Book of Common Prayer
Herren är hela världens Herre
97 Bara Herren är kung! Låt hela jorden brista ut i jubel! Också de många öarna långt borta ska glädja sig.
2 Moln och mörker omger honom. Han regerar med rättfärdighet och rättvisa.
3 Eld går ut från honom och bränner upp alla hans fiender.
4 Hans blixtar lyser upp hela världen. Jorden ser det och darrar.
5 Bergen smälter som vax inför hela världens Herre.
6 Himlarna vittnar om hans rättfärdighet. Ja, alla folk ser hans makt och härlighet.
7 Låt alla dem som tillber dessa värdelösa avgudar, och också skryter med det, stå där med sin skam, för alla andra gudar måste böja sig inför honom!
8-9 Glädje råder på berget Sion, och människorna i Juda städer jublar inför dig, för du dömer med rättvisa. De är glada för att du regerar över hela jorden och att du är större och mäktigare än alla andra gudar.
10 Herren älskar dem som hatar ondskan. Han räddar sitt folk undan det onda.
11 Han sprider ljus och glädje över de gudfruktigas liv.
12 Därför har de orsak att vara glada i Herren och tacka hans heliga namn.
Tillbe Gud den helige!
99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.
2 Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.
3 Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.
4 Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.
5 Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.
6 När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.
7 Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.
9 Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.
En jublande lovsång
100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!
2 Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!
3 Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.
4 Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.
5 Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Hiskia öppnar templet igen
29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung över Juda, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och var Sakarjas dotter.
2 Hans regeringstid var god i Herrens ögon, precis som hans förfader Davids hade varit.
3 I första månaden av Hiskias första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till templet och reparerade dem.
Hiskia återinför påskfirandet
30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.
2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.
4 Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.
5 De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.
7 Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!
8 Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!
9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.
10 Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!
11 Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.
12 Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.
13 Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.
14 De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.
16 De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.
17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.
20 Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.
21 Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.
22 Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.
23 Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.
24 Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.
25 Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.
26 Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.
27 Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.
32 Jag vill att ni ska vara fria från oro i allt ni gör. En ogift man kan använda sin tid till att arbeta för Herren och tänka på hur han ska göra Herrens vilja.
33 En gift man har inte riktigt samma förutsättningar. Han måste tänka på hem och familj och på sin hustrus bästa.
34 Hans uppmärksamhet blir splittrad. En flicka som gifter sig möter samma problem. Som ogift kan hon uteslutande ägna sig åt Herren i allt hon är och gör. Men en gift kvinna måste tänka på mycket annat, framför allt vad hushållet kräver och vad hennes man sätter värde på.
35 Jag säger det här för att hjälpa er, och inte för att begränsa er frihet. Jag vill att ni ska göra det som hjälper er att tjäna Herren bäst, så att ni helt och fullt kan ge honom all uppmärksamhet.
36 Men om någon känner att han vill gifta sig, därför att han har svårt att behärska sina begär, så handlar han rätt. Han syndar inte.
37 Om en man å andra sidan har viljekraft nog att inte gifta sig och beslutar sig för att inte göra det, så har han fattat ett gott beslut.
38 Den person som gifter sig handlar väl, men den person som inte gifter sig handlar ännu bättre.
39 Hustrun är bunden till sin man så länge han lever. Om hennes man dör så kan hon gifta sig igen, men bara med en kristen.
40 Men min uppfattning är att hon kommer att vara lyckligare om hon inte gifter sig igen, och jag tror att jag ger er råd genom Guds Ande när jag säger detta.
Om att kritisera andra
7 Låt bli att kritisera så blir ni själva inte kritiserade.
2 Andra kommer nämligen att behandla er som ni behandlar dem.
3 Du hänger upp dig på din brors små svagheter, men erkänner inte din egen skuld som är långt större.
4 Du säger till din vän: 'Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel! Samtidigt är du blind för din egen synd.
5 Hycklare! Bekymra dig först om dina egna fel! Sedan kan du försöka hjälpa din bror.Ge inte det som är heligt till människor som inte sätter värde på det.
6 Och kasta inte bort det som är dyrbart på dem som inte uppskattar det. De kommer bara att smutskasta er tro och sedan angripa er.
Om att be, söka och knacka på
7 Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas.
8 För alla som ber de får, och de som söker, de finner. Om ni knackar på så kommer dörren att öppnas.
9 Om ett barn ber sin far om en skiva bröd, ger han då barnet en sten i stället?
10 Eller om barnet ber om en fisk, ger han det då en huggorm? Naturligtvis inte!
11 Och om ni hårdhjärtade, syndiga människor förstår att ge goda gåvor till era barn, ska inte då er Far i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom om det?
12 Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er. Det är Moses lag i ett nötskal.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®