M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds löfte om befrielse
6 (A) Men Herren sade till Mose: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Min starka hand ska få honom att släppa dem, och min starka hand ska få honom att driva ut dem ur sitt land.”
2 Och Gud sade till Mose: ”Jag är Herren. 3 (B) För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige[a], men under mitt namn[b] Herren gjorde jag mig inte känd för dem. 4 (C) Jag upprättade också mitt förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. 5 (D) Och jag har nu hört Israels barn sucka över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt förbund.
6 (E) Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag ska föra er ut från Egyptens tvångsarbete och rädda er från deras slaveri, och jag ska återlösa er med utsträckt arm och stora straffdomar. 7 Och jag ska ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni ska inse att jag är Herren er Gud, som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. 8 (F) Och jag ska föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag ska ge er det som arvedel. Jag är Herren.” 9 Allt detta talade Mose till Israels barn, men de lyssnade inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.
10 Därefter sade Herren till Mose: 11 ”Gå och säg till farao, kungen av Egypten, att han släpper Israels barn från sitt land.” 12 (G) Men Mose talade inför Herren och sade: ”Israels barn lyssnar ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar[c]?” 13 Men Herren talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen av Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.
Moses och Arons släkttavla
14 (H) Detta var huvudmännen för deras familjer:
Söner till Ruben, Israels förstfödde, var Henok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.
15 Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa var Simeons släkter.
16 (I) Och detta är namnen på Levis söner enligt deras födelseordning: Gershon, Kehat och Merari. Levi blev 137 år.
17 Gershons söner var Libni och Shimei efter deras släkter.
18 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år.
19 Meraris söner var Mahli och Mushi. Dessa var leviternas släkter enligt deras födelseordning.
20 Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år.
21 Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.
22 Ussiels söner var Mishael, Elsafan och Sitri.
23 (J) Aron tog till hustru Amminadabs dotter Elisheba, syster till Nahshon, och hon födde Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
24 Koras söner var Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa var koraiternas släkter.
25 Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde Pinehas.
Dessa var huvudmännen för leviternas familjer efter deras släkter.
26 (K) Det var till denne Aron och denne Mose som Herren hade sagt: ”För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras häravdelningar.” 27 Och det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att föra Israels barn ut ur Egypten.
Guds befallning till Mose och Aron
28 Och Herren talade till Mose i Egyptens land. 29 Herren sade till honom: ”Jag är Herren. Säg till farao, kungen av Egypten, allt som jag säger till dig.” 30 Men Mose sade inför Herren: ”Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?”
Jesus sänder ut de tolv
9 (A) Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka 3 och sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor. 4 När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 5 (B) Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem."
6 De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka. 7 (C) När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes hade uppstått från de döda, 8 andra att Elia hade visat sig[a] och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 (D) Herodes sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
Jesus mättar fem tusen
10 (E) Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida[b]. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
12 (F) När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här." 13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?" 14 Det var omkring fem tusen män.
Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje." 15 De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem[c], bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket. 17 Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla.
Petrus bekännelse
18 (G) En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."
21 Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. 22 (H) Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."
I Jesu efterföljd
23 (I) Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv[d] och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 (J) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26 (K) Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27 (L) Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."
Jesus visar sin härlighet
28 (M) Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget[e] för att be. 29 Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. 30 Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, 31 som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång[f] som han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. 33 När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här[g]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.
34 Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. 35 (N) Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" 36 (O) Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam.
Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 (P) När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. 38 (Q) Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."
41 Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla var överväldigade av Guds stora makt.
Människosonen ska utlämnas
Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 (R) "Öppna era öron för det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 (S) Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde fatta det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Vem är störst?
46 (T) Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. 47 Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 (U) och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst."
49 (V) Johannes svarade: "Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss." 50 (W) Men Jesus sade till honom: "Hindra honom inte. Den som inte är mot er[h] är för er."
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 (X) När tiden för hans upptagande[i] var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53 (Y) Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. 54 (Z) När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem[j]?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[k] 56 Och de gick vidare till en annan by.
Lärjungaskapets kostnad
57 (AA) Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."
59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far[l]." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda[m] begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"
61 (AB) En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." 62 (AC) Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.[a]
Min hand[b] vilar tungt
över mitt suckande.
3 (A) O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 (B) Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 (C) Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 (D) Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 (E) Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 (F) Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 (G) Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 (H) för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.
Varnande exempel
10 (A) Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.[a] 2 Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.[b] 3 (B) Alla åt de samma andliga mat[c], 4 och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem[d], och den klippan var Kristus.
5 (C) Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. 6 (D) Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.[e] 8 Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen[f]. 9 (E) Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. 10 Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.[g] 11 (F) Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.
12 (G) Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse[h] har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.
Nattvarden och offermåltiderna
14 (H) Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 (I) Välsignelsens bägare[i] som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 (J) Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 18 (K) Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?
19 (L) Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? 20 (M) Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. 21 (N) Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.[j] Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 (O) Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?
Samvetets frihet
23 (P) Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 (Q) Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, 26 för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.[k]
27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. 28 (R) Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.
29 (S) Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? 30 (T) Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
31 (U) Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 (V) Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 (W) Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation