Book of Common Prayer

Räddad från en säker död

^1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

³ Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

⁴ Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

⁵ Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

⁶ Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

^7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

⁹ Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

¹⁰ Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

¹¹ Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

¹² Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

¹³ Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!

Befriad från synd och skuld

^1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.

³ Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.

⁴ Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.

⁵ Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.

⁶ Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.

⁷ Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.

⁸ Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.

⁹ Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!

¹⁰ Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.

¹¹ Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.

Längtan efter Gud

^1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

³ Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

⁴ Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

^5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

⁷ Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

⁸ Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

⁹ Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

¹⁰ Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

¹¹ Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

¹² Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!

² Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?

³ Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!

⁴ Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.

⁵ Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!

Upproret mot Rehabeam

12 När Rehabeam skulle krönas kom hela Israel till Sikem för att vara med.

^2-4 Jerobeam, som fortfarande var kvar i Egypten, dit han hade flytt från Salomo, fick höra talas om detta genom sina vänner. De övertalade honom att komma till Sikem, där han förenade sig med det övriga folket, och han framställde en del av deras frågor till Rehabeam.Din far var en hård herre, sa Jerobeam. Lätta på de bördor han har lagt på oss, så ska vi tjäna dig!

⁵ Låt mig få tre dagar att tänka över saken, svarade Rehabeam. Kom sedan tillbaka, så ska ni få höra mitt svar. Alla som samlats vände då tillbaka hem.

⁶ Rehabeam konsulterade sin far Salomos rådgivare.Vad tycker ni att jag ska göra? frågade han dem.

⁷ Om du ger dem det svar de vill ha, och om du lovar att vara en god regent och tjäna dem, så kommer du att få vara deras kung så länge du lever, svarade rådgivarna.

⁸ Men Rehabeam vägrade lyssna till detta och kallade i stället till sig några yngre män, som han hade vuxit upp tillsammans med.

⁹ Hur ser ni på saken? frågade han dem.

¹⁰ De svarade: Säg till dem så här: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så ska jag bli ännu hårdare.

¹¹ Ja, min far var sträng, men jag kommer att bli ännu strängare. Min far använde riset mot er, men jag ska låta er smaka piskan!'

^12-14 När Jerobeam mötte folket tre dagar senare fick de därför ett besked som gick helt emot Salomos rådgivares förslag.

¹⁵ Kungen lyssnade alltså inte till folket. Men Herren hade sin hand i detta för att löftet som profeten Ahia från Silo hade gett till Jerobeam skulle infrias.

^16-17 När folket förstod att kungen menade vad han sa och vägrade att lyssna till dem, började de ropa: Ner med David och hela hans släkt! Nu går vi hem! Låt Rehabeam vara kung över sin egen familj!Alla övergav honom utom Juda stam, som förblev lojal mot Rehabeam.

¹⁸ När Rehabeam sände iväg Adoram, som hade uppsikt över de allmänna arbetena, för att sammankalla folk också från andra stammar, blev han stenad till döds. Rehabeam fick mycket snabbt fly undan i sin vagn till Jerusalem,

¹⁹ och intill denna dag har Israel varit i uppror mot Davids kungaätt.

²⁰ När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, bad de honom komma till ett möte med hela folket. Där utropades han till kung i Israel. Det var bara Juda stam som höll sig till Davids familj.

Herren kommer snart

⁷ Och när det gäller er, kära bröder som väntar på Herrens återkomst, så ber jag er att ha tålamod. Bonden väntar under både höstregn och vårregn på att hans värdefulla skörd ska mogna.

⁸ Ja, ha tålamod och ge inte upp, för Herrens ankomst är nära.

⁹ Gräla inte på varandra, bröder. Är ni själva höjda över all kritik? Den store Domaren är snart här. Låt honom ge den kritik som är befogad.

¹⁰ Herrens profeter är ett gott föredöme när det gäller tålamod i lidandet.

¹¹ Vi vet hur glada de är nu, eftersom de var trogna mot honom då - även om de fick lida mycket. Job är ett exempel på en människa som fortsatte att tro på Herren mitt i sorgen. Ni har ju hört om Jobs tålamod, och vad som hände med honom till sist. Herren är full av kärlek och omsorg.

¹² Framför allt, mina bröder, bör ni inte svära, vare sig vid himlen eller jorden eller vid något annat. Säg bara ett enkelt ja eller nej, så att ni inte syndar och drabbas av Guds dom.

Rädda den som har gått vilse

¹⁹ Kära bröder, om någon av er har kommit bort från Gud och inte längre tror på Herren, och en annan hjälper honom att förstå sanningen igen,

²⁰ så har denne räddat honom från döden och många synder har blivit förlåtna.HälsningarJakob

Jesus dör på korset

³³ Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.

³⁴ Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?

³⁵ Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.

³⁶ En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.

³⁷ Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.

³⁸ Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.

³⁹ När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!