Book of Common Prayer
97 Vad jag älskar ditt ord! Jag tänker på det hela dagen.
98 Det gör mig klokare än mina fiender.
99 Ja, när jag tänker på dina bud gör de mig visare än mina lärare.
100 De gör mig till och med visare än gamla människor med sin livserfarenhet.
101 Jag har inte lyssnat till orättfärdiga förslag, för jag vill fortsätta att vara lydig mot ditt ord.
102-103 Jag kan inte vända mig bort från vad du har lärt mig. Smaken av dina ord är sötare än honung.
104 Eftersom bara dina lagar kan ge mig vishet och förstånd, är det inte att undra på att jag avskyr all slags falskhet.
105 Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla.
106 Jag har lovat att göra allt det som du fastställt i ditt ord.
107 Jag är plågad till det yttersta, men låt mig behålla livet, som du har lovat!
108 Ta emot mitt tack som ett offer och tala om din vilja för mig!
109 Mitt liv hänger på en skör tråd, men trots det tänker jag inte sluta upp att följa dina lagar.
110 De ogudaktiga har satt ut sina fällor för mig längs vägen, men jag tänker inte gå några omvägar.
111 Dina lagar är en skatt, som jag kommer att vara glad över i all framtid.
112 Jag har bestämt mig för att följa dem tills jag dör.
113 Herre, jag avskyr dem som inte vet om de ska lyda dig eller inte. Men jag älskar din lag.
114 Du är den som beskyddar mig och försvarar mig, och dina löften är mitt enda hopp.
115 Försvinn, ni människor som vill göra mig illa! Försök inte hindra mig från att lyda Guds befallningar!
116 Herre, du har lovat att låta mig leva! Låt det aldrig få sägas att Gud svek mig!
117 För mig i säkerhet för mina fiender. Då kan jag fortsätta att följa dina lagar.
118 Men du förkastar alla som förkastar dina lagar. Och den som vill föra dig bakom ljuset bedrar sig bara själv.
119 De ogudaktiga är som slagg, som man kastar bort. Inte undra på att det bästa jag vet är att följa dina lagar!
120 Hela jag ryser av fruktan inför dig. Jag är rädd för dina domar.
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
Elisa får en yxa att flyta
1-2 En dag kom profetlärjungarna och pratade med Elisa. Rummet där du undervisar oss är alldeles för litet, sa de. Kan vi inte bygga ett nytt hus nere vid Jordanfloden, där det finns gott om byggnadsmaterial? Jo, det tycker jag ni ska göra, svarade Elisa.
3 Men kan du inte komma med oss? föreslog någon.Det ska jag göra, svarade han.
4 När de kom ner till Jordan började de fälla träd,
5 men för en av dem lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden.Ett sånt elände, ropade han bestört. Jag som hade lånat yxan!
6 Var föll den i någonstans? frågade profeten.Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisa skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan.
7 Plocka upp den! sa Elisa till honom, och den unge mannen hämtade upp yxan.
Elisa tar en hel armé till fånga
8 En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och gav sina officerare order om var de skulle slå läger nämnde han en viss plats för dem.
9 Omedelbart varnade Elisa kungen i Israel för att närma sig just den platsen. Arameerna planerar att dra samman sina trupper dit, sa han.
10 Kungen skickade då ut en spanare som kunde bekräfta att Elisa hade rätt. Gång på gång varnade Elisa kungen på samma sätt.
11 Kungen i Aram blev irriterad: Vem av er är det som förråder oss? frågade han sina officerare när han sammankallat dem. Vem har informerat kungen i Israel om mina planer?
12 Det är inte någon av oss, svarade en av officerarna. Det är profeten Elisa i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.
13 Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom, utbrast kungen.Elisa är i Dotan, var det då någon som upplyste honom om.
14 En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden Dotan.
15 När profetens tjänare steg upp tidigt på morgonen och såg alltsammans blev han orolig.Vad ska vi göra nu? ropade han skräckslagen till Elisa.
16 Var inte rädd! Vår armé är större än deras! svarade Elisa.
17 Sedan bad Elisa: Herre, öppna hans ögon, så att han ser!Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar som av eld överallt på höjderna runt omkring.
18 När fienden drog fram mot dem, bad Elisa: Herre, gör dem blinda! Herren gjorde som Elisa önskade.
19 Då gick Elisa ut till dem och sa: Ni har kommit fel! Det här är inte rätt stad! Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker. Sedan ledde han dem till Samaria.
20 Så snart de kom fram bad Elisa: Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se. Herren gjorde som Elisa ville, och de upptäckte att de var i Israels huvudstad Samaria.
21 När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisa: Herre, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?
22 Gör inte det! svarade Elisa. Brukar vi döda krigsfångar? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem igen!
23 Kungen anordnade då en stor fest för dem och skickade sedan hem dem till Aram. Från den stunden blev det slut på deras räder mot Israel.
9 När jag tidigare skrev till er, uppmanade jag er att inte umgås med ogudaktiga människor.
10 Men när jag sa detta menade jag inte dem som inte är kristna. Det är ju inget anmärkningsvärt att de lever i sexuella synder, eller är bedragare, tjuvar och avgudadyrkare. Ni kan inte leva här på jorden utan att komma i kontakt med sådana människor.
11 Vad jag menade var att ni inte ska ha gemenskap med någon som påstår sig vara kristen, och ändå gör allt detta som jag nämnde eller annat som är oacceptabelt för en kristen. Ät inte ens tillsammans med en sådan.
12 Det är inte vår uppgift att döma dem som står utanför. Men det är verkligen vår uppgift att döma och kraftfullt ta itu med dem som är församlingsmedlemmar och som syndar på detta sätt.
13 Endast Gud är domare över dem som står utanför. Men ni själva måste ta itu med denne man och utestänga honom från er gemenskap.
Dra inte en medkristen inför rätta
6 Hur kommer det sig att ni, när ni har något emot en annan kristen, drar honom inför rätta och ber en världslig domstol avgöra fallet, i stället för att ta upp det inför kristna bröder?
2 Vet ni inte att vi kristna en dag ska döma och styra världen? Varför avgör ni då inte dessa småsaker bland er själva?
3 Vi ska döma själva änglarna i himlen? Då bör vi väl klara av vardagliga tvister.
4 Varför går ni då till domare som står utanför församlingen och som inte ens är kristna?
5 Ni borde skämmas! Finns det ingen i församlingen som är vis nog att vara skiljedomare?
6 I stället stämmer en kristen sin broder i Kristus och anklagar honom inför dem som inte är kristna.
7 Att överhuvudtaget anklaga varandra är ett nederlag för er som kristna. Varför inte bara acceptera att bli illa behandlade och lämna saken så? Det är mycket mer hedrande för Herren om ni avstår er rätt när ni blir bedragna.
8 I stället är det ni som handlar fel och bedrar andra, ja, till och med era egna bröder.
Om hämnd
38 Moses lag säger också: 'Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.'
39 Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.
40 Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.
41 Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.
42 Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.
Om att älska sina fiender
43 Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'
44 Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!
45 Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.
47 Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.
48 Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®