Book of Common Prayer
49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!
51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.
52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.
53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,
54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.
55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.
56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!
57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill!
58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser.
59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud.
61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar.
62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud.
63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän.
64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra!
65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat.
66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare.
67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger.
68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag!
69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta.
70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag.
71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld!
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
Elia förutsäger en lång torrperiod
17 Profeten Elia från Tisbe i Gilead kom till kung Ahab och sa: Så sant som Herren, Israels Gud lever, kommer det inte att falla varken dagg eller regn under flera år annat än på mitt ord!
2 Därefter sa Herren till Elia:
3 Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om den plats där den rinner ut i floden Jordan.
4 Drick vattnet i bäcken och ät det som korparna kommer med, för det är jag som har befallt dem att förse dig med mat.
5 Elia gjorde som Herren hade sagt, och han slog läger vid bäcken.
6 Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.
7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8-9 Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där, sa Herren till Elia. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.
10 Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.
11 När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.
12 Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset, svarade hon. Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält.
13 Var inte orolig, sa Elia till henne. Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.
14 Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!
15 Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.
16 Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17 Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.
18 Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig? ropade hon förtvivlat. Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?
19 Kom hit med honom, svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng
20 och ropade till Herren: Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?
21 Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: Herre, min Gud, låt honom få liv igen!
22 Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.
23 Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern.Titta! Han lever! sa han leende.
24 Hon såg på sin son och sa glatt: Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!
Lev som Jesus gjorde
2 Betyder gemenskapen i tron på Kristus något för oss? Älskar ni mig tillräckligt för att vilja uppmuntra och trösta mig? Finns det medkänsla och kärlek i era hjärtan?
2 Gör mig då verkligt glad genom att älska varandra, vara överens med varandra och arbeta tillsammans med ett hjärta, ett sinne, och med samma syfte.
3 Var inte själviska! Ha inte som mål att göra gott intryck på andra. Var ödmjuka, och utgå hela tiden ifrån att andra betyder mer än ni själva.
4 Tänk inte bara på det som är till er egen fördel, utan visa intresse för andra människor och vad de gör.
5 Ni bör vara sådana som Jesus Kristus var.
6 Fast han var Gud, krävde han inte att få ha kvar sina rättigheter som Gud,
7 utan avstod sin stora makt och härlighet för att komma till jorden och betjäna oss. Han blev en människa bland människor.
8 Han gick så långt i sin ödmjukhet att han till och med var villig att dö som en brottsling på ett kors.
9 Och det var därför som Gud gav honom tillbaka allt det han varit villig att offra, både liv och gudomlighet, och också gav honom ett namn med större makt än alla andra namn.
10 Han gjorde det för att alla knän ska böjas inför detta namn, i himlen, på jorden och under jorden, och
11 för att alla utan undantag ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, och därmed ära vår Gud och Far.
Österländska stjärntydare tillber Jesus
2 Jesus föddes i staden Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid.Vid den tiden kom några österländska stjärntydare och frågade:
2 Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp långt borta i öster och har kommit för att tillbe honom.
3 Kung Herodes blev skräckslagen av deras fråga, och hela Jerusalem började surra av rykten.
4 Han samlade judarnas religiösa ledare till ett möte och frågade dem: Har profeterna sagt något om var Messias ska födas?
5 Ja, i Betlehem, svarade de. Så här skrev nämligen profeten Mika:
6 'Hör Betlehem, du är långtifrån en obetydlig stad i Juda. Från dig ska en härskare komma, och han ska regera över mitt folk Israel.'
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna. Vid detta möte meddelade de honom den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. Sedan sa han till dem:
8 Res till Betlehem och leta efter barnet. Och när ni har hittat det, så kom tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan fara dit och tillbe det.
9 Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg. Då visade sig stjärnan igen! Den gick före dem tills den stannade över Betlehem.
10 Och deras glädje visste inga gränser!
11 De gick in i huset, och när de såg barnet och hans mor Maria föll de på knä för honom och hyllade honom. Sedan tog de fram sina presenter av guld, rökelse och myrra och gav till honom.
12 Men när de återvände till sitt eget land reste de inte genom Jerusalem för att rapportera till kung Herodes. Gud hade nämligen i en dröm varnat dem för att göra det, och därför tog de en annan väg.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®