Book of Common Prayer
Övergiven, men inte besegrad
1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.
3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.
4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!
5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.
6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.
8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!
18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
Falska anklagelser
35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!
2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.
3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!
4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!
5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!
7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.
8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.
9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.
10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
26 En annan upprorsmakare var Nebats son Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Seruga och var änka.
27-28 Det här är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp terrasserna och reparerade murarna i Davids stad. Jerobeam var en duktig arbetare, och när Salomo upptäckte det gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.
29 En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Ahia från Silo, som var klädd i en alldeles ny mantel.
30 När ingen annan fanns i närheten tog Ahia sin mantel och rev den i tolv delar
31 och sa till Jerobeam: Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud säger: 'Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna.
32 Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har valt framför alla andra städer i Israel.
33 Salomo har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemos, Moabs gud och Milkom, ammoniternas gud. Han har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt. Han har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.
34 Men jag ska inte ta riket från honom nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv.
35 Men jag ska ta riket från hans söner och ge dig tio stammar.
36 Hans son ska få behålla en stam, så att Davids ättlingar kan fortsätta att regera i Jerusalem, den stad där jag har bestämt att mitt namn ska finnas.
37 Jag ska sätta dig på Israels tron och ge dig oinskränkt makt!
38 Om du lyssnar till vad jag säger och vandrar på mina vägar och gör vad jag anser vara rätt och håller mina bud, som min tjänare David gjorde, då ska jag välsigna dig, och dina ättlingar ska regera över Israel. En gång gav jag samma löfte till David,
39 men på grund av Salomos synd ska jag straffa Davids ättlingar, dock inte för alltid.'
40 Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Sisak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.
Salomo dör
41 Om annat som hände under Salomos regering och om all hans visdom finns skrivet i Salomos krönika.
42 Salomo regerade i Jerusalem i fyrtio år,
43 och när han hade dött blev han begraven i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam efterträdde honom på tronen.
Lita på Gud inför framtiden
13 Lyssna nu, ni som säger: I dag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer.
14 Vet ni vad som ska hända i morgon? Vår livslängd är lika osäker som morgondimman - ena ögonblicket ser vi den, i nästa är den borta.
15 Ni borde i stället säga så här: Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.
16 Annars skryter ni med era egna planer, och en sådan självsäkerhet är helt enkelt synd.
17 Ni ska också komma ihåg, att den som vet vad som är rätt men inte rättar sig efter det, gör sig skyldig till synd.
Varning till de rika
5 Så ett särskilt ord till er som är rika! Det är dags för er att gråta och klaga i djup sorg över alla de fruktansvärda olyckor som väntar er.
2 Er rikedom ska ruttna bort och era fina kläder bli malätna.
3 Ert guld och silver ska minska i värde, men kommer ändå att vara ett bevis mot er. Förlusten av det kommer att förtära er som eld. Detta är vad ni har samlat åt er själva inför domens dag.
4 Lyssna! Hör ropen från de arbetare som ni har lurat på lön. Deras rop har nått Herren, den Allsmäktige.
5 Ni har tillbringat era år här på jorden i lyx och överflöd och kunnat tillfredsställa varje självisk nyck, och ni har gött er på själva slaktdagen.
6 Ni har fördömt och dödat goda människor, som inte ens har gjort motstånd mot er.
22 Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).
23 Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.
24 Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Jesus blir korsfäst
25 Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.
26 På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.
27 Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.
28 Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.
29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.
31 Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!
32 Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®