Han ligger på lur vid gårdarna,
    han vill döda den oskyldige i smyg,
        hans ögon spanar
            efter den olycklige.
(A) Han lurar dold
        som ett lejon i sitt snår,
    han lurar för att gripa den svage,
        han griper den svage
            och drar in honom i sitt nät.
10 (B) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
        och de olyckliga faller i hans klor.
11 (C) Han säger i sitt hjärta:
    "Gud glömmer,
        han har dolt sitt ansikte,
            han ser det aldrig."

12 Res dig, Herre!
    Gud, lyft din hand,
        glöm inte de svaga!
13 (D) Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga i sitt hjärta
        att du inte ställer till svars?
14 (E) Du ser det,
    du ser olycka och sorg
        för att ta det i din hand.
    Den olycklige lämnar sig åt dig,
        du är den faderlöses hjälpare.
15 (F) Bryt den ondes och gudlöses arm,
    gör upp med hans gudlöshet
        tills du inte ser den mer!

16 (G) Herren är kung
        i evigheters evighet,
    hedningar försvinner
        ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
        Herre,
    du styrker deras hjärtan,
        du vänder ditt öra till dem
18 (H) för att ge den faderlöse
        och förtryckte rätt.
    Människor komna av jord
        ska aldrig mer sprida skräck.

Read full chapter

Domsord över förtryckare

(A) Ve dem som tänker ut fördärv

    och planerar ondska
        på sin bädd.
    När morgonen gryr
        sätter de planerna i verket,
    för det står i deras makt.

Read full chapter