) Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta. 2 (B) Jag kan vittna om att de har en iver för Gud, men de saknar den rätta insikten. 3 (C) De känner inte rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.
4 (D) Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. 5 (E) Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem.[a] 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 (F) eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.[b]
8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 9 (G) För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 (H) Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.[d] 12 (I) Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 (J) Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.[e]
14 (K) Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet![f]
16 (L) Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?[g] 17 (M) Alltså kommer tron av predikan[h] och predikan genom Kristi ord.
18 (N) Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar.[i]
19 Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.[j] 20 Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. 21 Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk[k].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation