M’Cheyne Bible Reading Plan
Den andra plågan – grodor
8 Därefter sade Herren till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 Men om du vägrar att släppa dem, ska jag plåga hela ditt land med grodor. 3 Nilen ska vimla av grodor. De ska stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. 4 Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare ska grodorna hoppa upp.” 5 Herren sade också till Mose: ”Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt grodor stiga upp över Egyptens land.” 6 (A) Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp grodor som täckte landet.
7 Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät grodor stiga upp över Egyptens land.
8 (B) Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: ”Be till Herren att han tar bort grodorna från mig och mitt folk. Då ska jag släppa folket, så att de kan offra till Herren.” 9 Mose sade till farao: ”Du ska få äran att bestämma när jag ska be för dig och dina tjänare och ditt folk, så att grodorna försvinner från dig och dina hus och bara finns kvar i Nilen.” 10 Han svarade: ”I morgon.” Då sade Mose: ”Det ska bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som Herren vår Gud. 11 Grodorna ska försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk och bara finnas kvar i Nilen.”
12 Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till Herren om hjälp mot grodorna som han låtit komma över farao. 13 Herren gjorde så som Mose hade begärt. Grodorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten. 14 Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank. 15 (C) Men när farao såg att han fått lindring, förhärdade han sitt hjärta och lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.
Den tredje plågan – mygg
16 Sedan sade Herren till Mose: ”Säg till Aron: Räck ut din stav och slå stoftet på marken. Över hela Egyptens land ska då stoftet förvandlas till mygg.” 17 De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten.
18 Spåmännen tänkte då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 (D) Då sade spåmännen till farao: ”Det är Guds finger!” Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.
Den fjärde plågan – flugor
20 Herren sade till Mose: ”Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 21 Om du inte släpper mitt folk ska jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus. Egyptiernas hus ska fylls av flugsvärmar, och även marken som de står på. 22 Men den dagen ska jag göra ett undantag för landet Goshen[a] där mitt folk bor. Det ska inte finnas några flugsvärmar där, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. 23 Jag ska göra skillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon ska detta tecken inträffa.”
24 (E) Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten härjades landet av flugsvärmarna.
25 Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: ”Gå och offra åt er Gud här i landet!” 26 (F) Men Mose svarade: ”Det skulle inte vara rätt att göra så, för vi offrar sådant åt Herren vår Gud som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra sådant som egyptierna avskyr inför deras ögon skulle de säkert stena oss. 27 (G) Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren vår Gud, så som han befaller oss.”
28 Då sade farao: ”Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren er Gud i öknen. Gå bara inte för långt bort. Be för mig!” 29 Mose svarade: ”Ja, när jag kommer ut från dig ska jag be till Herren, att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, hans tjänare och hans folk. Men farao bör inte bedra oss igen och vägra släppa folket så att de kan offra åt Herren.”
30 Mose gick ut från farao och bad till Herren, 31 och Herren gjorde som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar. 32 Men farao förhärdade sitt hjärta den gången också och släppte inte folket.
Herrens bön
11 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2 (A) Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga:
Far, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3 Ge oss var dag
vårt dagliga bröd.
4 Och förlåt oss våra synder,
för också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."
Uthållig bön
5 Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 (B) för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. 8 (C) Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv[a].
9 (D) Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta[b], och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
Jesus eller Beelsebul
14 (E) En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 (F) Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul[c], de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16 (G) Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 (H) Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 (I) Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 (J) Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 (K) Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
En ond andes återkomst
24 (L) När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 (M) går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början."
27 (N) När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28 (O) Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
Jonas tecken
29 (P) När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken[d]. 30 Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.
31 (Q) Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. 32 (R) Nineves män[e] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.
Ögat är kroppens lampa
33 (S) Ingen tänder ett ljus[f] och sätter det i skymundan[g] eller under skäppan[h], utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.
34 (T) Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt[i] är din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken."
Jesu ord mot fariseer och laglärda
37 När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. 38 (U) Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. 39 (V) Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. 40 Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41 Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er.
42 (W) Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker[j] men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
43 (X) Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. 44 (Y) Ve er! Ni liknar omärkta gravar[k] som folk trampar på utan att veta om det."
45 En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också." 46 (Z) Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
47 (AA) Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. 48 Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument.
49 (AB) Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. 50 Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, 51 (AC) från Abels blod ända till Sakarjas blod[l], han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet.
52 (AD) Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat."
53 När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom, 54 (AE) och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.
Bildads tredje tal
25 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (A) Herraväldet och fruktan
tillhör Gud,
han som skapar frid
i sin höga himmel.
3 (B) Kan hans skaror räknas?
Över vem går inte hans ljus upp?
4 (C) Hur kan då en människa
vara rättfärdig inför Gud,
eller någon av kvinna född vara ren?
5 (D) Se, inte ens månen skiner klart
och stjärnorna är inte rena
i hans ögon.
6 (E) Hur mycket mindre då människan,
det krypet,
människobarnet, den masken.
Jobs svar på Bildads tredje tal
26 Då tog Job till orda och sade:
2 Vilken hjälp har du inte gett
den maktlöse,
hur har du inte stärkt
den svages arm!
3 Vilka råd har du inte gett
den ovise,
vilket överflöd av klokhet
har du inte lagt i dagen!
4 Med vems hjälp talar du dessa ord,
och vems ande utgår från dig?
5 De avlidna skälver,
likaså djupets vatten
och de som bor där.
6 (F) Dödsriket ligger naket för honom,
avgrunden[a] utan täckelse.
7 (G) Han spänner ut himlen i norr
över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
8 Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte
under bördan.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont
har han satt över vattnen
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 (H) Himlens pelare skälver,
skrämda av hans tillrättavisning.
12 (I) Med sin kraft stillar[b] han havet,
med sitt förstånd
krossar han Rahab[c].
13 (J) Han andas och himlen blir klar.
Hans hand genomborrar
den snabba ormen.
14 Se, detta är bara en glimt
av hans verk,
det vi hör om honom
är bara en viskning.
Vem kan fatta dånet av hans kraft?
De andliga gåvorna
12 När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. 2 (A) Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 3 (B) Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren[a]" annat än i kraft av den helige Ande.
4 (C) Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
7 Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 8 (D) Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 9 (E) En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 (F) en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 (G) Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.
12 (H) Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 (I) I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss[b].
14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?
20 Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som våra anständigare delar inte behöver.
Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, 25 för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. 26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.
27 (J) Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. 28 (K) Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. 29 Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? 30 Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? 31 (L) Men sträva[c] efter de nådegåvor som är störst.
Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation